Såhär när Kalle Anka är slut kan det passa på att önska alla, moderater, sossar och alla andra på det vackra Lidingö en god jul å Vänsterpartiets vägnar.
/Föreningsstyrelsen genom Jonas Lundgren
fredag 24 december 2010
onsdag 15 december 2010
Lidingö bör skaffa en vänort på Västbanken och en i Israel
PRESSMEDDELANDE
Vänsterpartiet är det svenska parti som mest aktivt tagit diskussionen om Israel/Palestinakonflikten. Allt sedan staten Israels grundande 1947 har en konflikt rått mellan Palestina och Israel. Kampen staterna emellan har skett på ojämna villkor där Israel haft världsmakten USA. Å andra sidan finns en illegitim motståndskamp från palestinska grupper mot civila människor i Israel genom bland annat raketbeskjutning. Det enda sättet att få stopp på den vidriga krigföringen är att verka för en tvåstatslösning. Vänsterpartiet Lidingö menar att också vår kommun, kan ge ett bidrag till fred och försoning genom att inleda vänortssamarbete med en palestinsk stad på Västbanken och en i Israel.
- Vi tycker det är jätteviktigt att Lidingö stad inte isolerar sig från omvärlden utan är med och bidrar till en fredligare värld. Vi vill se en tvåstatslösning på Israel/Palestinakonflikten och att denna måste ske genom att båda parter förstår och respekterar varandra och varandras intressen, säger Ida Luther Näsholm, ordförande för Vänsterpartiet Lidingö.
Vänsterpartiet Lidingös tanke med att lansera idén om vänortssamarbete med både en stad i det palestinska området och en i Israel är att Lidingö stad skulle kunna utgöra en plats där unga palestinier och israeler skulle kunna träffas och ta del av varandras kultur och knyta personliga vänskapsband.
- För oss är det viktigt att understryka att Israel har ett stort ansvar, men att de inte är ensamma om detta, även palestinierna har mycket arbete att göra för att få till en tvåstatslösning och därför är det viktigt att israeliska ungdomar och palestinska ungdomar exempelvis kan träffas på neutral mark och lära känna varandra och se att “fienden” inte heller är mer än människor, på så sätt kan Lidingö ge sitt bidrag till att framtida generationers palestinska och israeliska ledare får mer förståelse för sin motpart, säger Jonas Lundgren, presstalesman för Vänsterparitet Lidingö.
Eftersom Vänsterpartiet Lidingö inte längre har någon plats i kommunfullmäktige är det enda sättet för vårt parti att föra fram idén att göra den bekant för allmänheten.
- Vi ser vänortssamarbetet med Saldus som ett gott exempel som manar till fortsättning. Många på vår ö känner en samhörighet med det israeliska folket, och många har fått en alltmer större förståelse för det palestinska och en vånda för utvecklingen. Det vore fel att endast etablera en vänort hos palestinierna eller bara hos israelerna, säger Sven-Erik Wånell, avgående vänsterpartistisk representant i kommunstyrelsen. Han menar att det vore enögt att bara knyta band till den ena parten, antingen måste det bli båda parter eller ingen alls, säger han.
Kontakt:
Joans Lundgren, presstalesman Vänsterpartiet Lidingö
jonas.lundgren@vansterpartiet.se
073 535 7576
Läs debattartikel om förslaget på Lidingösidan
Vänsterpartiet är det svenska parti som mest aktivt tagit diskussionen om Israel/Palestinakonflikten. Allt sedan staten Israels grundande 1947 har en konflikt rått mellan Palestina och Israel. Kampen staterna emellan har skett på ojämna villkor där Israel haft världsmakten USA. Å andra sidan finns en illegitim motståndskamp från palestinska grupper mot civila människor i Israel genom bland annat raketbeskjutning. Det enda sättet att få stopp på den vidriga krigföringen är att verka för en tvåstatslösning. Vänsterpartiet Lidingö menar att också vår kommun, kan ge ett bidrag till fred och försoning genom att inleda vänortssamarbete med en palestinsk stad på Västbanken och en i Israel.
- Vi tycker det är jätteviktigt att Lidingö stad inte isolerar sig från omvärlden utan är med och bidrar till en fredligare värld. Vi vill se en tvåstatslösning på Israel/Palestinakonflikten och att denna måste ske genom att båda parter förstår och respekterar varandra och varandras intressen, säger Ida Luther Näsholm, ordförande för Vänsterpartiet Lidingö.
Vänsterpartiet Lidingös tanke med att lansera idén om vänortssamarbete med både en stad i det palestinska området och en i Israel är att Lidingö stad skulle kunna utgöra en plats där unga palestinier och israeler skulle kunna träffas och ta del av varandras kultur och knyta personliga vänskapsband.
- För oss är det viktigt att understryka att Israel har ett stort ansvar, men att de inte är ensamma om detta, även palestinierna har mycket arbete att göra för att få till en tvåstatslösning och därför är det viktigt att israeliska ungdomar och palestinska ungdomar exempelvis kan träffas på neutral mark och lära känna varandra och se att “fienden” inte heller är mer än människor, på så sätt kan Lidingö ge sitt bidrag till att framtida generationers palestinska och israeliska ledare får mer förståelse för sin motpart, säger Jonas Lundgren, presstalesman för Vänsterparitet Lidingö.
Eftersom Vänsterpartiet Lidingö inte längre har någon plats i kommunfullmäktige är det enda sättet för vårt parti att föra fram idén att göra den bekant för allmänheten.
- Vi ser vänortssamarbetet med Saldus som ett gott exempel som manar till fortsättning. Många på vår ö känner en samhörighet med det israeliska folket, och många har fått en alltmer större förståelse för det palestinska och en vånda för utvecklingen. Det vore fel att endast etablera en vänort hos palestinierna eller bara hos israelerna, säger Sven-Erik Wånell, avgående vänsterpartistisk representant i kommunstyrelsen. Han menar att det vore enögt att bara knyta band till den ena parten, antingen måste det bli båda parter eller ingen alls, säger han.
Kontakt:
Joans Lundgren, presstalesman Vänsterpartiet Lidingö
jonas.lundgren@vansterpartiet.se
073 535 7576
Läs debattartikel om förslaget på Lidingösidan
onsdag 3 november 2010
Inbjudan till framtidsmöte
Söndagen den 7/11 bjuder Vänsterpartiet Lidingö in sina medlemmar till ett möte i Anskarskyrkan klockan 13:00 för att diskutera Lidingövänsterns framtid i kommunen.
Diskussionens syfte är att ta Lidingövänstern frammåt efter den nya parlamentariska situation som uppkom i och med valresultatet 2010.
Föranmälan sker till jonas.lundgren@vansterpartiet.se
Diskussionens syfte är att ta Lidingövänstern frammåt efter den nya parlamentariska situation som uppkom i och med valresultatet 2010.
Föranmälan sker till jonas.lundgren@vansterpartiet.se
torsdag 16 september 2010
Och ni kan ge er på att vi har gjort vad vi kan
Vänsterpartiet Lidingö har valarbetat sedan i mars i år. Vi har synts i tidningarna, både på nyhetsplats och på debattsidor, vi har delat ut flygblad och vi har hållit kaffebord i Lidingö Centrum, vi har tagit fram ett gediget lokalpolitiskt program med titeln Ett Lidingö för alla, ett program som väl beskriver Lidingövänsterns politiska vision, och det är inte slut än, fram till på söndag har vi verksamhet alla dagar. Idag deltar vi i en debatt på Gångsätra gymnasium, imorgon och på lördag håller vi kaffebord i Lidingö Centrum dit man som medborgare kan komma med frågor, för att hämta information eller för att hämta valsedlar.
Vi har gjort vad vi kan för att föra ut vår politik, jag vågar påstå att vi har gjort vår bästa valrörelse hittills i Lidingö. Jag är enormt stolt över att vara en del av detta snabba och flexibla valmaskineri och jag är stolt över alla medlemmar som har kommit på fötter och ut på stan för att prata med Lidingöborna. Imorgon har vi en helsidesannons i Lidingö Tidning, det säger det mesta, det är ett trendbrott att vi gör på det viset.
Men valrörelsen handlar ju om politik, den politik vi vill driva om vi får förnyat förtroende att vara med i kommunfullmäktige, kommunstyrelse och nämnder. Det kan tyckas vara små saker som sker i de parlamentariska organen, men det är så Lidingö och Sverige styrs. Därför måste vi fortsätta arbeta så.
På söndag har vi gjort allt vi kan för att föra ut vår politik till Lidingöborna. Då är det er tur.
Gå och rösta, och rösta för ett mer demokratiskt, jämställt och solidariskt Lidingö. Rösta vänsterpartistiskt. Vänsterpartiet Lidingö!
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
Vaka in valresultatet med Lidingövänstern
Vänsterpartiet Lidingö håller valvaka för partimedlemmar på Oskarsvägen 16, nära Lidingö Centrum. Föranmälan sker till Jonas Lundgren på telefon 073 535 7576 eller jonas.lundgren@vansterpartiet.se
Välkommen!
Välkommen!
måndag 13 september 2010
lördag 11 september 2010
En klar vänster i lokalvalet
I dagens utfrågning, i Öppet Stadshus, av partiföreträdarna från de olika partierna i fullmäktige deltog Ida Luther Näsholm som representant för Vänsterpartiet Lidingö. Hennes linje var klar; Vänsterpartiet Lidingö vill stoppa bergtunnelförslaget och ersätta detta med en upprustning av den redan befintliga vägen, Vänsterpartiet Lidingö säger också nej till planskilda korsningar i Högberga och Skärsätra. Däremot föreslår partiet en satsning på sänkta avgifter i musikskolan, fler billiga hyresrätter för ungdomar och fler unga i kommunfullmäktige, det sistnämnda förslaget kan i praktiken bara genomföras genom en röst på Lidingövänstern.
Skolmaten är en annan brännhet fråga för oss inom Vänsterpartiet i Lidingö. Vi satsar på att all skolmat ska lagas på plats. Detsamma föreslår vi för att åstadkomma en standardhöjning för maten i äldrevården.
En sak som det talats tyst om trots dess aktuallitet är Folkpartiets och Moderaternas förslag på en skattesänkning nästa år med 20 öre. Detta kan låta behjärtansvärt men i själva verket är det ännu ett bevis för att dessa partier inte tar ansvar för kommunens ekonomi. De har nämligen föreslagit både ett bygge av en bergtunnel för nära en halv miljard kronor, alltså att belåna kommunen för 50 år framöver samtidigt som man alltså vill sänka kommunalskatten ytterligare. Ingen seriös betraktare kan påstå att detta är en ansvarsfull ekonomisk politik. Läs också mer om detta på den Lidingövänsterdrivna bloggen Världen-Sverige-Lidingö.
/Jonas Lundgren
(v)alombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
Skolmaten är en annan brännhet fråga för oss inom Vänsterpartiet i Lidingö. Vi satsar på att all skolmat ska lagas på plats. Detsamma föreslår vi för att åstadkomma en standardhöjning för maten i äldrevården.
En sak som det talats tyst om trots dess aktuallitet är Folkpartiets och Moderaternas förslag på en skattesänkning nästa år med 20 öre. Detta kan låta behjärtansvärt men i själva verket är det ännu ett bevis för att dessa partier inte tar ansvar för kommunens ekonomi. De har nämligen föreslagit både ett bygge av en bergtunnel för nära en halv miljard kronor, alltså att belåna kommunen för 50 år framöver samtidigt som man alltså vill sänka kommunalskatten ytterligare. Ingen seriös betraktare kan påstå att detta är en ansvarsfull ekonomisk politik. Läs också mer om detta på den Lidingövänsterdrivna bloggen Världen-Sverige-Lidingö.
/Jonas Lundgren
(v)alombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
onsdag 8 september 2010
Vem ska jag kryssa från Lidingövänstern?
Just nu pågår för fullt en massa personvalskampanjer. Lidingöliberalen publicerar uppmaningar att kryssa olika personer, Kristdemokraterna vill också att det kryssas hej vilt. Det vill egentligen alla partier utom Vänsterpartiet här på Lidingö.
Anledningen till att vi inte gillar kryssystemet är att vi anser att partiet är de som vet vilka som bäst representerar partiet. Självklart får man kryssa även på vår valsedel men vi har våra kandidater i en viss ordning av en viss anledning. Så enkelt är det. Dock har vi självklart information om vad de olika kandidaterna har för huvudfrågor och intressen, vilka frågor de brinner för.
Här kan du läsa mer om våra olika kandidater:
1. Ida Luther Näsholm, studerande, 24
2. Birgitta Ehlin, lärare, 65
3. Johan Båge, studerande, 25
4. Jonas Lundgren, studerande, 18
5. Birgitta Nordin, socionom, 70
6. Vanja Forsgren, pensionär, 60
7. Sven-Erik Wånell, direktör, 63
Anledningen till att vi inte gillar kryssystemet är att vi anser att partiet är de som vet vilka som bäst representerar partiet. Självklart får man kryssa även på vår valsedel men vi har våra kandidater i en viss ordning av en viss anledning. Så enkelt är det. Dock har vi självklart information om vad de olika kandidaterna har för huvudfrågor och intressen, vilka frågor de brinner för.
Här kan du läsa mer om våra olika kandidater:
1. Ida Luther Näsholm, studerande, 24
2. Birgitta Ehlin, lärare, 65
3. Johan Båge, studerande, 25
4. Jonas Lundgren, studerande, 18
5. Birgitta Nordin, socionom, 70
6. Vanja Forsgren, pensionär, 60
7. Sven-Erik Wånell, direktör, 63
måndag 6 september 2010
Dörrterror från Folkpartiet Lidingö?
Folkpartiet Liberalerna på Lidingö har inlett sin “Operation dörrknackning”. Varför? För att nå ut till väljarna på en personlig nivå. Kul, kanske någon tänker. Denna modell har Folkpartiet adopterat från Socialistiska Partiet i Holland som arbetade på detta sätt och därigenom nådde stora framgångar. I Sverige relateras dörrknackning främst till Jehovas Vittnen och damsugarförsäljning. Frågan är vilken bild man har av dessa två grupper, religiösa vättvillingar och dörrförsäljare alltså. Jag tror att dörrknackningsmetoden är lite av ett praktiskt sätt att skjuta sig i foten. Man vill ha en mer personlig kontakt men uppfattas mest som påträngande. Så gott som alla partier, även mitt eget, arbetar delvis med detta. Dock gör Vänsterpartiet inte det på Lidingö, Varför? För att vi anser att Lidingöborna är smarta nog att själva ta reda på den information de vill ha, alltså uppsökandeaktiviteter från medborgarnas sida istället för politikernas.
Vem vill man då få utanför dörren? Minna Klintz, en damsugarförsäljare eller Jehovas Vittnen? Punkbandet KSMB ansåg denna typ av uppsökandeverksamhet vara “dörrterror”, ett begrepp som egentligen inte är helt främmande idag heller.
Vem vill man då få utanför dörren? Minna Klintz, en damsugarförsäljare eller Jehovas Vittnen? Punkbandet KSMB ansåg denna typ av uppsökandeverksamhet vara “dörrterror”, ett begrepp som egentligen inte är helt främmande idag heller.
söndag 5 september 2010
Att (v)alarbeta...
..kan ju handla om så mycket. Igår var vi Lidingö centrum och delade flygblad. En gubbe från moderaterna kallade mig "lilla Ida" vilket jag inte låtsades höra och kommenterade sedan mitt uttalsnde om att fördelningen i fullmäktige måste bli mer jämn och representera kommunens invånare; färre gubbar och fler unga alltså.
Vår yngste valarbetare, lille Vilgot, har dock svårt att förstå skillnaden på att dela ut flygblad och att äta dem. Men det får man kanske ha ett visst överseende med, han är ändå den enda valarbetaren man faktiskt skulle kunna avfärda genom att kalla honom "lilla gubben"...
