Om porrparlamentariker i EU och naivitet i frågan om pornografi

Lite bättre och lite radikalare, det är förmodligen resultatet av att vara vänster i Lidingö. Argumenten måste vara lite vassare och man blir lite radikalare. För mig har detta gett en inställning till porr och prostitution har blivit mer strikt än många andras.

När man googlar Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm får man huvudsakligen upp träffar som handlar om porrmotstånd. Jag har under årens lopp deltagit i och talat vid ett antal manifestationer mot porr och kvinnoförtryck. En anledning är att jag är aktiv i Ung Vänster, en annan är att jag som man är något så ovanligt som porrmotståndare, inte porrkritiker utan porrmotståndare. Jag anser att ett förbud mot porr och exploateringen av kvinnokroppen, en industri som främst män tjänar pengar på är så pass förkastlig att den bör förbjudas i lag. Inte för att förbud är den ultimata lösningen på allt, men för att en vall faktiskt kan dämma upp en översvämning. För visst är det vad som har hänt sedan 70talets frisexmentalitet. En flodvåg av porr och prostitution, uppdämd av den svenska sexköpslagen som Centerns Ungdomsförbund tydligen inte gillar, men i övrigt i helt fritt flöde i det offentliga rummet.

Det här handlar inte om en moraltants dubier, det handlar om ideologi. Tycker man att det är okej att 50% av vårt samhälles befolkning ses utifrån ett sexualiserat perspektiv, bedöms genom sin kropp och sina prestationer i sängen istället för sin kompetens och personlighet så anser jag att man inte har något problem med porr och kvinnoförtryck, anser man däremot att det inte är okej så bör man agera mot det och det gör man bäst genom lobbyarbete mot exempelvis porrklubbar. I Stockholm idag finns det drygt fem (5) aktiva porrklubbar. Vissa är säker värre än andra men faktum är ju att alla bedriver samma människorättsligt vidriga verksamhet.

I det politiska Sverige är det mer accepterat med grov porr och porrdistributörer än man kan tro. Centerns Ungdomsförbund tycker att man bör avskaffa sexköpslagen, här har vi ännu en väldigt underlig idé som man påstår är i kvinnors intresse. I helsike det är, avskaffandet av sexköpslagen vore i mäns intresse. Män köper kvinnor.

I Europaparlamentet har vi ännu ett exempel på porrdistributörernas inflytande. En av Piratpartiets företrädare är nämligen samme man som under 1990talet stod bakom kameran när Sveriges största porrgrossist utförde formliga våldtäkter framför kameran som han sedan försökte sälja. Denne man har uppenbarligen svenska folkets förtroende att förespråka yttrandefrihet och människors lika värde som representant för Sverige i Europeiska Unionen.

Tyvärr har mitt parti ännu inte gått ut tydligt som porrmotståndare, men vissa måste ju gå före i ledet.

Några tips på länkar i Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholms kamp mot pornografi:
Debattartikel i ETC Stockholm
Upprop mot porrklubben Cabaret Royal
Möte mot porr och kvinnoförtryck
/Jonas Lundgren

Ikväll behandlas interpellation om kvinnojouren i Lidingö kommunfullmäktige

Ja, ikväll är det dags, och det man kan se är att Lidingövänstern är de enda som haft initiativförmåga i denhär viktiga frågan. De andra partierna har alla sagt sig anse att det är väldigt viktigt att Lidingö kommun har en kvinnojour. Dock har man totalt missat att agera i frågan. En av dem som höjt rösten är Minna Klintz, som också öppet sagt att hon inte har någon lösning på frågan. Ikväll ställs socialnämndens ordförande mot väggen av Lidingövänstern genom en interpellation av Birgitta Ehlin. Lidingövänstern har inte bara agerat parlamentariskt i frågan utan också gått ut med en debattartikel i Lidingö Tidning.
/Jonas Lundgren

Bitterfittor och fula fiskar

Det sägs ju att i de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna. Dessvärre verkar det ju även vara sant och korrekt och riktigt.

Ingen har väl lyckats missa polischefen Göran Lindbergs förnedningssexköp av småflickor, inte heller hans enorma engagemang och insatser för en jämställd poliskår eller för rättssystemets inställning till sexbrottsoffer. Polischefen som kvinnojourer dyrkade som en idol och som den dåvarande regeringen höll bakom ryggen för att de trodde att han förändrade ordningsmakten inifrån. Polischefen som gömde sig bakom ett hårt skal av politisk korrekthet och chockade alla genom att visa sig vara ett äckligt gubbsvin.

