”Vi har aldrig hört talas om kvinnors hälsoproblem”
I onsdags visade SVT:s Uppdrag granskning ett reportage om de förlossningsskador som omkring 3000 svenska kvinnor drabbas av varje år. (By the way, Socialstyrelsen hävdade i reportaget att de inte hade en aning om att detta var ett problem, men det beror kanske på deras syn på vad som utgör ett problem? Att en mycket stor del av de drabbade kvinnorna skämdes så mycket över sina kroniska skador att de aldrig vågade berätta om dem satte ju onekligen Socialstyrelsen i en behaglig sits.)
De kvinnor som vågade ställa upp i programmet berättade om hur de flera år efter en vaginal förlossning fortfarande inte kunde gå på toaletten normalt, hålla avföring, jobba eller ha ett socialt liv. De vittnade om hur barnmorskor och läkare varken informerat dem om riskerna med att föda vaginalt (läs: som på stenåldern), eller om skadorna när de väl var ett faktum. De som vågade söka hjälp fick ofta ingen eller blev överhuvudtaget inte tagna på allvar. På Uppdrag gransknings hemsida kunde man efter programmet läsa om kvinnor som drabbats av så allvarliga skador att de fått nedsatt arbetsförmåga eller inte kunde arbeta alls. Deras försäkringsbolag avslog all form av ersättning – att producera barn till samhället är ju inte en olycka som gett upphov till kroppsskada (!?) utan en planerad tillställning för de inblandade.
Samhällets ansvar, eller intresse av att det fortfarande föds barn, lös med sin frånvaro. Uppdrag granskning skrev även på sin hemsida att de gjort reportaget lite mildare och inte lika avslöjande som de brukar. Varför? För att inte skrämma kvinnor skrev man. Så föll även ett hårdnackat program som UG i patriarkatets grop. Patriarkatet hade svingat sin piska och de vanligtvis så hårdföra journalisterna på UG som inte brukar tveka över att hårdköra med både politiker, myndigheter, offentliganställda och bedrägliga företagare lydde plötsligt snällt. Mot patriarkatet protesterar man inte i onödan, inte man vill slippa att själv bli krossad.
För tänk om landets kvinnor hade fått reda på den nakna sanningen om förlossningsvården? Tänkt om de hade fått objektiva fakta att ta ställning till? Sådär som med äldreomsorgen. Då kanske de hade börjat klaga och ställa krav på säkrare förlossningsmetoder, på att få göra egna val kring sin kropp, på sjukvården i största allmänhet, på försäkringsbolagens ersättningsberäkningar, på Försäkringskassan och på de enskilda landstingen. På staten som ytterst ansvarig. Behöver jag säga att det hade kostat patriarkatet pengar. Eller att det hade varit besvärligt för alla som inte är kvinnor att ta tag i och lägga energi på.
Slutsats Den här typen av propaganda, eller kanske snarare propagandaurval säger oss följande: Kvinnors hälsa är inte värd något för patriarkatet (samhället).
/Ida Luther Näsholm