Vågar vi gissa att vilde (V)ilgot med sina 10 veckor inte bara är Vänsterpartiet Lidingös yngste valarbetare utan även den yngste valarbetaren på Lidingö?
/Ida Luther Näsholm
tisdag 31 augusti 2010
Vad händer med allmännyttan? Rapport från fullmäktige
Igår tjänstgjorde jag i fullmäktige istället för Birgitta som var tvugen att jobba med sina fackliga uppdrag under kvällen. Kvällens stora ärende var Lidingöhems utförsäljning av fastigheten Kantarellen 11, alltså hela Högsätraområdet (gula husen) med ungefär 600 lägenheter. Det var längesedan det var så mycket publik på ett sammanträde.
Som vänsterpartist ställer jag mig naturligtvis mycket kritisk till förslaget om att sälja ut allmännyttans bostäder och vår gemensamt ägda egendom, särskilt när det sker till under marknadspris och utan att staden på något sätt är i behov av pengar. Att privatpersoner, dvs just de som råkar ha turen att hyra just av Lidingöhem, istället för någon av de andra hyresvärdarna på ön, ska tjäna sig en rejäl hacka på skattebetalarnas bekostnad känns orättvist. Varför ska staden subventionera bostadsrätter för just dessa personer?
Personligen tycker jag inte att det är något konstigt med att privata hyresvärdar säljer lägenheter till hyresgästerna, även om jag gärna ser fler hyresrätter i samhället istället för färre, men det är deras egendom som de får göra vad de vill med. Dock behöver inte Lidingöhem, som ägs av oss kommuninvånare, sälja sin egendom till under marknadspris enbart av nyliberala ideologiska skäl.
Lidingö behöver fler hyresrätter, inte färre. Det måste bli lättare för unga, låginkomsttagare och andra som inte kan eller vill köpa en bostadsrätt att få bostad, inte svårare. Det måste finnas valfrihet, man ska kunna välja att bo i hyresrätt och det ska finnas tilgängliga hyresrätter till rimliga hyror. Här måste staden ta sitt ansvar. För även om det är trevligt att äga sin egen bostad, och ofta till och med billigare att bo i bostadsrätt än i hyresrätt, så får vi inte glömma bort att alla inte har möjlighet att köpa sin bostad, kanske inte ens alla dem som bor i de hyreslägenheter som nu ska säljas i Högsätra.
Vad händer med dem? Ja, antingen måste de flytta, eller så får de sina grannar som hyresvärd, vilket kanske inte alltid är så trevligt...
I och med denna försäljning blir det också tveksamt om Lidingöhem kan finnas kvar. Beståndet av hyresfastigheter blir så litet att det kan bli svårt för företaget som sådant att fungera, om man inte nu börjar med en lika offensiv uppköpning av fastigheter för att väga upp den senaste tidens utförsäljning vill säga. Vilket knappas är troligt då majoriten inte har någon vilja till detta.
Jag yrkade naturligtvis avslag på förslaget och reserverade mig mot det slutgiltiga beslutet att låta Lidinghem sälja. Nu återstår att se vad som händer med allmännyttan i kommunen, men jag skulle inte hoppas för mycket på att den kommer att finnas kvar i annan form än ren social housing.
/Ida Luther Näsholm
Som vänsterpartist ställer jag mig naturligtvis mycket kritisk till förslaget om att sälja ut allmännyttans bostäder och vår gemensamt ägda egendom, särskilt när det sker till under marknadspris och utan att staden på något sätt är i behov av pengar. Att privatpersoner, dvs just de som råkar ha turen att hyra just av Lidingöhem, istället för någon av de andra hyresvärdarna på ön, ska tjäna sig en rejäl hacka på skattebetalarnas bekostnad känns orättvist. Varför ska staden subventionera bostadsrätter för just dessa personer?
Personligen tycker jag inte att det är något konstigt med att privata hyresvärdar säljer lägenheter till hyresgästerna, även om jag gärna ser fler hyresrätter i samhället istället för färre, men det är deras egendom som de får göra vad de vill med. Dock behöver inte Lidingöhem, som ägs av oss kommuninvånare, sälja sin egendom till under marknadspris enbart av nyliberala ideologiska skäl.
Lidingö behöver fler hyresrätter, inte färre. Det måste bli lättare för unga, låginkomsttagare och andra som inte kan eller vill köpa en bostadsrätt att få bostad, inte svårare. Det måste finnas valfrihet, man ska kunna välja att bo i hyresrätt och det ska finnas tilgängliga hyresrätter till rimliga hyror. Här måste staden ta sitt ansvar. För även om det är trevligt att äga sin egen bostad, och ofta till och med billigare att bo i bostadsrätt än i hyresrätt, så får vi inte glömma bort att alla inte har möjlighet att köpa sin bostad, kanske inte ens alla dem som bor i de hyreslägenheter som nu ska säljas i Högsätra.
Vad händer med dem? Ja, antingen måste de flytta, eller så får de sina grannar som hyresvärd, vilket kanske inte alltid är så trevligt...
I och med denna försäljning blir det också tveksamt om Lidingöhem kan finnas kvar. Beståndet av hyresfastigheter blir så litet att det kan bli svårt för företaget som sådant att fungera, om man inte nu börjar med en lika offensiv uppköpning av fastigheter för att väga upp den senaste tidens utförsäljning vill säga. Vilket knappas är troligt då majoriten inte har någon vilja till detta.
Jag yrkade naturligtvis avslag på förslaget och reserverade mig mot det slutgiltiga beslutet att låta Lidinghem sälja. Nu återstår att se vad som händer med allmännyttan i kommunen, men jag skulle inte hoppas för mycket på att den kommer att finnas kvar i annan form än ren social housing.
/Ida Luther Näsholm
tisdag 24 augusti 2010
Ny snygg annonskampanj till Lidingömedia från Vänsterpartiet Lidingö
Idag antogs en annonskampanj utformad för lokalmedia av Jonas Lundgren, presstalesman och valombudsman för Vänsterpartiet Lidingö. Fokus är tydligt; föryngra kommunfullmäktige, satsa på maten i skolan och äldrevården, satsa på musikskolan.
söndag 22 augusti 2010
Vänsterpartiet Lidingö säger Nej till bergtunneln OCH planskilda korsningar
Det är lätt att grotta ihop alla partier i Lidingö som säger Nej till bergtunneln. Det är inte riktigt så enkelt. Vänsterpartiet Lidingö särskiljer sig (som vanligt, kanske vissa suckar). Vi vill varken ha någon planskild korsning i Skärsätra eller någon bergtunnel. Vi vill upprusta den befintliga vägen med upphöjda övergångställen och breddade trottoarer. Detta vill vi för att göra det säkrare för de boende att komma in och ut från sina parkeringar, för att sänka hastigheten genom upphöjda övergångställen. Vi vill underlätta för människor att se helheten i bergtunnelalternativet. Det finns alltså inte två linjer utan tre. Kristdemokrater, moderater och folkpartister vill spränga tunnlar. Socialdemokrater, miljöpartister, centerpartister och lidingöpartister vill ha planskilda korsningar i Skärsätra och Högberga. Vänsterpartisterna vill förbättra den befintliga vägen och öka säkerheten för de boende runt densamma.
Detta är de tre vägval du kan göra den 19 september. Och Vänsterpartiet Lidingö står för säkerheten och vi tar ansvar för ekonomin.
Detta är de tre vägval du kan göra den 19 september. Och Vänsterpartiet Lidingö står för säkerheten och vi tar ansvar för ekonomin.
tisdag 17 augusti 2010
Valaffischerna lanserade
Idag kom Vänsterpartiets valaffischer ut. De är vårt klassiska motiv med "klossar" som har varit aktuellt sedan kampanjen "Världens bästa välfärd" började. (v)alombudsmannablogen - Lidingö bjuder här på affischerna.
Mvh
/Jonas Lundgren
valombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
onsdag 4 augusti 2010
Björklund vill samarbeta för att hålla Sverigedemokraterna utanför Riksdagen men han vill gärna ha deras väljare
Idag gjorde Jan Björklund ett utspel som till och med av hans alliansvänner har titulerats som onödigt. Han vill se en lagstiftning mot burka och niqab i skolor och på arbetsplatser. Han säger att det beror på att utbildning ska ske ansikte mot ansikte och då är en burka i vägen. Hans vänner i moderaterna anser däremot att människor ska få klä dig som de vill.
Det är inte utan att man känner vindar av språktestsförslaget här. En uppenbart populistisk lösning på ett komplext problem ska locka Sverigedemokratiska väljare till Folkpartiet. Spelar det någon roll? Är det inte bra om Folkpartiet suger åt sig SD:s röster så att dessa inte kommer in i riksdagen? Enligt mig är det inte så, snarare tvärt om. Om folkpartiet redan för en Sverigedemokratisk politik så spelar det ingen roll huruvida SD sitter i Riksdagen eller inte. Personligen vill jag inte stänga ute Sverigedemokraterna som parti ur riksdagen. Det är Sverigedemokraternas åsikter jag inte vill ha in. Jag tycker att man ofta blandar samman dessa i onödan.
Samtidigt som Folkpartiet alltså raggar Sverigedemokratiska röster så finns det ett litet problem. Man vill samarbeta över blockgränserna för att stänga Sverigedemokraterna ute från att vinna en vågmästarroll i Sveriges riksdag. Därför blir det hela ganska underligt. Om Folkparitet anammar en Sverigedemokratisk politik spelar det ingen roll om SD kommer in i riksdagen eller inte.
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterparitet Lidingö
Det är inte utan att man känner vindar av språktestsförslaget här. En uppenbart populistisk lösning på ett komplext problem ska locka Sverigedemokratiska väljare till Folkpartiet. Spelar det någon roll? Är det inte bra om Folkpartiet suger åt sig SD:s röster så att dessa inte kommer in i riksdagen? Enligt mig är det inte så, snarare tvärt om. Om folkpartiet redan för en Sverigedemokratisk politik så spelar det ingen roll huruvida SD sitter i Riksdagen eller inte. Personligen vill jag inte stänga ute Sverigedemokraterna som parti ur riksdagen. Det är Sverigedemokraternas åsikter jag inte vill ha in. Jag tycker att man ofta blandar samman dessa i onödan.
Samtidigt som Folkpartiet alltså raggar Sverigedemokratiska röster så finns det ett litet problem. Man vill samarbeta över blockgränserna för att stänga Sverigedemokraterna ute från att vinna en vågmästarroll i Sveriges riksdag. Därför blir det hela ganska underligt. Om Folkparitet anammar en Sverigedemokratisk politik spelar det ingen roll om SD kommer in i riksdagen eller inte.
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterparitet Lidingö
onsdag 28 juli 2010
Politisk stiltje i kommunen
I Lidingö har det nu under sommaren, trots att det är valår, varit så gott som totalt tyst. För några veckor sedan fanns en artikel i Lidingö Tidning om de politiska partiernas arbete där vänsterpartiets Johan Båge intervjuades om vänsterpartiets valprogram. Artikeln var ett smakprov på ett sinnrikt gott och blandat vilket nog är en god vågmätare på den politiska stiltjen i kommunen. I samma artikel som man intervjuar Johan Båge (tredje namn på kommunlistan för vänsterpartiet) så intervjuar man Jessica Nyberg (kd) om deras nya förslag på ny inriktning för Lidingö Hospic och Socialdemokraterna om nytt förslag till lösning på vägfrågan (planskilda korsningar i Skärsätra och Högberga).
Också på det aktivistiska planet är det ganska dött. Mig veterligen är det bara vi i Vänsterpartiet som inte tagit sommarlov.
/Jonas Lundgren
Också på det aktivistiska planet är det ganska dött. Mig veterligen är det bara vi i Vänsterpartiet som inte tagit sommarlov.
/Jonas Lundgren
tisdag 27 juli 2010
Mycket valarbete gjort i Lidingö
Mycket valarbete har gjorts i kommunen under den senaste tiden. Vänsterpartiet Lidingö har under gårdagen (26/7) och idag (27/7) delat ut valfoldern i Bodal/Baggeby. Innan dess har Lidingö centrum, Lojovägen, Larsberg, Näset med flera fått besök av det enda partiet som säger Nej till bergtunneln, Vänsterpartiet Lidingö.
En artikel har publicerats på http://www.ungvanster.se/storstockholm som beskrivet Vänterpartiet Lidingös och Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholms medlemmar nu under sommaren då det annars råder politisk stiltje i kommunen. De andra tar sommarlov, även Folkpartiet har Lidingöliberalen meddelat. Men inte (v)i.
En artikel har publicerats på http://www.ungvanster.se/storstockholm som beskrivet Vänterpartiet Lidingös och Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholms medlemmar nu under sommaren då det annars råder politisk stiltje i kommunen. De andra tar sommarlov, även Folkpartiet har Lidingöliberalen meddelat. Men inte (v)i.
Den homofoba religiösa lobbyn ursäktas av Kristdemokraternas agerande
Ett parti som vilar på kristna värderingar, det låter i och för sig rätt bra. Bibeln, Jesus, alla människors lika värde, alla människors rätt att vara individer. Fast kanske inte. Det finns något annat också… Det där andra kallas för kristdemokrati. Idag i Sverige. När Göran Hägglund nekar delta i Stockholm Pride så är det inte en slump. Man kunde ha deltagit för att visa sin acceptans för människors rätt att vara individer, människors rätt att leva ut sin sexualitet oavsett om man är homo, bi, transexuell eller queerperson. Men det gör man inte. Idag finns det i kristdemokraterna en sorts hävdande av kollektivism. Den sorts kollektivism kristdemokraterna hänvisar till har dock inte med klassamhället att göra. Den har med familjen att göra, ett mindre och mer sammansvetsat kollektiv.
2006 visade SVT en dokumentär med titeln “Bögfaktorn”. Den handlade om striden om ordförandeposten i KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund. De två kandidaterna som ställdes mot varandra var en homosexuell kille, Erik Slottner, och en högerkonservativ, Andreas Olofsson. Slottner vann kongressens förtroende med två rösters marginal men tvingades avgå efter intensivt kampanjande från homofoba krafter inom KDU.
Bevisat är också att kristdemokraternas förre partiordförande Alf Svensson deltog i en solidaritetsmanifestation för, mot homosexuella personer hetsande, Åke Green.
När man sedan hör att de religiösa ungdomsförbunden så som Pingstung och Unga Muslimer också dessa avråder homosexuella personer att gå med i organisationerna, enligt Sveriges Radio, blir man föga förvånad. När man hör att dessa ungdomsförbund ändå ska få bidrag av Ungdomsstyrelsen för sin verksamhet kan man inte heller bli förvånad. Homofobi är en mer accepterad del av samhället än vad vi kanske tror. Dessa hetsare finns i riksdagen, i regeringen, i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Deras väljare finns överallt. I Lidingö, i Täby, i Rinkeby och i Sollentuna. Ingenstans är det fritt från fördomar mot människor som bryter heteronormen.
Jag skulle kunna ironisera över att kristdemokraterna vill jaga människor som är original i de politiska partierna, vänsterpartistiska kommunister, moderaterna från nyliberaler, folkpartiet från riktiga liberaler, sverigedemokraterna från skinnskallar (vilket fortfarande är en betydande del av partiets aktivistkader) och så vidare. Men när ska Hägglund rensa upp sitt eget parti ifrån värdekonservativa och högerradikala homofober?