Det man missar är väl i sådana fall att han inte på något sätt är unik, det är tyvärr alltid samma visa när kommer till jämställdhetsarbete och manliga aktivister, feminism och män. Är det inte härskartekniker och kvinnoförnedrande raggningssällskap med efterbliven kvinnosyn bland de egna feministiska kollegorna så är det toalettsex och prostitutionshärvor med jämställdhetsivrande polischefer, eller porrklubbar och högt uppsatta politiker.

Tyvärr finns det, om man ser till brottsstatistiken, många ”vanliga” och på ytan högst alldagliga män som njuter av att slå, förnedra och våldta kvinnor och om man åker kollektivt, går i skolan eller går ut på krogen kan man även höra hur de brukar prata om det när de umgås i grupp, vilket förvisso naturligtvis både är otäckt, otryggt och allmänt vidrigt (även om man vid det här laget är så avtrubbad att man inte längre riktigt chockas av det). Men de riktiga vidriga asen, som gömmer sig och planerar sina tilltag, organiserar sig i hemliga nätverk och ondskefullt angriper genom noga preciserad back-stabing med väl avvägd brottslighet finns tydligen - hör och häpna och det är ju helt galet - i kvinnorörelsen! I de feministiska organisationerna och i polisledningen och i domstolsväsendet. De finns bland alla dem som ska upprätthålla våra politiska värderingar om lika värde. Bland dem som gärna låtsas att de vill se en bättre värld. Bland de riktigt trevliga, högt uppsatta och välutbildade männen. Bland dem vi bjuder in till föredrag och äter lunch med på jobbet.

Insn´t it ironic sjöng Alanis Morisette om livet, Vem försökte han lura, sig själv eller oss, frågar sig Lars Lindström efter polisavslöjandet om Göran Lindberg. Och man börjar ju undra vad dessa fula fiskar gör i jämställdhetsarbetet. Om det är ett sätt att döva det dåliga samvetet att börja engagera sig i jämställdhetsfrågor på fritiden, eller om bara är ett sätt att hitta nya offer att förnedra. Man börjar undra; finns det överhuvudtaget en gemensam strävan, när så många män som påstår att de arbetar för jämställdhet har en helt annan, egen, dold, agenda.

Jag tror inte att jag är den enda feministen som känner sig djupt kränkt och besviken över fenomenet eller ibland undrar om det är värt besväret med allt arbete för kvinnor och mäns lika värde och lika livsutrymme, eller ännu värre, känner sig misstänktsam mot män som engagerar sig i den feministiska debatten, trots att man vet att det är fel och kontraproduktivt. Jag är inte den enda som känner sig bitter, även om jag tycker att jag egentligen inte har tid att slösa energi på eländet.

Framför allt vet jag att det inte är värt besväret. Främst handlar det om att koncentrera sig på sin egen strävan att förändra samhället, att koncentrera sig på vad man själv tror på, och hoppas att så många som möjligt, både män och kvinnor, vill vara med, och ansluter sig till den valrörelse vi är i färd med att genomföra. För som läget är och som samhället ser ut fortsätter jag gärna att vara feminist och en arg bitterfitta, även om jag hellre skulle slippa, och jag tror att väldigt många med mig känner likadant. Jag menar, det är ju bara att se sig omkring, det är klart som fan att vi är arga!

/Ida Luther Näsholm

Lidingövänsterns årsmöte

Lidingövänstern samlades till årsmöte den 25/3 i Lidingö Stadshus. På mötet valdes ny styrelse, ordförande, kommunfullmäktigegrupp, nya revisorer och valberedning. På mötet beviljades avgående styrelse ansvarsfrihet. Vänsterpartiet Lidingös verksamhet under året har gått upp väsentligt, framförallt gällande synlighet i media. I kommunfullmäktige har också tagit friska initiativ, bland annat är Lidingövänstern de som har agerat gällande nedläggning av Lidingös kvinnojour. En interpellation i ämnet kommer att ställas av gruppledare Birgitta Ehlin vid nästa fullmäktigesammanträde den 29/3.

Ny styrelse:
Ida Luther Näsholm, ordförande (omval)
Johan Båge (omval)
Helene Gate (omval)
Jonas Lundgren (omval)
Birgitta Elin (nyval)

Ny kommunfullmäktigegrupp:
Johan Båge (nyval)
Birgitta Ehlin, gruppledare (omval)
Ida Luther Näsholm (omval)
Jonas Lundgren (nyval)
Mona Trumstedt (nyval)
Sven-Erik Wånell (omval)

Nya revisorer:
Lars Månsson, ordinarie revisor (nyval)
Sven-Erik Wånell (nyval)

Ny valberedning:
Sven-Erik Wånell (omval)
Anita Dorazio (omval)

Valsedlar kanske de kunde få i alla fall...