/Jonas Lundgren
Valombudsman och trogen arbetare i Vänsterpartiets tält på Stockholm Pride
Vänsterpartiet Lidingö
2006 visade SVT en dokumentär med titeln “Bögfaktorn”. Den handlade om striden om ordförandeposten i KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund. De två kandidaterna som ställdes mot varandra var en homosexuell kille, Erik Slottner, och en högerkonservativ, Andreas Olofsson. Slottner vann kongressens förtroende med två rösters marginal men tvingades avgå efter intensivt kampanjande från homofoba krafter inom KDU.
Bevisat är också att kristdemokraternas förre partiordförande Alf Svensson deltog i en solidaritetsmanifestation för, mot homosexuella personer hetsande, Åke Green.
När man sedan hör att de religiösa ungdomsförbunden så som Pingstung och Unga Muslimer också dessa avråder homosexuella personer att gå med i organisationerna, enligt Sveriges Radio, blir man föga förvånad. När man hör att dessa ungdomsförbund ändå ska få bidrag av Ungdomsstyrelsen för sin verksamhet kan man inte heller bli förvånad. Homofobi är en mer accepterad del av samhället än vad vi kanske tror. Dessa hetsare finns i riksdagen, i regeringen, i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Deras väljare finns överallt. I Lidingö, i Täby, i Rinkeby och i Sollentuna. Ingenstans är det fritt från fördomar mot människor som bryter heteronormen.
Jag skulle kunna ironisera över att kristdemokraterna vill jaga människor som är original i de politiska partierna, vänsterpartistiska kommunister, moderaterna från nyliberaler, folkpartiet från riktiga liberaler, sverigedemokraterna från skinnskallar (vilket fortfarande är en betydande del av partiets aktivistkader) och så vidare. Men när ska Hägglund rensa upp sitt eget parti ifrån värdekonservativa och högerradikala homofober?
/Jonas Lundgren
Valombudsman och trogen arbetare i Vänsterpartiets tält på Stockholm Pride
Vänsterpartiet Lidingö
onsdag 21 juli 2010
A-kassans svek och regeringens tystnad
Under de senaste ett och ett halvt åren har jag varit i kontakt med a-kassan två gånger; först när jag i samband med den ekonimiska krisen blev uppsagd från mitt heltidsjobb och ansökte om ersättning och sedan ett år senare när jag var klar med de "ofrivilliga" universitetsstudierna som jag hoppat på för att slippa vara arbetslös, och återigen stod i samma situation utan arbete.
Ska jag vara ärlig så upplevde jag kontakten med min a-kassa (Unionen) som ett totalsvek, både från a-kassan själv och från den nya regeringen som gärna ser att alla som förlorar jobbet plågas riktigt mycket innan de hittar ett nytt jobb. Inte för att det tog 3 månader för dem att betala ut den första ersättningen när jag först blev arbetslös medan vi medlemmar måste vara extremt noga med att alltid betala in våra avgifter till dem i tid, eller för att de nya lagändringarna sätter arbetslösa i en ännu mer utlämnad och omänsklig situation och a-kassan var dålig på att styra upp detta, utan för att mitt eget fackförbund misstänkliggör och spottar på sina egna medlemmar så fort det kommer till att betala ut den arbetslöshetsersättning de själva varit med och drivit igenom och i alla sammanhang gör allt för att förvara. För att de väljer att girigt tolka lagen om arbetslöshetsersättning på mest tänkbara regida sätt, inte för att de måste utan bara för att det blir billigare.
Första gången var beskedet från a-kassan att jag skulle få heltidsersättning - men bara om jag efter 75 dagar sa upp mig från mitt "extrajobb" som fritidspolitiker. Ett uppdrag som ger mig max 800 kr i månaden efter skatt. Men enligt Unionens tolkning (andra fackförbund tolkar lagen annorlunda) är alla jobb och inkomster lika och de anser att man inte får tjäna några pengar alls om man är arbetslös, inte ens som folkvald representant - ett "jobb" man för övrigt inte bara kan säga upp sig från hur som helst. När de 75 dagarna gått "valde" jag att börja studera igen istället för att söka nya jobb.
Andra gången, när mina två terminer på universitetet passerat, var beskedet att jag kunde få tillbaka min arbetslöshetsersättning - men bara om jag tog tillbaka min ansökan till högskolan. Det var alltså inte tillåtet att ha en plan B och försöka arbeta på fler möjliga alternativ för framtiden, om man inte skulle hitta ett jobb, vilket ofta är svårt för oss unga. Är man arbetslös får man inte ha en plan B som t ex studier, utan Unionen anser uppenbarligen att det är bättre att unga människor sitter hemma och är arbetslösa månad efter månad utan att ta tag i sitt liv. Visar man framfötterna och försöker lösa sin framtida livssituation och söker till en utbildning utifall man inte skulle lyckas hitta ett jobb inom de närmsta månaderna går man miste om rätten till ersättning. Enligt fackets tolkning alltså, inte enligt lagen i sig.
Och då ska man ha i minnet att a-kassan och inkomstförsäkringen inte bara fungerar som en vanlig bilförsäkring, dvs delvis är en privat försäkring man helt valfritt köper sig av en privat aktör, försäkringsbolag eller fackförbund, för att skydda sig mot ekonomiska problem (höga reparationskostnader eller inkomstbortfall), och delvis en statlig och demokratisk angelägenhet som alfa-kassan eller trafikförsäkringen. A-kassan, utöver alfa-kassan, är mer än så; a-kassan har alltid varit, och kommer alltid att vara så länge den är facklig, en lönekartell mellan organisationens medlemmar. De medlemmar som är i arbete betalar genom sin medlemsavgift tillräckligt hög ersättning till de medlemmar som för tillfället är arbetslösa för att de inte ska ta arbeten till lägre lön än vad de arbetande får, och man håller på så sätt lönerna uppe inom branchen.
Därför är det lite märkligt när fackförbund som Unionen väljer att gå emot sin egen idé om att motverka lönedumpning och tvärtom väljer att medverka till att unga människor tvingas ta arbeten till lägre lön och sämre (läs otillständiga) villkor inom branchen och därmed dumpar villkoren för alla. Vad som är ännu mer märkligt är regeringen genom att inte agera godkänner a-kassornas tolkning av lagen trots att den går rakt emot regeringens arbetslinje och idé om att människor ska uppmuntras till att ta tag i sina liv.
Den som har två eller fler deltidsjobb för att försörja sig och förlorar ett av dem, säg på 70%, får alltså bara ersättning från a-kassan om hon SÄGER UPP SIG från det jobb på 30% hon har kvar! Och unga människor som efter flera månaders arbetslöshet söker en utbildning på universitetet till nästkommande termin, ifall att de inte skulle få ett jobb under de närmasta månaderna heller, förlorar sin ersättning!
Oavsett vilket parti man röstar på måste det vara självklart att det är bättre att tjäna 30% av sin inkomst själv och få 70% ersättning från a-kassan än att få 100% i ersättning. Och det måste ju vara bättre att unga människor planerar för framtiden och försöker hitta alternativa sysselsättningar än att de bara sitter hemma och väntar, söker jobb och tappar självförtroendet?
På detta verkar regeringen inte ha något svar, eller lösning. Vilket är konstigt med tanke på hur man hetsat omkring med arbetslinjen i högsta hugg dagarna i ända, och allt som oftast talar om hur dåligt det är med sysslolöshet, och hur viktigt det är att inte straffa dem som tar egna initiativ och har ett uns drivkraft.
För fackförbundens del är det ju meningslöst att sälja en försäkring som inte fungerar och som aldrig ger utdelning när man behöver den. För vem köper en sådan? Även som lönekartell är den meningslös. Dessutom blir fler människor helt utan skydd och istället får samhället betala via det socila biståndet...
Trots all den här andra geggan kan jag inte släppa Unionens hjärndöda tolkning; hur blir man mindre arbetslös av att ta tillbaka en ansökan till högskolan?
Lidingö 22-07-10
/Ida Luther Näsholm
Ska jag vara ärlig så upplevde jag kontakten med min a-kassa (Unionen) som ett totalsvek, både från a-kassan själv och från den nya regeringen som gärna ser att alla som förlorar jobbet plågas riktigt mycket innan de hittar ett nytt jobb. Inte för att det tog 3 månader för dem att betala ut den första ersättningen när jag först blev arbetslös medan vi medlemmar måste vara extremt noga med att alltid betala in våra avgifter till dem i tid, eller för att de nya lagändringarna sätter arbetslösa i en ännu mer utlämnad och omänsklig situation och a-kassan var dålig på att styra upp detta, utan för att mitt eget fackförbund misstänkliggör och spottar på sina egna medlemmar så fort det kommer till att betala ut den arbetslöshetsersättning de själva varit med och drivit igenom och i alla sammanhang gör allt för att förvara. För att de väljer att girigt tolka lagen om arbetslöshetsersättning på mest tänkbara regida sätt, inte för att de måste utan bara för att det blir billigare.
Första gången var beskedet från a-kassan att jag skulle få heltidsersättning - men bara om jag efter 75 dagar sa upp mig från mitt "extrajobb" som fritidspolitiker. Ett uppdrag som ger mig max 800 kr i månaden efter skatt. Men enligt Unionens tolkning (andra fackförbund tolkar lagen annorlunda) är alla jobb och inkomster lika och de anser att man inte får tjäna några pengar alls om man är arbetslös, inte ens som folkvald representant - ett "jobb" man för övrigt inte bara kan säga upp sig från hur som helst. När de 75 dagarna gått "valde" jag att börja studera igen istället för att söka nya jobb.
Andra gången, när mina två terminer på universitetet passerat, var beskedet att jag kunde få tillbaka min arbetslöshetsersättning - men bara om jag tog tillbaka min ansökan till högskolan. Det var alltså inte tillåtet att ha en plan B och försöka arbeta på fler möjliga alternativ för framtiden, om man inte skulle hitta ett jobb, vilket ofta är svårt för oss unga. Är man arbetslös får man inte ha en plan B som t ex studier, utan Unionen anser uppenbarligen att det är bättre att unga människor sitter hemma och är arbetslösa månad efter månad utan att ta tag i sitt liv. Visar man framfötterna och försöker lösa sin framtida livssituation och söker till en utbildning utifall man inte skulle lyckas hitta ett jobb inom de närmsta månaderna går man miste om rätten till ersättning. Enligt fackets tolkning alltså, inte enligt lagen i sig.
Och då ska man ha i minnet att a-kassan och inkomstförsäkringen inte bara fungerar som en vanlig bilförsäkring, dvs delvis är en privat försäkring man helt valfritt köper sig av en privat aktör, försäkringsbolag eller fackförbund, för att skydda sig mot ekonomiska problem (höga reparationskostnader eller inkomstbortfall), och delvis en statlig och demokratisk angelägenhet som alfa-kassan eller trafikförsäkringen. A-kassan, utöver alfa-kassan, är mer än så; a-kassan har alltid varit, och kommer alltid att vara så länge den är facklig, en lönekartell mellan organisationens medlemmar. De medlemmar som är i arbete betalar genom sin medlemsavgift tillräckligt hög ersättning till de medlemmar som för tillfället är arbetslösa för att de inte ska ta arbeten till lägre lön än vad de arbetande får, och man håller på så sätt lönerna uppe inom branchen.
Därför är det lite märkligt när fackförbund som Unionen väljer att gå emot sin egen idé om att motverka lönedumpning och tvärtom väljer att medverka till att unga människor tvingas ta arbeten till lägre lön och sämre (läs otillständiga) villkor inom branchen och därmed dumpar villkoren för alla. Vad som är ännu mer märkligt är regeringen genom att inte agera godkänner a-kassornas tolkning av lagen trots att den går rakt emot regeringens arbetslinje och idé om att människor ska uppmuntras till att ta tag i sina liv.
Den som har två eller fler deltidsjobb för att försörja sig och förlorar ett av dem, säg på 70%, får alltså bara ersättning från a-kassan om hon SÄGER UPP SIG från det jobb på 30% hon har kvar! Och unga människor som efter flera månaders arbetslöshet söker en utbildning på universitetet till nästkommande termin, ifall att de inte skulle få ett jobb under de närmasta månaderna heller, förlorar sin ersättning!
Oavsett vilket parti man röstar på måste det vara självklart att det är bättre att tjäna 30% av sin inkomst själv och få 70% ersättning från a-kassan än att få 100% i ersättning. Och det måste ju vara bättre att unga människor planerar för framtiden och försöker hitta alternativa sysselsättningar än att de bara sitter hemma och väntar, söker jobb och tappar självförtroendet?
På detta verkar regeringen inte ha något svar, eller lösning. Vilket är konstigt med tanke på hur man hetsat omkring med arbetslinjen i högsta hugg dagarna i ända, och allt som oftast talar om hur dåligt det är med sysslolöshet, och hur viktigt det är att inte straffa dem som tar egna initiativ och har ett uns drivkraft.
För fackförbundens del är det ju meningslöst att sälja en försäkring som inte fungerar och som aldrig ger utdelning när man behöver den. För vem köper en sådan? Även som lönekartell är den meningslös. Dessutom blir fler människor helt utan skydd och istället får samhället betala via det socila biståndet...
Trots all den här andra geggan kan jag inte släppa Unionens hjärndöda tolkning; hur blir man mindre arbetslös av att ta tillbaka en ansökan till högskolan?
Lidingö 22-07-10
/Ida Luther Näsholm
tisdag 13 juli 2010
Flygbladsutdelning på Lojovägen
Idag har jag och Ida Luther Näsholm delat ut Vänsterpartiet Lidingös lokala folder till alla boende på Lojovägen. Förutom vackert väder och en positiv anda så var det också en väldigt lyckad aktivitet. Samtliga hushåll fick vårt flygblad om Lidingöpolitiken.
torsdag 8 juli 2010
Krönikan: Avgift eller skatt - En rättvisefråga
Den nuvarande regeringen har sänkt många skatter, man har till och med tagit bort vissa av dem helt och hållet. De flesta av dessa har man istället ersatt med vad man kallar för "avgifter". Då följer frågan; vad är skillnaden på en skatt och en avgift? Svaret är att en skatt i Sverige, där vi har en progressiv beskattning, en solidarisk finansiering av välfärden med andra ord, betalas till större del (procentsats) av dem som har mest att betala med. Alltså blir skatten högre för en hög- än en låginkomsttagare. Här skiljer sig skattefinansiering och den avgiftsfinansiering som regeringen Reinfeldt nu gjort till praxis eftersom det är fult att gilla skatt. En avgift är nämligen lika hög för alla.
Detta innebär att höginkomsttagare och låginkomsttagare, med vitt skiljda ekonomiska situationer, får stora ingrepp i sin privatekonomi genom avgifterna, medan höginkomsttagare får mindre ingrepp i sin privatekonomi sett till den totala inkomsten.
För oss i vänsterpartiet är detta ett klassiskt exempel, ett skolexempel, på orättvisa. Det är som att sätta upp två boxare i ringen och säga att det är okej, för de är båda boxare, men inte ens nämna att de tävlar i olika viktklasser. För oss är det självklart att en boxare i 150-kilosklassen, inte ska boxas mot någon i 90-kilosklassen. För det är inte schysst.
När regeringen nu jobbar vidare på att ersätta skatter med avgifter så är den tusenlapp mer i plånboken per månas som utlovades 2006 redan förbrukad för länge sedan på att betala alla dessa avgifter. Vi lever numera i ett avgiftssamhälle. Men denna tusenlapp är inte förbrukad för alla, det är viktigt att säga, de som tjänar mest har fått en tusenlapp till. Klassisk moderat politik fast från ett "nytt arbetarparti".
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
Detta innebär att höginkomsttagare och låginkomsttagare, med vitt skiljda ekonomiska situationer, får stora ingrepp i sin privatekonomi genom avgifterna, medan höginkomsttagare får mindre ingrepp i sin privatekonomi sett till den totala inkomsten.
För oss i vänsterpartiet är detta ett klassiskt exempel, ett skolexempel, på orättvisa. Det är som att sätta upp två boxare i ringen och säga att det är okej, för de är båda boxare, men inte ens nämna att de tävlar i olika viktklasser. För oss är det självklart att en boxare i 150-kilosklassen, inte ska boxas mot någon i 90-kilosklassen. För det är inte schysst.
När regeringen nu jobbar vidare på att ersätta skatter med avgifter så är den tusenlapp mer i plånboken per månas som utlovades 2006 redan förbrukad för länge sedan på att betala alla dessa avgifter. Vi lever numera i ett avgiftssamhälle. Men denna tusenlapp är inte förbrukad för alla, det är viktigt att säga, de som tjänar mest har fått en tusenlapp till. Klassisk moderat politik fast från ett "nytt arbetarparti".
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
tisdag 6 juli 2010
Aktiviteter i Lidingö
Lidingövänsterns valkampanj har börjat. Flyblad och lokalpolitiskt program finns nu på både hemsidan och på papper. Flybladsutdelningar ordnas systematiskt två gånger i veckan (måndagar och tisdagar).
Måndag 28/6: Flygbladsutdelningarna kickar igång med en utdelning i Larsberg.
Måndag 5/7: Flygbladsutdelning i Skärsätra där samtliga hushåll försågs med flygblad.
Tisdag 6/7: Flygbladsutdelning i Lidingö Centrum med lyckat resultat. Många var positiva och ville diskutera politik och framförallt bergtunnelfrågan som Vänsterpartiet är det enda partiet i kommunfullmäktige som är helt emot. En medlem värvades också till partiföreningen.
torsdag 24 juni 2010
Årets kommunpolitiska groda
Såhär när jag tittar på webbsändningen från Lidingö kommunfullmäktige ser jag en upprörd Wilhelm Winterstierna, representant för Kristdemokraterna. Han står på fullt allvar och säger följande: ”Vi måste se till var arbetsplatser skapas och de skapas i norrort, dit är det omöjligt att ta sig kollektivt.
Att ordinera Wilhelm Winterstierna en sväng med tunnelbanan vore kanske inte allt för avlägset?
Att ordinera Wilhelm Winterstierna en sväng med tunnelbanan vore kanske inte allt för avlägset?
Pressmeddelande om bergtunnelalternativet från Vänsterpartiet Lidingö idag
Idag presenteras på Vänsterpartiet Lidingös hemsida och på Världen-Sverige-Lidingö ett pressmeddelande från Vänsterpartiet Lidingö och Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm.
tisdag 22 juni 2010
Vår syn på vägen
Det är när man blir berömd av sina konkurrenter och motståndare som man vet att man är bra.
Igår under fullmäktigedebatten behandlade vi frågan om vägtunnelns vara eller icke vara och det märktes tydligt vad lite perspektiv kan göra för ett beslutsunderlag. Då menar jag främst perspektivet på framtiden som både jag och miljöparetiet lyfte fram, vi som har lite yngre ledamöter i vårt representantskap. Satsning på biltrafik kan inte vara en framtidslösning. Inte ekonomiskt slöseri eller långa tunga avbetalningsplaner heller. Jag menar, tänk på oss i nästa generation som ska reda upp allt.
Det var lite som när vi fick en föredragning i fullmäktige om visionen för Lidingö år 2030 och 2050. Bortåt gissningsvis 70% av alla de som inom kort ska besluta i frågan kommer ju inte ens att leva då. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det är lite av ett ödets ironi.
Vi i vänsterpartiet står hur som helst fast vid den ståndpunkt vi haft under hela processen, och säger som enda parti i fullmäktige helt nej till en ombyggnad av vägen. Det gör vi av den enkla anledningen att den här vägbyggnationen och bergtunneln är helt onödig, så när som på några små förändringar för att höja säkerheten för fotgängare och skolbarn, som t ex säkrare övergångsställen osv.
Vi tycker att det här på alla sätt är en märklig satsning från majoritetens sida, inte bara ur miljösynpunkt, inte bara för att satsning på bilar framför mer miljövänliga alternativ känns omodern och bakåtsträvande och för att när det här bygget är klart så kanske biltrafiken ser helt annorlunda ut, utan främst för att det är ett fruktansvärt slöseri med skattepengar;
Satsningen, med en kostnad på en halv miljard kronor, innebär i praktiken att de pengar som nu läggs på en onödig vägbyggnation, som dessutom bara innebär nytta för några få, om nyttan av några minuters kortare resväg till jobbet är en nytta värd att notera i sammanhanget, inte läggs på annan verksamhet.
Alla de här miljonerna skulle istället kunna läggas på fler lärare i våra kommunala skolor, mer personal inom äldre- och barnomsorgen, osv. På att behålla Hospice, eller egentligen vilken som helst annan satsning på kommunal verksamhet hade varit bättre.
För att få perspektiv på hur fruktansvärt mycket pengar den här satsningen det rör sig om kan nämnas att de här pengarna hade räckt till att skicka samtliga 45 000 invånare i kommunen på varsin semestervecka på Kanarieöarna, eller till att anställa 1000 nya personer inom barn och äldreomsorgen under ett år.
Moderaterna och folkpartiet brukar prata om att vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar och bara använda dem till det allra nödvändigaste och det vi är skyldiga att erbjuda kommuninvånarna enligt lag. Nu vill man plötsligt slösa nu hej vilt! Dessutom på ett helt onödigt projekt!
Det är verkligen inte klokt. Nu kan endast en folkomröstning eller ett överklagande från någon berörd boende rädda oss. Eller möjligen folkviljan i valet om majoriteten slås itu. Att opinionen talar mot vägbygget och för oss andra partier är tydligt. Det var som ledamoten som kom fram till mig efter debatten, och lite i smyg, efter fullmäktige sa: "I hjärtat tycker jag som du".
/Ida Luther Näsholm
Igår under fullmäktigedebatten behandlade vi frågan om vägtunnelns vara eller icke vara och det märktes tydligt vad lite perspektiv kan göra för ett beslutsunderlag. Då menar jag främst perspektivet på framtiden som både jag och miljöparetiet lyfte fram, vi som har lite yngre ledamöter i vårt representantskap. Satsning på biltrafik kan inte vara en framtidslösning. Inte ekonomiskt slöseri eller långa tunga avbetalningsplaner heller. Jag menar, tänk på oss i nästa generation som ska reda upp allt.
Det var lite som när vi fick en föredragning i fullmäktige om visionen för Lidingö år 2030 och 2050. Bortåt gissningsvis 70% av alla de som inom kort ska besluta i frågan kommer ju inte ens att leva då. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det är lite av ett ödets ironi.
Vi i vänsterpartiet står hur som helst fast vid den ståndpunkt vi haft under hela processen, och säger som enda parti i fullmäktige helt nej till en ombyggnad av vägen. Det gör vi av den enkla anledningen att den här vägbyggnationen och bergtunneln är helt onödig, så när som på några små förändringar för att höja säkerheten för fotgängare och skolbarn, som t ex säkrare övergångsställen osv.
Vi tycker att det här på alla sätt är en märklig satsning från majoritetens sida, inte bara ur miljösynpunkt, inte bara för att satsning på bilar framför mer miljövänliga alternativ känns omodern och bakåtsträvande och för att när det här bygget är klart så kanske biltrafiken ser helt annorlunda ut, utan främst för att det är ett fruktansvärt slöseri med skattepengar;
Satsningen, med en kostnad på en halv miljard kronor, innebär i praktiken att de pengar som nu läggs på en onödig vägbyggnation, som dessutom bara innebär nytta för några få, om nyttan av några minuters kortare resväg till jobbet är en nytta värd att notera i sammanhanget, inte läggs på annan verksamhet.
Alla de här miljonerna skulle istället kunna läggas på fler lärare i våra kommunala skolor, mer personal inom äldre- och barnomsorgen, osv. På att behålla Hospice, eller egentligen vilken som helst annan satsning på kommunal verksamhet hade varit bättre.
För att få perspektiv på hur fruktansvärt mycket pengar den här satsningen det rör sig om kan nämnas att de här pengarna hade räckt till att skicka samtliga 45 000 invånare i kommunen på varsin semestervecka på Kanarieöarna, eller till att anställa 1000 nya personer inom barn och äldreomsorgen under ett år.
Moderaterna och folkpartiet brukar prata om att vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar och bara använda dem till det allra nödvändigaste och det vi är skyldiga att erbjuda kommuninvånarna enligt lag. Nu vill man plötsligt slösa nu hej vilt! Dessutom på ett helt onödigt projekt!
Det är verkligen inte klokt. Nu kan endast en folkomröstning eller ett överklagande från någon berörd boende rädda oss. Eller möjligen folkviljan i valet om majoriteten slås itu. Att opinionen talar mot vägbygget och för oss andra partier är tydligt. Det var som ledamoten som kom fram till mig efter debatten, och lite i smyg, efter fullmäktige sa: "I hjärtat tycker jag som du".
/Ida Luther Näsholm
Majoritetens sinnessjuka satsning på bilismen
Igår var det fullmäktige och huvudärendet var inriktningsbeslut för ombyggnaden av Södra Kungsvägen med bergtunnelalternativet. Debatten var rekordlång med drygt 2,5 timmars debatt för en enda sakfråga.
Det här är Vänsterpartiets iaktaggelse av mötet (sammanträdet finns även att se genom webb-tv på stadens hemsida):
Majoriteten (m+fp), med sedvanligt fjäskigt medhåll från kd som inte ingår i majoriteten, ansåg det vara helt och hållet rimligt att
1. spränga ett stort hål i berget under Idunavägen ovanför Mölna ängar för att bygga en ca 300 meter lång bergtunnel
2. riskera de kulturmärkta hus som finns i närområdet och boendemiljön i hela närområdet för samtliga boende
3. låta skattebetalarna hosta upp med (minst)en halv miljard kronor för eländet
4. riskera att fördubbla den redan enorma kostnaden genom att bygga två tunnlar istället för en då man enligt rådande praxis, av säkerhetsskäl, normalt inte får bygga endast en tunnel om den är längre än 200-250 meter utan då måste bygga två tunnlar istället.
Detta för att max ett par tusen personer på södra ön ska tjäna 2-3 minuter i restid på väg till Ropsten. Vi andra tyckte inte att det var rimligt. En halv miljard kronor 2-3 minuters restid! Miljöförstöringen borträknad.
Debatten var inte bara en av de längsta och mer komplexa utan även en av de mest kreativa.
Kommunalråds-Paul var fortfarande, sedan fullmäktige för ett par månader sedan, sur för att centerpartiet ändrat sig och inte längre vill ha någon tunnel, Lidingöpartiet var oroliga för att majoriteten eventuellt planerade att också bygga en vägförbindelse till Nacka (var skulle annars all den trafik komma ifrån som motiverar en 50% ökning av trafiken i framtiden och med det en bergtunnel), alternativt var man oroliga för att majoriteten ville bygga fler bostäder i största allmänhet på södra ön och menade att majoriteten utarbetar idéer i det fördolda. En dinosaurie(?) från kd svamlade om Kungsträdgården och nya arbetsplatser, vad nu det hade med vägbygget att göra, och kom inte ens ihåg vad han själv tänkte yrka i ärendet, vilket var lite oroande. Socialdemokraterna uppmande, lite raljant, fp att följa sitt eget valprogram inför valet 2006 där man gått till val på helt andra satsningar än tunnelbyggen och mp anklagade majoriteten för att inte följt Vägverkets rekommendationer för väginvesteringar. Mest kärnfull (och på sina håll även roligast) var Tor von Sydow (c) som hotade att initiera en folkomröstning i ärendet och påminde (m) och (fp) om att de ska kunna se sina väljare i ögonen även under kommande år, innan han viftade med en Lidingökarta och ironiskt undrade om vi inte kunde bygga ännu fler tunnlar - på alla ställen där det är lite mer trafik, och slutligen frågade om det verkligen inte var någon av majoritetens ledamöter som vågade rösta emot Paul och partipiskan.
Det var det inte. De var noga övervakade ovanifrån. Innan dess hann man dock med ett par minnesvärda citat. Första pris går till Inger Damberg från Lidingöpartiet som berättade att hon då och då kör en vända på Södra Kungsvägen bara för att kontrollera om majoritetens beskrivning av trafikläget stämmer, vilket måste ses som mycket ambitiöst, och uttalade "jag tycker inte alls att vi ska mörda alla bilister" som svar på kritiken från Paul. Tydligare kan man inte bli. Det är ju inte bilisterna vi ska attackera i första hand, utan systemet som gör det lättare att välja bilen än kollektivtrafiken när man ska någonstans.
Resultatet var hur som helst 4 förslag; bifall till majoritetens förslag, avslag (v), avslag med ändringar om att endast bygga planskilda korsningar längs Södra Kungsvägen men ingen tunnel (c,lp,mp), och återremiss av ärendet(s).
Det kom ju inte som någon större överraskning att majoritetens förslag vann omröstningen, då den har för vana att helt ignorera folkopinionen på ön (minns Vallen, nu vägen osv.) Kan ju hända att det visar sig i valet i höst. Oavsett vad man tycker om moderaternas och folkpartiets politik så är det svårt att tänka sig att deras väljare skulle acceptera att bli överkörda. Gång på gång.
Det här är Vänsterpartiets iaktaggelse av mötet (sammanträdet finns även att se genom webb-tv på stadens hemsida):
Majoriteten (m+fp), med sedvanligt fjäskigt medhåll från kd som inte ingår i majoriteten, ansåg det vara helt och hållet rimligt att
1. spränga ett stort hål i berget under Idunavägen ovanför Mölna ängar för att bygga en ca 300 meter lång bergtunnel
2. riskera de kulturmärkta hus som finns i närområdet och boendemiljön i hela närområdet för samtliga boende
3. låta skattebetalarna hosta upp med (minst)en halv miljard kronor för eländet
4. riskera att fördubbla den redan enorma kostnaden genom att bygga två tunnlar istället för en då man enligt rådande praxis, av säkerhetsskäl, normalt inte får bygga endast en tunnel om den är längre än 200-250 meter utan då måste bygga två tunnlar istället.
Detta för att max ett par tusen personer på södra ön ska tjäna 2-3 minuter i restid på väg till Ropsten. Vi andra tyckte inte att det var rimligt. En halv miljard kronor 2-3 minuters restid! Miljöförstöringen borträknad.
Debatten var inte bara en av de längsta och mer komplexa utan även en av de mest kreativa.
Kommunalråds-Paul var fortfarande, sedan fullmäktige för ett par månader sedan, sur för att centerpartiet ändrat sig och inte längre vill ha någon tunnel, Lidingöpartiet var oroliga för att majoriteten eventuellt planerade att också bygga en vägförbindelse till Nacka (var skulle annars all den trafik komma ifrån som motiverar en 50% ökning av trafiken i framtiden och med det en bergtunnel), alternativt var man oroliga för att majoriteten ville bygga fler bostäder i största allmänhet på södra ön och menade att majoriteten utarbetar idéer i det fördolda. En dinosaurie(?) från kd svamlade om Kungsträdgården och nya arbetsplatser, vad nu det hade med vägbygget att göra, och kom inte ens ihåg vad han själv tänkte yrka i ärendet, vilket var lite oroande. Socialdemokraterna uppmande, lite raljant, fp att följa sitt eget valprogram inför valet 2006 där man gått till val på helt andra satsningar än tunnelbyggen och mp anklagade majoriteten för att inte följt Vägverkets rekommendationer för väginvesteringar. Mest kärnfull (och på sina håll även roligast) var Tor von Sydow (c) som hotade att initiera en folkomröstning i ärendet och påminde (m) och (fp) om att de ska kunna se sina väljare i ögonen även under kommande år, innan han viftade med en Lidingökarta och ironiskt undrade om vi inte kunde bygga ännu fler tunnlar - på alla ställen där det är lite mer trafik, och slutligen frågade om det verkligen inte var någon av majoritetens ledamöter som vågade rösta emot Paul och partipiskan.