Partier utanför riksdagen fixar sina egna valsedlar. Det kan man ju tycka vad man vill om. Men det är onekligen illa att exempelvis Feministiskt Initiativ, som faktiskt fick 2,2 % av rösterna i EU-valet inte får sina valsedlar distribuerade nationellt. För oss i vänsterpartiet är det inga problem. Dock är det tråkigt att ett annat feministiskt parti som F!, utsätts för detta. Partier utanför riksdagen kan ju aldrig räkna med några tillskott i kassan från parlamentariska uppdrag, även om vissa partier utanför riksdagen får pengar av kommuner där de finns representerade. Valsedlarna kanske, i demokratins namn, borde betalas åt alla som faktiskt kandiderar till riksdagen. Det är inte mycket pengar vi behöver skjuta till för att kunna ge valsedlar åt alla partier, inte mycket pengar för att klara av att upprätthålla demokratin. Jag är inte speciellt intresserad av att värna Feministiskt Initiativs intressen, men jag är intresserad av att värna demokratin. F! för en valkampanj med nollbudget, men valsedlarna kan de inte göra själva, de måste tryckas.
/Jonas Lundgren

Bara trygghet skapar frihet

Tror man på socialismen inser man också att det främsta målet är och måste vara att få med sig alla människor och hela samhället också på tankarna om långsiktigt hållbar ekonomisk, social och ekologiskt trygghet, oavsett vilka de är eller var de kommer ifrån. Att så många människor som möjligt på olika nivåer och med olika erfarenheter, livssituation och intressen tror på och vill förverkliga målen om rättvisa och frihet, för att man gemensamt ska kunna styra och påverka samhället till det bättre.

Socialismen handlar för mig om att man tror, och ideologiskt tycker, att alla människor tjänar på ett socialistiskt eller, om man så vill, socialt tryggt och civiliserat samhälle där alla människor lever under värdiga villkor och mår någorlunda bra, och inte behöver arbeta sig utslitna för att överleva på en lön som ändå inte ger den livskvalité man vill ha. Där det inte är tillåtet att plåga eller utnyttja andra människor bara för att man själv har lust eller kortsiktigt vinner på det, utan där man ser till att ingen hamnar ohjälpligt efter eller utanför.

Det handlar om att tro och anse att alla människor, oavsett hur mycket pengar de har eller tjänar idag, långsiktigt tjänar på att leva i ett samhälle där vi slipper våldsamma revolutioner och uppror, kriminalitet och utnyttjande eller de stora klassklyftor som är upphov till detta. Att även om den allra rikaste halvprocenten i Sverige under en övergångsperiod till ett mer rättvist system skulle få dela med sig och betala för allt det som vi andra inte har råd med, så tjänar även dem på ett lugnt och tryggt samhälle utan förtryck och hat mellan människor.

För inte ens människor med riktigt höga inkomster vill behöva arbeta tio-tolv timmar per dygn för att upprätthålla sitt livsrum. Alla människor vill vara fria att styra och leva sitt eget liv, ingen vill vara slav under någon annan, ingen vill vara beroende av en arbetsköpare för att överleva, vilket de allra flesta av oss är idag och i det kapitalistiska systemet. Bara socialismen har verktyg för att skapa det fria samhälle där varje människa är fri att forma sitt eget liv. Ett samhälle där ingen behöver vara slav åt eller ekonomiskt beroende av någon annan utan äger sig själv och sin egen förmåga och begåvning.

Därför är det lite sorgligt att man som vänsterpartist på Lidingö ofta får frågan om vi verkligen behövs eller gör någon nytta, om det är värt att lägga ner resurser och politiskt arbete i en kommun där ”nästan alla” ändå röstar blått, om det inte bara är ett spel utan någon publik, eftersom det är så få på Lidingö som ”behöver” vänsterpolitik. Inte bara för att de som frågar så uppenbart ignorerar alla människor som bor här som även på väldigt kort sikt skulle tjäna på att t ex storföretag med en del av sina vinster betalar deras dagisavgifter och kollektivtrafik, utan främst för att man så totalt saknar tro på ett långsiktigt och civiliserat samhälle. Att man genast utgår från att socialism bara är någon slags kamp där bara vissa grupper är vinnare medan andra måste förlora på systemet.