Det var det inte. De var noga övervakade ovanifrån. Innan dess hann man dock med ett par minnesvärda citat. Första pris går till Inger Damberg från Lidingöpartiet som berättade att hon då och då kör en vända på Södra Kungsvägen bara för att kontrollera om majoritetens beskrivning av trafikläget stämmer, vilket måste ses som mycket ambitiöst, och uttalade "jag tycker inte alls att vi ska mörda alla bilister" som svar på kritiken från Paul. Tydligare kan man inte bli. Det är ju inte bilisterna vi ska attackera i första hand, utan systemet som gör det lättare att välja bilen än kollektivtrafiken när man ska någonstans.
Resultatet var hur som helst 4 förslag; bifall till majoritetens förslag, avslag (v), avslag med ändringar om att endast bygga planskilda korsningar längs Södra Kungsvägen men ingen tunnel (c,lp,mp), och återremiss av ärendet(s).
Det kom ju inte som någon större överraskning att majoritetens förslag vann omröstningen, då den har för vana att helt ignorera folkopinionen på ön (minns Vallen, nu vägen osv.) Kan ju hända att det visar sig i valet i höst. Oavsett vad man tycker om moderaternas och folkpartiets politik så är det svårt att tänka sig att deras väljare skulle acceptera att bli överkörda. Gång på gång.
lördag 19 juni 2010
På tal om rassamhället...
..rasideologier och hundar, så har jag börjat läsa en ny bok, Fult folk, av Linnea Nilsson och Emil Schön.
Den handlar om de sverigedemokratiska väljarna och författarna gör jämförelser med det liknande partiet i Danmark, Dansk Folkeparti. Den danska statsvetaren, och motsvarande vänsterpartisten, Marie Fugl menar att DF är den danska underklassens politiska projekt och att deras väljare inte främst röstar på partiet för att de vill minska invandringen utan för att de identifierar sig med Pia Kjaersgaard, för att hon uppfattas som en av de egna; en vanlig undersköterska som säger vad hon tycker och inte gör sig till för överklassen för att passa in. Det är ovanligt att människor från underklassen får synas så mycket i media, och därför verkar hon stärkande för de som aldrig får synas eller blir lyssnade till. Hon är underklassen som tar sig ton medan den elitistiska politiska överklassen och kulureliten trycker henne tillbaka. Hon är den organiserade underklassen som blir betrampad och utestängd från demokratiskt inflytande då hennes åsikter är för fula för eliten. Därför är stödet för DF så stort, därför växer det. Fugl menar att det var när hon såg detta klassmönster som hon insåg att utestängning inte var rätt väg för att minska DFs inflytande på politiken.
- Det handlar om människor som har väldigt lågt kapital, säger hon. Visar man upp det blir det också svårare att trampa på dem. (...) Socialistisk Folkeparti har alltid sett sig själva som ett parti för de svaga och för arbetare. Om man tar avstånd från DF trampar man på dem man säger sig företräda. Det håller inte att göra allt man kan för att hålla dem utanför, att göra det till ett primärt mål för politiken.
Helt klart en intressant analys. I Sverige, och för Vänsterpartiet är det mycket tankearbete, såväl som politiska ställningstaganden, som återstår i kampen för ett rättvist och antirasistiskt samhälle och i kampen mot de rasisitka partierna. I boxningsmatchens lindans. Första steget är kanske, att liksom Fult folk, försöka ta reda på vilka de är, de som tjänar på vår ekonomiska och sociala politik och som söker rättvisa, men väljer rättvisans största fienden; rasism, rasideologi och diskriminerande särbehandling genom sin röst på partier som Sverigedemokraterna. Vilka är de? Hur tänke de? Men framför allt, kan vi få dem att tänka annorlunda?
När det gäller rasförbud för vissa hundar som en rasistisk rasideolisk positionering skulle jag vilja tillägga det självklara: Precis som det faktum att vissa "invandrargrupper" är överrepresenterade i viss svensk brottsstatistik inte, som rasisterna tror, kan förklaras med etnisk eller kulturell tillhörighet utan med sociala orättvisor, bristande framtidstro och dåligt stöd av vuxenvärlden, vilket ger samma resultat oberoende av "människoras", så förklaras det fåtal allvarliga hundattacker mot människor som sker varje år genom bristande förmåga eller ambition hos den enskilde hundägaren. Precis som barn som växer upp hos krigstraumatiserade och/eller socialt svaga föräldrar som brottas med flykten från sitt hemland kan få en otrygg uppväxt utan tillräckligt vuxenstöd, vilket i sin tur kan leda till kriminalitet och social utsatthet kan hundar som misshanlas och missköts av sina ägare bli otrygga, opålitiliga och farliga, oavsett ras. Liksom hundar som sköts bra blir trygga, stabila och inte farliga, oavsett ras. Sedan kan man ju alltid hävda att en stark farlig hund gör mer skada än liten och klen farlig hund, men det löser man ju i så fall inte genom rasförbud utan genom att förbjuda alla hundar av en viss storlek.
Börja då gärna med golden retrivern, som enligt den svenska veterinärkåren är inblandad i flest skadeincidenter per år, tack. Inte för att vara rasist alltså, men just golden retriverhundarna gillar i alla fall inte jag.
/Ida Luther Näsholm
Den handlar om de sverigedemokratiska väljarna och författarna gör jämförelser med det liknande partiet i Danmark, Dansk Folkeparti. Den danska statsvetaren, och motsvarande vänsterpartisten, Marie Fugl menar att DF är den danska underklassens politiska projekt och att deras väljare inte främst röstar på partiet för att de vill minska invandringen utan för att de identifierar sig med Pia Kjaersgaard, för att hon uppfattas som en av de egna; en vanlig undersköterska som säger vad hon tycker och inte gör sig till för överklassen för att passa in. Det är ovanligt att människor från underklassen får synas så mycket i media, och därför verkar hon stärkande för de som aldrig får synas eller blir lyssnade till. Hon är underklassen som tar sig ton medan den elitistiska politiska överklassen och kulureliten trycker henne tillbaka. Hon är den organiserade underklassen som blir betrampad och utestängd från demokratiskt inflytande då hennes åsikter är för fula för eliten. Därför är stödet för DF så stort, därför växer det. Fugl menar att det var när hon såg detta klassmönster som hon insåg att utestängning inte var rätt väg för att minska DFs inflytande på politiken.
- Det handlar om människor som har väldigt lågt kapital, säger hon. Visar man upp det blir det också svårare att trampa på dem. (...) Socialistisk Folkeparti har alltid sett sig själva som ett parti för de svaga och för arbetare. Om man tar avstånd från DF trampar man på dem man säger sig företräda. Det håller inte att göra allt man kan för att hålla dem utanför, att göra det till ett primärt mål för politiken.
Helt klart en intressant analys. I Sverige, och för Vänsterpartiet är det mycket tankearbete, såväl som politiska ställningstaganden, som återstår i kampen för ett rättvist och antirasistiskt samhälle och i kampen mot de rasisitka partierna. I boxningsmatchens lindans. Första steget är kanske, att liksom Fult folk, försöka ta reda på vilka de är, de som tjänar på vår ekonomiska och sociala politik och som söker rättvisa, men väljer rättvisans största fienden; rasism, rasideologi och diskriminerande särbehandling genom sin röst på partier som Sverigedemokraterna. Vilka är de? Hur tänke de? Men framför allt, kan vi få dem att tänka annorlunda?
När det gäller rasförbud för vissa hundar som en rasistisk rasideolisk positionering skulle jag vilja tillägga det självklara: Precis som det faktum att vissa "invandrargrupper" är överrepresenterade i viss svensk brottsstatistik inte, som rasisterna tror, kan förklaras med etnisk eller kulturell tillhörighet utan med sociala orättvisor, bristande framtidstro och dåligt stöd av vuxenvärlden, vilket ger samma resultat oberoende av "människoras", så förklaras det fåtal allvarliga hundattacker mot människor som sker varje år genom bristande förmåga eller ambition hos den enskilde hundägaren. Precis som barn som växer upp hos krigstraumatiserade och/eller socialt svaga föräldrar som brottas med flykten från sitt hemland kan få en otrygg uppväxt utan tillräckligt vuxenstöd, vilket i sin tur kan leda till kriminalitet och social utsatthet kan hundar som misshanlas och missköts av sina ägare bli otrygga, opålitiliga och farliga, oavsett ras. Liksom hundar som sköts bra blir trygga, stabila och inte farliga, oavsett ras. Sedan kan man ju alltid hävda att en stark farlig hund gör mer skada än liten och klen farlig hund, men det löser man ju i så fall inte genom rasförbud utan genom att förbjuda alla hundar av en viss storlek.
Börja då gärna med golden retrivern, som enligt den svenska veterinärkåren är inblandad i flest skadeincidenter per år, tack. Inte för att vara rasist alltså, men just golden retriverhundarna gillar i alla fall inte jag.
/Ida Luther Näsholm
fredag 18 juni 2010
Lokalpolitiskt program presenteras
Härmed presenterar Vänsterpartiet Lidingö sitt lokalpolitiska program för allmänheten. Programet antogs av Vänsterpartiet Lidingös medlemsmöte den 22 april 2010 och redaktionen består av valombudsmännen Ida Luther Näsholm och Jonas Lundgren.
Ett Lidingö för alla - Lokalpolitiskt program för Lidingö
Ett Lidingö för alla - Lokalpolitiskt program för Lidingö
torsdag 17 juni 2010
Något från Vänsterpartiet Lidingö att tänka på inför riksdagsvalet
Här under finns en sammanställning av de kandiderande partierna till riksdagen och hur många män respektive kvinnor som kandiderar på de respektive listorna. Vad som kan konstateras är att störst chans att få in kvinnor i riksdagen finns om man röstar på Rättviepartiet Socialisterna, Skånepartiet eller Vänsterpartiet. Vi vill kanske särskilt peka på att Vänsterpartiet är det enda av de nuvarande riksdagspartierna som har lika många män som kvinnor på listan. Näst bäst på praktisk jämställdhet i detta fall av riksdagspartierna är Miljöpartiet där man har 4 fler män än kvinnor på riksdagslistan.
Aktiv demokrati - 5 män och 1 kvinna
Allianspartiet/medborgarnas röst - 5 män och 1 kvinna
Socialdemokraterna - 24 män och 21 kvinnor
Centerpartiet - 24 män och 11 kvinnor
Feministiskt initiativ - 5 män och 32 kvinnor
Folkpartiet - 29 män och 21 kvinnor
Frihetspartiet - 16 män och 4 kvinnor
Klassiskt Liberala Paritet - 10 män och 0 kvinnor
Kommunistiska förbundet - 1 man och 2 kvinnor
Kristdemokraterna - 34 män och 25 kvinnor
Landbygdsdemokraterna - 15 män och 8 kvinnor
Miljöpartiet - 22 män och 18 kvinnor
Moderaterna - 14 män och 16 kvinnor
Nationaldemokraterna - 29 män och 12 kvinnor
Nordisk Union - 2 män och 0 kvinnor
Norrländska Samlingspartiet - 11 män och 6 kvinnor
Piratpartiet - 11 män och 8 kvinnor
Rikshushållarna - 31 män och 7 kvinnor
Rättvisepartiet Socialisterna - 15 män och 15 kvinnor
Skånepartiet - 2 män och 2 kvinnor
SPI- Sveriges pensionärers intresseparti - 33 män och 15 kvinnor
Svenskarnas parti - 18 män och 2 kvinnor
Sverigedemokraterna - 48 män och 16 kvinnor
Sveriges kommunistiska parti - 22 män och 8 kvinnor
Sveriges nationella demokratiska parti - 3 män och 1 kvinna
Vänsterpartiet - 20 män och 20 kvinnor
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
Aktiv demokrati - 5 män och 1 kvinna
Allianspartiet/medborgarnas röst - 5 män och 1 kvinna
Socialdemokraterna - 24 män och 21 kvinnor
Centerpartiet - 24 män och 11 kvinnor
Feministiskt initiativ - 5 män och 32 kvinnor
Folkpartiet - 29 män och 21 kvinnor
Frihetspartiet - 16 män och 4 kvinnor
Klassiskt Liberala Paritet - 10 män och 0 kvinnor
Kommunistiska förbundet - 1 man och 2 kvinnor
Kristdemokraterna - 34 män och 25 kvinnor
Landbygdsdemokraterna - 15 män och 8 kvinnor
Miljöpartiet - 22 män och 18 kvinnor
Moderaterna - 14 män och 16 kvinnor
Nationaldemokraterna - 29 män och 12 kvinnor
Nordisk Union - 2 män och 0 kvinnor
Norrländska Samlingspartiet - 11 män och 6 kvinnor
Piratpartiet - 11 män och 8 kvinnor
Rikshushållarna - 31 män och 7 kvinnor
Rättvisepartiet Socialisterna - 15 män och 15 kvinnor
Skånepartiet - 2 män och 2 kvinnor
SPI- Sveriges pensionärers intresseparti - 33 män och 15 kvinnor
Svenskarnas parti - 18 män och 2 kvinnor
Sverigedemokraterna - 48 män och 16 kvinnor
Sveriges kommunistiska parti - 22 män och 8 kvinnor
Sveriges nationella demokratiska parti - 3 män och 1 kvinna
Vänsterpartiet - 20 män och 20 kvinnor
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
Hellre vänsterpartist i Danderyd
Just nu lyssnar jag på Göran Hägglunds gamla sommarprogram i P1. Poddradio heter det och det är genialt. Man kan ladda ner program som sändes för länge sedan och återuppleva dem. Jag tycker påfallande bra om programmet som till stor del handlar om civilkurage och att visa civilkurage. Sådan som jag är drar jag genast kopplingen till mig själv och det som ligger mig nära. Jag är vänsterpartist i Lidingö, en av Sveriges absolut mest borgerligt dominerade kommuner. Det är inte lätt alla gånger. Ofta ifrågasatt och skälld för stalinist. Trots att jag är övertygad om att jag älskar frihet mer än de flesta liberaler. Frihet för mig är nämligen när alla människor har samma möjligheter att göra vad de vill, en frihet där vissa behöver kämpa hårdare än andra för att ta sig fram är ingen total frihet för mig.
När jag lyssnar på socialministern som berättar att civilkurage är att våga stå upp för sina åsikter även när det kostar, så dras mina tankar direkt till mina partikamrater här i kommunen. För det är inte lätt. Därför är vänskapen lika viktig som politiken, att både vara produktiva och konstruktiva men samtidigt ha roligt.
Under senare tiden har jag allt mer irriterats av stickorden, inte de som kommer från sedvanligt håll, det vill säga de som kommer från människor som tror sig veta bättre. Utan de stickord som kommer från människor från de egna leden, det egna partiet. Men jag tror att det är så det måste fungera. Det är lättare att vara vänsterpartist i Botkyrka än i Lidingö. Men det kanske gör det mindre roligt. Man behöver inte lika mycket civilkurage att uttala sin åsikt om man vet att den faller i god eller i alla fall relativt god jord. Men jag tror att vi alla som tillhör Vänsterpartiet i Lidingö har en sak gemensamt. Vi skulle känna oss mer hemma som vänsterpartister i Danderyd än i Botkyrka. För vi vet att vi har vad som krävs. Vi har civilkurage.
När jag lyssnar på socialministern som berättar att civilkurage är att våga stå upp för sina åsikter även när det kostar, så dras mina tankar direkt till mina partikamrater här i kommunen. För det är inte lätt. Därför är vänskapen lika viktig som politiken, att både vara produktiva och konstruktiva men samtidigt ha roligt.
Under senare tiden har jag allt mer irriterats av stickorden, inte de som kommer från sedvanligt håll, det vill säga de som kommer från människor som tror sig veta bättre. Utan de stickord som kommer från människor från de egna leden, det egna partiet. Men jag tror att det är så det måste fungera. Det är lättare att vara vänsterpartist i Botkyrka än i Lidingö. Men det kanske gör det mindre roligt. Man behöver inte lika mycket civilkurage att uttala sin åsikt om man vet att den faller i god eller i alla fall relativt god jord. Men jag tror att vi alla som tillhör Vänsterpartiet i Lidingö har en sak gemensamt. Vi skulle känna oss mer hemma som vänsterpartister i Danderyd än i Botkyrka. För vi vet att vi har vad som krävs. Vi har civilkurage.
onsdag 16 juni 2010
Vem vill leva i ett rassamhälle?
Om det praktiska valarbetet är som att dansa på lina kanske det ideologiska arbetet kan jämföras med en ständig boxningsmatch, utförd på lina...
Ett hett ämne nu när partier som Sverigedemokraterna seriöst satsar på att komma in i riksdagen efter valet i september är rasism och främlingsfientlighet, integration och det som rasistiska organisationer kallar rasproblematik och anpassningsproblem. Man vill skylla både små och stora samhällsproblem på rasifierade grupper och lösa generella politiska utmaningar som arbetslöshet, kriminalitet och snedställningen mellan kvinnor och män genom att antingen slänga ut människor ur vissa etniska grupper ur landet eller mot betaling "erbjuda" dem att återvända "hem", dvs till deras urspungsländer eller länder där de bott innan de kom till Sverige. Sedan finns det utöver det antagligen också nazistiska grupper som hellre skulle föredra organiserad avlivning av alla folk- och samhällsgrupper man av olika skäl inte gillar, eller som man anser är till besvär på olika sätt...
Detta får mig inte helt osökt att tänka på moderaten Rolf Gunnarsson som lagt en motion i Riksdagen för förbud av vissa utvalda hundraser, som han av olika skäl inte gillar. Det är på något sätt lite lustigt, för att det är så genuint korkat tänkt, ur alla aspekter. Inte bara för att tilltaget redan är beprövat utan resultat, utan även för att sättet att tänka, med genetisk ras som utgångspunkt för problemlösning, rent ut sagt känns jävligt suspekt och efter. Rasförbud luktar ju liksom rasism. Även om det handlar om hundar. Ett uttryck för att man ser en eller flera raser som problemet, istället för att studera själva problemet och hur det uppstår - vilket i det här fallet skulle vara farliga hundar, i allmänhet. (Alla vet att hundar inte äter människor, men ska man förbjuda alla hundar som i teorin kan vara farliga så får man ju förbjuda alla hundar som väger mer än 3 kilo och vid en eventuell attack skulle kunna avvärjas med en enkel svepande handrörelse, även av en ganska liten människa. Ett spädbarn kan ju inte avvärja en attack av en enkiloshund heller, varför inte det heller kan ses som en heltäckande lösning, tyvärr...)
Lite ironiskt och en smula raljant skulle man kunna uttrycka det som att rasförbud och genrella förbud för allt som skulle kunna vara farligt i fel hand som lösning på samhällsproblem är en jättebra lösning, varför inte löpa linan ut med fler förbud i samma anda?
Bygger man, som Gunnarsson och hans sympatisörer, sitt liv på fördomar och rasfixering och t ex får för sig att somalier genrellt smugglar knark, att män från Iran genrellt slår sina fruar och att judar generellt är snåla, och att detta är ett problem – så är det bara att förbjuda dessa etniska grupper för att bli av med problemen. Tycker man att det är ett problem att en man i Sverige varje halvtimme väljer att våldta en kvinna – så är det bara att förbjuda alla män så är vi av med det problemet också. Störs man av att så många bilolyckor sker varje år - så är det bara att förbjuda både bilar och förare.
Och precis som hundar så kan brödknivar användas som tillhyggen och mordvapen – förbjud brödknivar så stoppar vi våldet! Beklämmande nog tar, årligen, flera barn sina liv för att de blir allvarligt mobbade i skolan av andra barn – förbjud barn så slipper vi mobbing också!
Och så har vi snabbt och effektivt skapat ett samhälle fritt från problem.
Varför inte enligt den rasfixerade problemlösningsmodellen helt enkelt bara upprätta koncentrationsläger där vi kategoriskt kan göra oss av med alla samhällsgrupper, djur eller människor, som i någon mån verkar tärande på samhället, eller som vi uppfattar som generellt mer besvärliga än andra? Varför inte organisera hela samhället efter rasförbudsmodellen och lösa alla problem på detta ytterst effektiva sätt!?
Skämt åsido. De allra flesta av oss vet att vad någon gör sällan är generellt representativt för en hel grupp. Och den som tror att rasförbud är bra lär får se att snart finns inga raser kvar.
/Ida Luther Näsholm
valombudsman, Vänsterpartiet Lidingö
Ett hett ämne nu när partier som Sverigedemokraterna seriöst satsar på att komma in i riksdagen efter valet i september är rasism och främlingsfientlighet, integration och det som rasistiska organisationer kallar rasproblematik och anpassningsproblem. Man vill skylla både små och stora samhällsproblem på rasifierade grupper och lösa generella politiska utmaningar som arbetslöshet, kriminalitet och snedställningen mellan kvinnor och män genom att antingen slänga ut människor ur vissa etniska grupper ur landet eller mot betaling "erbjuda" dem att återvända "hem", dvs till deras urspungsländer eller länder där de bott innan de kom till Sverige. Sedan finns det utöver det antagligen också nazistiska grupper som hellre skulle föredra organiserad avlivning av alla folk- och samhällsgrupper man av olika skäl inte gillar, eller som man anser är till besvär på olika sätt...
Detta får mig inte helt osökt att tänka på moderaten Rolf Gunnarsson som lagt en motion i Riksdagen för förbud av vissa utvalda hundraser, som han av olika skäl inte gillar. Det är på något sätt lite lustigt, för att det är så genuint korkat tänkt, ur alla aspekter. Inte bara för att tilltaget redan är beprövat utan resultat, utan även för att sättet att tänka, med genetisk ras som utgångspunkt för problemlösning, rent ut sagt känns jävligt suspekt och efter. Rasförbud luktar ju liksom rasism. Även om det handlar om hundar. Ett uttryck för att man ser en eller flera raser som problemet, istället för att studera själva problemet och hur det uppstår - vilket i det här fallet skulle vara farliga hundar, i allmänhet. (Alla vet att hundar inte äter människor, men ska man förbjuda alla hundar som i teorin kan vara farliga så får man ju förbjuda alla hundar som väger mer än 3 kilo och vid en eventuell attack skulle kunna avvärjas med en enkel svepande handrörelse, även av en ganska liten människa. Ett spädbarn kan ju inte avvärja en attack av en enkiloshund heller, varför inte det heller kan ses som en heltäckande lösning, tyvärr...)
Lite ironiskt och en smula raljant skulle man kunna uttrycka det som att rasförbud och genrella förbud för allt som skulle kunna vara farligt i fel hand som lösning på samhällsproblem är en jättebra lösning, varför inte löpa linan ut med fler förbud i samma anda?
Bygger man, som Gunnarsson och hans sympatisörer, sitt liv på fördomar och rasfixering och t ex får för sig att somalier genrellt smugglar knark, att män från Iran genrellt slår sina fruar och att judar generellt är snåla, och att detta är ett problem – så är det bara att förbjuda dessa etniska grupper för att bli av med problemen. Tycker man att det är ett problem att en man i Sverige varje halvtimme väljer att våldta en kvinna – så är det bara att förbjuda alla män så är vi av med det problemet också. Störs man av att så många bilolyckor sker varje år - så är det bara att förbjuda både bilar och förare.
Och precis som hundar så kan brödknivar användas som tillhyggen och mordvapen – förbjud brödknivar så stoppar vi våldet! Beklämmande nog tar, årligen, flera barn sina liv för att de blir allvarligt mobbade i skolan av andra barn – förbjud barn så slipper vi mobbing också!
Och så har vi snabbt och effektivt skapat ett samhälle fritt från problem.
Varför inte enligt den rasfixerade problemlösningsmodellen helt enkelt bara upprätta koncentrationsläger där vi kategoriskt kan göra oss av med alla samhällsgrupper, djur eller människor, som i någon mån verkar tärande på samhället, eller som vi uppfattar som generellt mer besvärliga än andra? Varför inte organisera hela samhället efter rasförbudsmodellen och lösa alla problem på detta ytterst effektiva sätt!?
Skämt åsido. De allra flesta av oss vet att vad någon gör sällan är generellt representativt för en hel grupp. Och den som tror att rasförbud är bra lär får se att snart finns inga raser kvar.
/Ida Luther Näsholm
valombudsman, Vänsterpartiet Lidingö
Arbetsrapport av den 16 juni 2010
Idag träffades vi valombudsmän (jag och Ida) på ett café i Stockholm för att luncha, som det så modernt kallas, och göra lite valombudsmannajobb. Vi har idag beslutat om att skicka vårt lokalpolitiska manifest och vår lokala folder till tryck. Dessutom har vi lagt upp en plan för när material ska delas ut i prioriterade områden.
I övrigt har det äntligen börjat trilla in förfrågningar om bokbord och debatter, något vi länge efterfrågat aktivt på öns grund och gymnasieskolor. Dessutom har vi ju redan haft en debatt där partiet företräddes av Jens Holm (riksdagskandidat). De enda som höll bokbord utanför debattsalen var Lidingövänstern. Mycket lyckat på det hela taget.
Vänsterpartiet Lidingö väntar inte och det känns som att det är vår styrka. Vi väntar inte till augusti med att dra igång valrörelsen, för oss är den redan igång. Nu är det bara att köra för allt vad tygen håller.
/Jonas Lundgren
I övrigt har det äntligen börjat trilla in förfrågningar om bokbord och debatter, något vi länge efterfrågat aktivt på öns grund och gymnasieskolor. Dessutom har vi ju redan haft en debatt där partiet företräddes av Jens Holm (riksdagskandidat). De enda som höll bokbord utanför debattsalen var Lidingövänstern. Mycket lyckat på det hela taget.
Vänsterpartiet Lidingö väntar inte och det känns som att det är vår styrka. Vi väntar inte till augusti med att dra igång valrörelsen, för oss är den redan igång. Nu är det bara att köra för allt vad tygen håller.
/Jonas Lundgren
tisdag 15 juni 2010
NU BÖRJAR MAN VÄL TRÖTTNA? och What is Love 2010?
Det är nog fler än jag, och som i övrigt inte delar min spartanska och republikanska smak för Public Service. Jag börjar bli oändligt trött på bröllopsyran. Man kan ju tänka sig att de flesta skulle tycka att detta var jätteroligt och att vi republikaner mest är suriga glädjedödare. Men när jag ser alla dessa blomsterarrangemang och alla andra tveksamt nödvändiga saker så kan jag tänka mig att detta är ett gott exempel på hur underligt man kan prioritera. Skolor läggs ner, stöd till kulturverksamhet dras in och priserna på lokaltrafiken är, alla dagar utom just bröllopsdagen, extremt höga. Dock plöjer man ner pengar på att sätta något så konstigt som midsommarstångar och flaggstänger i hela stan. Inte nog med det så är det enda SVT visar s.k. Bröllopsspecialer.
Det hela arrangemanget skulle vara en folkfest. Men som min vän, som egentligen brukar strunta i det mesta som har med politik att göra, sa när jag träffade henne igår:
- Detta måste ju vara den enda folkfesten dit folket inte är inbjudet.
Och visst har hon en poäng. Monarkikramande politiker har dock tänkt även på detta. LOVE2010 ska avhjälpa problemet och detta med ett kulturprogram som man väl kan säga en hel del om förutom att det skulle vara rikt på kulturella inslag. Man har till och med gjort ett tappert försök att få det att framstå som att Stockholm Jazzfestival skulle vara ett inslag i LOVE2010, vilket det inte är, tiderna för arrangemangen råkar bara sammanfalla.
Till råga på det så har vi idag kunnat få höra om att LOVE2010 är en flopp. Det är inte speciellt välbesökt.
Vi skulle kanske kunna lägga pengar på att ha kvar små skolor genom att stödja dem ekonomiskt, stödja kulturverksamheter i Stockholm och permanent sänka priserna i lokaltrafiken. Dock kan vi konstatera att den borgerliga majoriteten i Stockholm men också i Sverige prioriterar annorlunda.
/Jonas Lundgren för (v)alombudsmannabloggen - Lidingö
Tidigare texter från Vänsterpartiet Lidingö och våra bloggar:
Vad kostar kungagåvan? Kan inte Treslow och Lindquist betala den själva?
224.900 kronor - Så mycket kostar Stockholms läns kommuners gåvor till Victoria och Daniel
Det hela arrangemanget skulle vara en folkfest. Men som min vän, som egentligen brukar strunta i det mesta som har med politik att göra, sa när jag träffade henne igår:
- Detta måste ju vara den enda folkfesten dit folket inte är inbjudet.
Och visst har hon en poäng. Monarkikramande politiker har dock tänkt även på detta. LOVE2010 ska avhjälpa problemet och detta med ett kulturprogram som man väl kan säga en hel del om förutom att det skulle vara rikt på kulturella inslag. Man har till och med gjort ett tappert försök att få det att framstå som att Stockholm Jazzfestival skulle vara ett inslag i LOVE2010, vilket det inte är, tiderna för arrangemangen råkar bara sammanfalla.
Till råga på det så har vi idag kunnat få höra om att LOVE2010 är en flopp. Det är inte speciellt välbesökt.
Vi skulle kanske kunna lägga pengar på att ha kvar små skolor genom att stödja dem ekonomiskt, stödja kulturverksamheter i Stockholm och permanent sänka priserna i lokaltrafiken. Dock kan vi konstatera att den borgerliga majoriteten i Stockholm men också i Sverige prioriterar annorlunda.
/Jonas Lundgren för (v)alombudsmannabloggen - Lidingö
Tidigare texter från Vänsterpartiet Lidingö och våra bloggar:
Vad kostar kungagåvan? Kan inte Treslow och Lindquist betala den själva?
224.900 kronor - Så mycket kostar Stockholms läns kommuners gåvor till Victoria och Daniel
Lindansarna från den röda ön - Om att bolla med människor och tappa fotfästet då och då
Valarbete kan vara skitsvårt och skitlätt
Idag fick jag ytterligare några samtal. Några från glada människor i och utanför partiet, andra från arga människor i och utanför partiet. Att balansera är svårt. Jag skulle nog vara en dålig lindansös. Det handlar om att man alltid måste vara trevlig och schysst mot människor. Trots att man är innerligt trött på dem. Folk som gör saker de inte ska eller inte borde, folk som gör saker försent eller inte gör dem alls. Situationer man får skäll för att man rätt upp, och så vidare. Jag och Ida är spindlarna i ett omfattande nät av vänsterpartister i Lidingö. Precis som i alla andra partier (ja, även Moderaterna) är det svårt. Vi måste vara lindansöser men det är aldrig lätt att ge fan i att ramla ner.
För tillfället håller vi på att slutföra publiceringen av personpresentationer. Vi har färdigställt det lokalpolitiska programmet och vi har färdigställt ett lokalt flygblad/folder.
Allt är spännande och allt ska gå fort. Som tur är har vi en hel del skyddsnät när vi lindansar, så vi behöver inte vara rädda att slå ihjäl oss.
Med vänlig hälsning
en trött men ivrig valombudsman
/Jonas Lundgren
PS: vi ska försöka uppdatera lite oftare i fortsättningen.