Tvärtom tror jag att de allra flesta människor, oavsett ekonomisk situation, vill leva i trygga samhällen, till och med om det kanske skulle kosta dem en del av deras ekonomiska övertag. Jag tror att det enda skyddet mot kriminalitet, oroligheter, krig, våld och förtryck av olika slag är att skapa ett tryggt samhälle där människor lever under förhållandevis bra och någorlunda lika villkor. Ett samhälle där människor upplever rättvisa och lika värde.

För hur rik man än är kommer man aldrig att kunna köpa sig skydd mot resten av världen, man kommer aldrig att kunna köpa sig trygghet, även om man kan betala för valfrihet. Därför tror jag på socialismen, och därför tror jag också att det är ett system hela mänskligheten på lång sikt tjänar på. För bara den som är trygg kan känna sig fri. Bara den som är trygg kan få valfrihet, och friheten att välja sitt eget liv. Det är ingenting som är intressant bara för människor i vissa kommuner eller valkretsar.

/Ida Luther Näsholm

Skolmatspolitik – En fråga om vett, sans och konsekvens

Hur får man bra skolmat? Elever i Umeå har faktiskt strejkat för bättre skolmat, föräldrar engagerar sig och så vidare. När vänsterpartiet skulle ompröva sitt ställningstagande till skolmaten hade yngre medlemmar, sådana som har skolmiljön i färskt minne, kommit in i bilden. Detta medförde ett diametralt motsatt ställningstagande från vår sida angående skolmaten. Lidingös vänsterpartister är numera förespråkare av lokala tillagningskök i alla kommunala skolor. Anledningen är att minska transportsträckorna, minska den fadda smaken som mat får av att transporteras längre sträckor och minska svinnet där skolmaten slängs.

Skolmatsfrågan är nu åter aktuell i Lidingö. I och med upphandlingen av nya skolmatsleverantörer. Detta kan dock i viss mån ses som slöseri med tid. Istället för att lägga pengarna på att utrusta alla kök med nödvändig utrustning för att kunna tillaga maten själva samt eventuellt teckna avtal med råvaruleverantörer.

Många partier har tidigare värnat om detta. Men de har likväl i utbildningsnämnden sett till att börja förhandla med nya leverantörer. Det är en sak att prata om visioner och en sak att praktisera, för då märker ingen om man gör tvärtemot vad man tidigare lovat.

Miljöfrågan och skolmatsfrågan är intimt förknippade. Röster har höjts på det vettiga kravet på en vegetarisk dag i veckan i skolmaten. Köttproduktionen är en stor miljöbov. Transporten av maten är också det en fråga som är väldigt central. Här kan vi märka att miljöpåverkan är onödigt stor.

Vänsterpartiet står för en miljövänlig och vettig skolmatspolitik. Vi vill få bort svinnet genom att förbättra kvaliteten och vi vill förbättra kvaliteten genom att använda oss av tillagningskök.
/Jonas Lundgren

Lidingövänstern går till val med unga i fokus

I dagens nummer av Mitt i Lidingö Tidning kan vi läsa att 5,4% av de röstberättigade i årets val är förstagångsväljare, det vill säga ungdomar. Vänsterpartiet Lidingö kommer att satsa på unga i valet. Detta utläses inte minst av vår fullmäktigelista.

För Lidingövänstern är ungdomar ett helhetsgrepp i politiken. Det gäller bostäderna, där vi behöver fler hyresrätter åt alla unga som vill flytta hemifrån men inte har råd att köpa sin bostad, det handlar om en meningsfull fritid genom satsning på musikskolan och fritidgårdarna och det handlar om miljön och att samtidigt som vi bygger nytt bevara Lidingö naturskönt.
/Jonas Lundgren

Årsmöte för Vänsterpartiet Lidingö

Vänsterpartiet Lidingö håller årsmöte den 25/3 kl. 19:00 på Lidingö Stadshus i vårt rum, 3025. På årsmötet kommer vi att redogöra för den verksamhet vi haft under året, hur partiet ligger till ekonomiskt, vilket arbete som drivits i parlamentariska organ, välja ordförande och styrelse, pröva styrelsens ansvarsfrihet och fika. Ett gyllene tillfälle för Lidingövänstern att träffas.

Välkommen

Välkommen till (v)alombudsmannabloggen!

Detta är (v)alombudsmannabloggen, en blogg där jag och Ida Luther Näsholm kommer att lägga upp tankar och funderingar om och inför valet 2010. Vi är båda anställda som valombudsmän för Vänsterpartiet Lidingö. Vår uppgift är att föra ut partiets politik och sköta det organisatoriska arbetet. God läsning!
/Jonas Lundgren