Idag fick jag ytterligare några samtal. Några från glada människor i och utanför partiet, andra från arga människor i och utanför partiet. Att balansera är svårt. Jag skulle nog vara en dålig lindansös. Det handlar om att man alltid måste vara trevlig och schysst mot människor. Trots att man är innerligt trött på dem. Folk som gör saker de inte ska eller inte borde, folk som gör saker försent eller inte gör dem alls. Situationer man får skäll för att man rätt upp, och så vidare. Jag och Ida är spindlarna i ett omfattande nät av vänsterpartister i Lidingö. Precis som i alla andra partier (ja, även Moderaterna) är det svårt. Vi måste vara lindansöser men det är aldrig lätt att ge fan i att ramla ner.
För tillfället håller vi på att slutföra publiceringen av personpresentationer. Vi har färdigställt det lokalpolitiska programmet och vi har färdigställt ett lokalt flygblad/folder.
Allt är spännande och allt ska gå fort. Som tur är har vi en hel del skyddsnät när vi lindansar, så vi behöver inte vara rädda att slå ihjäl oss.
Med vänlig hälsning
en trött men ivrig valombudsman
/Jonas Lundgren
PS: vi ska försöka uppdatera lite oftare i fortsättningen.
torsdag 3 juni 2010
Rapport från 1:a maj i Umeå av Lidingövänsterns Mona Trumstedt
Vänsterpartiet Lidingös Mona Trumstedt rapporterar från 1:a majfirandet i Umeå.
Vi var cirka 1000 personer, mer än förra året sade man. Mest studenter. Jonas Sjöstedt i början av tåget med andra namnet Liselotte Olsson. Det regnade och var kallt. Regnet upphörde dock när vi kom fram till Rådhusplatsen. Jonas höll tal, vissa regionalpolitiska förankringar med hårda angrepp på Maud Olofsson, som kommer från trakten. Besvikelse över hanterandet av Bottniabanan, och anklagelser att pengarna istället satsades på Förbifart Sthlm. Jonas verkade stressad. Tåget hann knappt följa honom. Dessutom började han tala 5 min för tidigt. Sedan försvann han. Tal av Ung Vänster och Vänsterns studentförbund. Ung vänster såg ut som brats från Stureplan med kort hår och svarta slimmade kostymer. Trodde först att de var motdemonstranter.Men deras talare höll bästa talet. Underhållning av Kreti och Pleti en duo med satiriska visor. Jättebra!
Efter talen blev det fika med hembakat för alla demonstranter på en matsal tillhörande en KOMVUX-skola. Jättetrevligt!
Imponerad över att vänsterpartiföreningen tagit sig tid att baka och arrangera detta. Vid fikat underhållning igen.
måndag 3 maj 2010
100 % fit for fight på 1:a maj
Under demonstrationen den 1:a maj deltog Vänsterpartiet Lidingö med egen banderoll tillsammans med ungdomsklubbisterna i Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm. Vi gick i tåget under vår egen paroll “Försvara kulturen: - Satsa på ungas fritid, höj kulturarbetarnas löner”. Bakom banderollen slöt ett 15tal personer upp och vi kan se det som ett lyckat 1:a maj.
Såhär i eftersviterna av demonstrationen känner man sig “fit for fight“. Det är nämligen så att hela 15.000 personer deltog i tåget.
[bild 1: Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholms klubbfana
bild 2: Vänsterpartiets banderoll i 1:a majtåget 2010]
onsdag 28 april 2010
Tankar kring Lidingös vänsteroppositionella parti
Vänsterpartiet Lidingö arbetar redan hårt inför valet. Redan i mars började vi valombudsmän arbeta och drog igång (v)alombudsmannabloggen - Lidingö. Tanken var att ge en bild av hur valarbetet går till och hur det ser ut för tillfället. Just nu är vi i full färd med att formulera ett slagkraftigt lokalpolitiskt program. Vi bokar in besök på gymnasie- och högstadieskolor i kommunen för att hålla bokbord och vi lanserar våra politiska kandidater inför valet. Lidingövänstern har också lyckats uppnå en stark ställning i bloggosfären genom att på första plats på Politometerns lista över mest aktiva lokalpolitiska bloggar tack vare (v)alombudsmannabloggen (fjärde plats) och Världen-Sverige-Lidingö (första plats).
Ett lokalpolitiskt flyblad är under produktion och dessutom har partiföreningen en egen sektion i årets Första majdemonstrationen tillsammans med de lokala ungdomsklubbisterna från Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm under parollen “Försvara kulturen” (vi tågar från Medborgarplatsen 13:00).
Datum för lansering av politiska kandidater till kommunfullmäktige är:
Johan Båge 3/5 2010
Jonas Lundgren 11/5 2010
Birgitta Nordin 21/5 2010
Vanja Forsberg 31/5 2010
Sven-Erik Wånell 10/6 2010
Redan lanserade kandidater:
Ida Luther Näsholm
Birgitta Ehlin
Det parlamentariska arbetet går också framåt. Lidingövänsterns konsekventa linje i vägfrågan har exempelvis lovordats.
Ett lokalpolitiskt flyblad är under produktion och dessutom har partiföreningen en egen sektion i årets Första majdemonstrationen tillsammans med de lokala ungdomsklubbisterna från Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm under parollen “Försvara kulturen” (vi tågar från Medborgarplatsen 13:00).
Datum för lansering av politiska kandidater till kommunfullmäktige är:
Johan Båge 3/5 2010
Jonas Lundgren 11/5 2010
Birgitta Nordin 21/5 2010
Vanja Forsberg 31/5 2010
Sven-Erik Wånell 10/6 2010
Redan lanserade kandidater:
Ida Luther Näsholm
Birgitta Ehlin
Det parlamentariska arbetet går också framåt. Lidingövänsterns konsekventa linje i vägfrågan har exempelvis lovordats.
tisdag 27 april 2010
Återremissen leder till en enad opposition i vägfrågan
På gårdagens kommunfullmäktigemöte återremitterades (skickades tillbaka) förslaget om ett bergtunnelalternativ av en minoritet av kommunfullmäktiges ledamöter genom en s.k. minoritetsåterremiss. Anledningarna var många, dels var förslaget inte speciellt underbyggt, dels handlar det om kostnadssjäl, dels om de boende i området, om opinionen i frågan och även om miljösjäl. Oppositionspartierna med undantag för Kristdemokraterna stod enade i argumentationen. Återremissens initiativtagare var dock Socialdemokraterna och Centerpartiet (till Paul Lindquists (m) stora förtret), Miljöpartiet och Lidingöpartiet anslöt sig till denna linje. Minoritetsåterremissen bör ses som en delseger i vägfrågan. Bergtunnelalternativet är ohållbart. Dock kan det också ses som en delseger för Vänsterpartiets konsekventa linje i frågan. Birgitta Elin (v) som är representant för Lidingövänstern i fullmäktige yrkade avslag på bergtunnelalternativet.
Remissen har ingen konkret betydelse
Visst kan det ses som en delseger att slå Paul Lindquist och hans moderata och folkpartistiska kamrater lite på fingrarna, inte för att det är ett självändamål utan för att det visar på demokratins funktion när även en minoritet i en parlamentarisk församling kan påverka konkret. Dock har återremissen inget självändamål och den allmänna uppfattningen är att den inte kommer att ha någon praktisk betydelse. Förslaget kommer att behandlas igen av kommunstyrelsen men därefter kommer det att läggas fram igen för fullmäktige, obetydligt förändrad eller i sitt ursprungliga skick. Detta är alltså inte mycket mer än en politisk markering som stöds av kommunallagen.
I förlängningen anslutning till den röda linjen
Vänsterpartiet har från början varit kritiska till tunneln. De partier som har yrkat på denna återremiss kommer gissningsvis att ansluta sig till avslagslinjen när frågan behandlas nästa gång i fullmäktige, detta eftersom minoritetsåterremiss bara kan ske en gång med samma fråga. För att vara trovärdiga kommer då Socialdemorkaterna, Miljöpartiet, Lidingöpartiet och Centerpartiet att ansluta sig till Lidingövänsterns linje som är ett rakt nej till bergtunneln.
Läs mer:
Debattartikel om bergtunnelalternativet från Lidingövänstern
Världen-Sverige-Lidingö om bergtunnelalternativet
Lidingösidan om bergtunnelalternativet
/Jonas Lundgren
Remissen har ingen konkret betydelse
Visst kan det ses som en delseger att slå Paul Lindquist och hans moderata och folkpartistiska kamrater lite på fingrarna, inte för att det är ett självändamål utan för att det visar på demokratins funktion när även en minoritet i en parlamentarisk församling kan påverka konkret. Dock har återremissen inget självändamål och den allmänna uppfattningen är att den inte kommer att ha någon praktisk betydelse. Förslaget kommer att behandlas igen av kommunstyrelsen men därefter kommer det att läggas fram igen för fullmäktige, obetydligt förändrad eller i sitt ursprungliga skick. Detta är alltså inte mycket mer än en politisk markering som stöds av kommunallagen.
I förlängningen anslutning till den röda linjen
Vänsterpartiet har från början varit kritiska till tunneln. De partier som har yrkat på denna återremiss kommer gissningsvis att ansluta sig till avslagslinjen när frågan behandlas nästa gång i fullmäktige, detta eftersom minoritetsåterremiss bara kan ske en gång med samma fråga. För att vara trovärdiga kommer då Socialdemorkaterna, Miljöpartiet, Lidingöpartiet och Centerpartiet att ansluta sig till Lidingövänsterns linje som är ett rakt nej till bergtunneln.
Läs mer:
Debattartikel om bergtunnelalternativet från Lidingövänstern
Världen-Sverige-Lidingö om bergtunnelalternativet
Lidingösidan om bergtunnelalternativet
/Jonas Lundgren
måndag 26 april 2010
Vägtunnelpengarna kan användas bättre
Kommunstyrelsens borgerliga majoritet har nu bestämt att satsa 410 miljoner kronor på att leda Södra huvudleden i en vägtunnel under Skärsätra. Det är bra att det norra alternativet – att dra huvudleden precis utanför Skärsätra skola och låta den stryka Kottlasjöns sydpsets – nu slutligt är bortfört från fortsatt planering. Kvar finns således alternativen befintligt läge och bergtunnel. Tunnelalternativet har många förtjänster och befintligt läge ett antal nackdelar.
Hur stora är då nackdelarna med att låta vägen ligga kvar i befintligt läge för trafiksäkerhet, framkomlighet och bullerstörningar? Är det försvarbart med den föreslagna jätteinvesteringen och de höga driftkostnaderna för en vägtunnel? Vänsterpartiets bedömning är att det inte är försvarbart att investera över 400 Mkr i denna vägsträckning. De pengarna gör bättre nytta till annat, t.ex. upprustning av ett antal av våra skolor och att snabbt komma igång med bygge av nya äldreboenden.
Trafiksäkerheten på befintlig väg kan lösas utan att göra ingrepp i tomterna längs vägen. Främst bör vägen utformas så att det blir tydligt att det är en väg i ett bostadsområde, där det inte är möjligt att köra fortare än 30 km/timmen. Detta kan markeras genom exempelvis upphöjda övergångsställen och stensättning i vägmitt och där denna vägdel börjar i Skärsätra och slutar i Mölna. Trafiksäkerheten i korsningen Södra Kungsvägen/Kottla vägen kan ökas exempelvis genom signalreglering för att undvika att mark tas i anspråk för vägar.
På sikt bör det bli planskilda korsningar med Lidingöbanan. När vägen ligger kvar där den går nu och hastigheten sänks möjliggörs ny bostadsbebyggelse vid Skärsätra och Högberga hållplatser. De planskilda korsningarna bör byggas i samband med nybebyggelsen, och markförsäljning ger då ett bidrag till kostnaden.
På olika sätt ska boende på södra ön stimuleras att åka Lidingöbanan, och låta bilen stå. Det innebär ett behov av investering i dubbelspår för att öka kapaciteten. Det är främst är ett ansvar för landstinget men innebär följdinvesteringar för kommunen, investeringar som är betydligt mer framåtsyftande än att investera i en tunnel.
/Sven Erik Wånell
Vänsterpartiets ersättare i kommunstyrelsen
Ida Luther Näsholm
Ordförande Vänsterpartiet Lidingö
Jonas Lundgren
Presstalesman Vänsterpartiet Lidingö
Birgitta Ehlin
Gruppledare i kommunfullmäktige Vänsterpartiet
Johan Båge
Styrelseledamot Vänsterpartiet Lidingö
Hur stora är då nackdelarna med att låta vägen ligga kvar i befintligt läge för trafiksäkerhet, framkomlighet och bullerstörningar? Är det försvarbart med den föreslagna jätteinvesteringen och de höga driftkostnaderna för en vägtunnel? Vänsterpartiets bedömning är att det inte är försvarbart att investera över 400 Mkr i denna vägsträckning. De pengarna gör bättre nytta till annat, t.ex. upprustning av ett antal av våra skolor och att snabbt komma igång med bygge av nya äldreboenden.
Trafiksäkerheten på befintlig väg kan lösas utan att göra ingrepp i tomterna längs vägen. Främst bör vägen utformas så att det blir tydligt att det är en väg i ett bostadsområde, där det inte är möjligt att köra fortare än 30 km/timmen. Detta kan markeras genom exempelvis upphöjda övergångsställen och stensättning i vägmitt och där denna vägdel börjar i Skärsätra och slutar i Mölna. Trafiksäkerheten i korsningen Södra Kungsvägen/Kottla vägen kan ökas exempelvis genom signalreglering för att undvika att mark tas i anspråk för vägar.
På sikt bör det bli planskilda korsningar med Lidingöbanan. När vägen ligger kvar där den går nu och hastigheten sänks möjliggörs ny bostadsbebyggelse vid Skärsätra och Högberga hållplatser. De planskilda korsningarna bör byggas i samband med nybebyggelsen, och markförsäljning ger då ett bidrag till kostnaden.
På olika sätt ska boende på södra ön stimuleras att åka Lidingöbanan, och låta bilen stå. Det innebär ett behov av investering i dubbelspår för att öka kapaciteten. Det är främst är ett ansvar för landstinget men innebär följdinvesteringar för kommunen, investeringar som är betydligt mer framåtsyftande än att investera i en tunnel.
/Sven Erik Wånell
Vänsterpartiets ersättare i kommunstyrelsen
Ida Luther Näsholm
Ordförande Vänsterpartiet Lidingö
Jonas Lundgren
Presstalesman Vänsterpartiet Lidingö
Birgitta Ehlin
Gruppledare i kommunfullmäktige Vänsterpartiet
Johan Båge
Styrelseledamot Vänsterpartiet Lidingö
torsdag 15 april 2010
Stärk välfärden istället för RUT!
Det s.k. RUT-avdraget som infördes av högerregeringen är allom bekant. Det går ut på att subventionera hushållsnära tjänster, det vill säga städhjälp i hemmet med mera.
Samtidigt som behoven av pengatillskott i sjukvården, skolan och barnomsorgen är enorma så väljer man att lägga skattemiljoner på att göra det billigare för höginkomsttagare att få sina hem städade. Att det är just höginkomsttagare som nyttjar hushållsnära tjänster, som främst genomförs av unga tjejer, är dokumenterat i en undersökning som Statistiska Centralbyrån genomförde 2008 och som visar att endast sex promille av de som har en årsinkomst under 200 000 kronor nyttjar hushållsnära tjänster. Men inte ens dessa är speciellt intresserade av att köpa denna typ av arbeten. Endast 5 procent av svenska befolkningen som tjänar över en halv miljon om året gör det. För gemene man är det också uppenbart ointressant med hushållsnära tjänster. En undersökning som LO beställt visar nämligen att endast 1 procent av svenska folket anser att bevarandet av hushållsnära tjänster är den viktigaste valfrågan.
I Sverige ska vi ha världens bästa välfärd. Då är det ingen bra idé att kasta ut pengarna på tjänster som bara ett fåtal personer är intresserade av. Vi i vänsterpartiet är dock övertygade om att människor vill ha; bättre sjukvård, bättra skola och bättre barnomsorg. Där kan vi lägga pengarna. Samma LO-undersökning som vi tidigare refererat till visar nämligen att så många som 7 av 10 svenskar säger att man är intresserad av en stärkt välfärd i form av sjukvård, skola och barnomsorg. Det kommer vänsterpartiet att jobba för, de hushållsnära tjänsterna får den som vill ha dem betala ur egen ficka.
/Ida Luther Näsholm
Jonas Lundgren
Johan Båge
För Vänsterpartiet Lidingö
Samtidigt som behoven av pengatillskott i sjukvården, skolan och barnomsorgen är enorma så väljer man att lägga skattemiljoner på att göra det billigare för höginkomsttagare att få sina hem städade. Att det är just höginkomsttagare som nyttjar hushållsnära tjänster, som främst genomförs av unga tjejer, är dokumenterat i en undersökning som Statistiska Centralbyrån genomförde 2008 och som visar att endast sex promille av de som har en årsinkomst under 200 000 kronor nyttjar hushållsnära tjänster. Men inte ens dessa är speciellt intresserade av att köpa denna typ av arbeten. Endast 5 procent av svenska befolkningen som tjänar över en halv miljon om året gör det. För gemene man är det också uppenbart ointressant med hushållsnära tjänster. En undersökning som LO beställt visar nämligen att endast 1 procent av svenska folket anser att bevarandet av hushållsnära tjänster är den viktigaste valfrågan.
I Sverige ska vi ha världens bästa välfärd. Då är det ingen bra idé att kasta ut pengarna på tjänster som bara ett fåtal personer är intresserade av. Vi i vänsterpartiet är dock övertygade om att människor vill ha; bättre sjukvård, bättra skola och bättre barnomsorg. Där kan vi lägga pengarna. Samma LO-undersökning som vi tidigare refererat till visar nämligen att så många som 7 av 10 svenskar säger att man är intresserad av en stärkt välfärd i form av sjukvård, skola och barnomsorg. Det kommer vänsterpartiet att jobba för, de hushållsnära tjänsterna får den som vill ha dem betala ur egen ficka.
/Ida Luther Näsholm
Jonas Lundgren
Johan Båge
För Vänsterpartiet Lidingö
Vi älskar frihet och ni hatar oss
När jag gick i Prideparaden i sommras så tågade vänsterns sektion förbi Moderata Ungdomsförbundet. Dessa människor skanderade då “Vi älskar frihet och ni hatar oss”. Då reagerade jag bara med fårvåning, jag hatar ingen. Såhär i efterhand har jag kommit på att det var en ren skär lögn. Inte att vi hatar MUF, det är bara ett löjligt påstående. Lögnen är att MUF/MSU/Moderaterna älskar frihet.
Ipred
Telekompaketet
FRA-lagen
Förbud mot kamphundar
Förbud mot rökning för anställda i Stockholms läns landsting
Det hela är rätt lustigt. Moderatregeringen har varit väldigt duktig, nästintill klanderfri i sin ambition att inskränka människors rörelsefrihet, online via FRA, Ipred och Telekompaktet, offline genom förbud mot rökning och kamphundar (drivs visserligen av folkpartiet men är en del av riksdagens arbete som tagits upp av en medlemmar i alliansen).
Nej, inte hatar vi MUF, men vi anser nog att frihetsbegreppet hör snarare till de som motsätter sig FRA, Ipred, Telekompaktet, Förbud mot kamphundar och rökning på krogen och inte de ungdomar som håller sådant under armarna.
Tar man det hela till en lokal nivå anser jag att satsning på att det ska vara friare och billigare att gå i musikskolan i Lidingö, fri skolmat och trygg rörelsefrihet för tjejer genom feministisk stadsplanering är frihet. Och det är vänsterpartiets politik och något som borgarna strider mot med blanka vapen.
/Jonas Lundgren
Ipred
Telekompaketet
FRA-lagen
Förbud mot kamphundar
Förbud mot rökning för anställda i Stockholms läns landsting
Det hela är rätt lustigt. Moderatregeringen har varit väldigt duktig, nästintill klanderfri i sin ambition att inskränka människors rörelsefrihet, online via FRA, Ipred och Telekompaktet, offline genom förbud mot rökning och kamphundar (drivs visserligen av folkpartiet men är en del av riksdagens arbete som tagits upp av en medlemmar i alliansen).
Nej, inte hatar vi MUF, men vi anser nog att frihetsbegreppet hör snarare till de som motsätter sig FRA, Ipred, Telekompaktet, Förbud mot kamphundar och rökning på krogen och inte de ungdomar som håller sådant under armarna.
Tar man det hela till en lokal nivå anser jag att satsning på att det ska vara friare och billigare att gå i musikskolan i Lidingö, fri skolmat och trygg rörelsefrihet för tjejer genom feministisk stadsplanering är frihet. Och det är vänsterpartiets politik och något som borgarna strider mot med blanka vapen.
/Jonas Lundgren
tisdag 13 april 2010
Kandidater till fullmäktige börjar lanseras
Idag har första personprofilerigen av Vänsterpartiets kandidater till Lidingö kommunfullmäktige ägt rum. Första namn på listan är Ida Luther Näsholm och hon är också först ut att profileras.
Fullmäktigekandidater kommer nu att profileras var tionde dag enligt följande:
1. Ida Luther Näsholm; den 13/4 – 2010
2. Birgitta Ehling; den 23/4 – 2010
3. Johan Båge; den 3/5 - 2010
4. Jonas Lundgren; den 11/5 - 2010
5. Birgitta Nordin; den 21/5 - 2010
6. Vanja Forsberg; den 31/5 – 2010
7. Sven-Erik Wånell; den 10/6 – 2010
Fullmäktigekandidater kommer nu att profileras var tionde dag enligt följande:
1. Ida Luther Näsholm; den 13/4 – 2010
2. Birgitta Ehling; den 23/4 – 2010
3. Johan Båge; den 3/5 - 2010
4. Jonas Lundgren; den 11/5 - 2010
5. Birgitta Nordin; den 21/5 - 2010
6. Vanja Forsberg; den 31/5 – 2010
7. Sven-Erik Wånell; den 10/6 – 2010
måndag 12 april 2010
(v)i kan stoltsera med många kunniga kandidater och nu ska de profileras
Idag har ännu ett arbetspass utförts av oss (v)alombudsmän. Idag med syfte att färdigställa profileringarna av de kommunala kandidaterna.
Det man lägger märket till när man ska presentera Lidingövänsterns företrädare för allmänheten är två saker, dels hur otroligt mångfaciterade och kunniga allihopa är. Inga undantag. Alla har fler strängar på sin lyra än man egentligen hinner med och vi kan vara stolta över att kunna presentera en kommunlista med namn som Birgitta Ehlin, Sven-Erik Wånell och Johan Båge.
Snart kommer mer ingående presentationer av kommunfullmäktigekandidaterna göras på Lidingövänsterns hemsida, här på (v)alombudsmannabloggen, på Världen-Sverige-Lidingö och pressreleaser kommer skickas till lokalmedia.
/Jonas Lundgren
Det man lägger märket till när man ska presentera Lidingövänsterns företrädare för allmänheten är två saker, dels hur otroligt mångfaciterade och kunniga allihopa är. Inga undantag. Alla har fler strängar på sin lyra än man egentligen hinner med och vi kan vara stolta över att kunna presentera en kommunlista med namn som Birgitta Ehlin, Sven-Erik Wånell och Johan Båge.
Snart kommer mer ingående presentationer av kommunfullmäktigekandidaterna göras på Lidingövänsterns hemsida, här på (v)alombudsmannabloggen, på Världen-Sverige-Lidingö och pressreleaser kommer skickas till lokalmedia.
/Jonas Lundgren
onsdag 7 april 2010
Reflektioner kring Lidingö stads årsredovisning för 2009
Här följer den första av gästtexter på (v)alombudsmannabloggen - Lidingö. Ordet går till Sven-Erik Wånell, ersättare i kommunstyrelsen i Lidingö.
Etthundratio sidor med komprimerad information – det är årsredovisningen och målupp följningen för Lidingö stad med all dess omfattande verksamhet. Som vanligt blir jag imponerad av allt som uträttats. Gemensamt har vi byggt upp en väl fungerande förskola och skola, omsorg om personer med funktionsnedsättning och äldre, kultur och fritidsverksamhet, parker, skogar, gator, Elfviks gård … Årsberättelsen andas en berättigad stolthet över vad all kunnig och engagerad personal uträttat under året som gått!
Mycket, kanske det mesta, råder det en politisk enighet om. Men visst skulle det göra skillnad, till det bättre, med en vänstermajoritet. Inte minst ser man det på det som årsberättelsen inte tar upp.
Årsberättelsen yvs över de höga genomsnittliga betygen i Lidingö, något vi dock delar med alla kommuner med många välbeställda och välutbildade föräldrar. Däremot glider årsberättelsen över det faktum att det finns stora skillnader i elevernas förutsättningar, vilket återspeglar sig i betygen. ”Alla barn och elever ges likvärdiga möjligheter. Stor hänsyn tas till barn i behov av särskilt stöd” lyder ett av stadens mål. Årsredovisningen nöjer sig med att beskriva åtgärderna som att ”det har förts och förs en gemensam diskussion om på vilket sätt elevernas behov av stöd ska tillgodoses”. I vänsterns Lidingö skulle vi ha gått från ord till handling!
Omslagsbilden visar en elev i musikskolan. Men ingenstans nämns att musikskolan ännu ett år fått klara sig utan egna lokaler!
I årsberättelsen blir vi informerade om att hyresrätterna är flest, 7 700 av totalt 20 300 bostäder – men det blir bara 38 procent. Och det är en ständigt krympande andel, något som förbigås med tystnad i årsberättelsen. Kön till en hyreslägenhet är lång. Och för de som är i störst behov är chansen försumbar att kunna få en bostad via stadens bostadsutskott: under 2009 fick tre hushåll en bostad. Det måste vara ett oöverträffbart bottennapp. I årsberättelsen läser vi att stadens allmännyttiga fastighetsföretag Lidingöhem har ett eget kapital om hela 243 Mkr. I vänsterns Lidingö hade de pengarna använts för att bygga nya hyreslägenheter!
I årsberättelsen framhålls valfrihetssystemen som införts i äldreomsorgen under året. Men ingenstans nämns att det är biståndsbedömaren som bestämmer insatserna, inte den äldre själv. Vänsterns alternativ är en valfrihet för den äldre att bestämma över den hjälp man ska få, inte valfrihet för företag att etablera sig och tjäna pengar på att tillhandahålla äldreomsorg.
Valfrihet införs nu också för den som behöver flytta till ett vård- och omsorgsboende. Lidingö sjukhem har en boendemiljö de flesta vill välja bort. Staden har i flera år haft möjlighet att bygga nya äldreboenden för att ersätta Lidingö sjukhem. Det hade gett ökad valfrihet – men den moderatledda majoriteten motsätter sig av ideologiska skäl att staden tar sitt ansvar och bygger. Vänstern står för det ansvarstagande alternativet, i åratal har vi sagt ”bygg nu!”.
I årsberättelsen hänvisar man gärna till bra betyg i nationella jämförelser. Man berömmer sig av att ha personal i äldreomsorgen med som man säger ”adekvat kompetens”. Men man nämner inte att Socialstyrelsens Äldreguiden ger Lidingö betyget 1 vad gäller personalens utbildning, där 1 är sämst och 5 bäst.
Årsberättelsen talar om det goda samarbetet med Lidingös föreningar. Men man glider över konsekvenserna av Lidingös utpressning mot föreningar att själva ta ansvar för lokaler – som ishallarna. De båda föreningarna inom hockey och konståkning har svårt att leva upp till sina åtaganden, och när en ny förening etableras har den svårt att få istider.
Lidingö har en fantastisk resurs i Elverket som mötesplats för öns ungdomar och som en smältdegel för ungdomarnas kulturliv. Att staden abdikerat från sitt ansvar att hålla Elverket öppet nämns inte.
Staden säger sig ha bra ambitioner att värna miljön. Ett mycket konkret exempel var den båttvätt som etablerades i Käppalahamnen. I årsberättelsen konstateras att projektet var ”mycket lyckat”, med det lakoniska tillägget ”avslutat”. Nedlagt eftersom moderaternas värnande om miljön bara är en läpparnas bekännelse!
Året som gick var det näst sista året att klara målet att alla hinder för tillgänglighet ska byggas bort. Även personer med olika funktionsnedsättningar ska kunna ta sig fram på ön och komma in i alla offentliga lokaler. Inget nämns om hur staden lever upp till de mål riksdagen satt upp, ja moderaterna har inte ens brytt sig om att ha detta som ett prioriterat mål. Tillgängligheten för bilarna är viktigare än tillgängligheten för människor. Ja, nog skulle en vänstermajoritet på ön ge skillnad!
2010-04-06
/Sven Erik Wånell
Etthundratio sidor med komprimerad information – det är årsredovisningen och målupp följningen för Lidingö stad med all dess omfattande verksamhet. Som vanligt blir jag imponerad av allt som uträttats. Gemensamt har vi byggt upp en väl fungerande förskola och skola, omsorg om personer med funktionsnedsättning och äldre, kultur och fritidsverksamhet, parker, skogar, gator, Elfviks gård … Årsberättelsen andas en berättigad stolthet över vad all kunnig och engagerad personal uträttat under året som gått!
Mycket, kanske det mesta, råder det en politisk enighet om. Men visst skulle det göra skillnad, till det bättre, med en vänstermajoritet. Inte minst ser man det på det som årsberättelsen inte tar upp.
Årsberättelsen yvs över de höga genomsnittliga betygen i Lidingö, något vi dock delar med alla kommuner med många välbeställda och välutbildade föräldrar. Däremot glider årsberättelsen över det faktum att det finns stora skillnader i elevernas förutsättningar, vilket återspeglar sig i betygen. ”Alla barn och elever ges likvärdiga möjligheter. Stor hänsyn tas till barn i behov av särskilt stöd” lyder ett av stadens mål. Årsredovisningen nöjer sig med att beskriva åtgärderna som att ”det har förts och förs en gemensam diskussion om på vilket sätt elevernas behov av stöd ska tillgodoses”. I vänsterns Lidingö skulle vi ha gått från ord till handling!
Omslagsbilden visar en elev i musikskolan. Men ingenstans nämns att musikskolan ännu ett år fått klara sig utan egna lokaler!
I årsberättelsen blir vi informerade om att hyresrätterna är flest, 7 700 av totalt 20 300 bostäder – men det blir bara 38 procent. Och det är en ständigt krympande andel, något som förbigås med tystnad i årsberättelsen. Kön till en hyreslägenhet är lång. Och för de som är i störst behov är chansen försumbar att kunna få en bostad via stadens bostadsutskott: under 2009 fick tre hushåll en bostad. Det måste vara ett oöverträffbart bottennapp. I årsberättelsen läser vi att stadens allmännyttiga fastighetsföretag Lidingöhem har ett eget kapital om hela 243 Mkr. I vänsterns Lidingö hade de pengarna använts för att bygga nya hyreslägenheter!
I årsberättelsen framhålls valfrihetssystemen som införts i äldreomsorgen under året. Men ingenstans nämns att det är biståndsbedömaren som bestämmer insatserna, inte den äldre själv. Vänsterns alternativ är en valfrihet för den äldre att bestämma över den hjälp man ska få, inte valfrihet för företag att etablera sig och tjäna pengar på att tillhandahålla äldreomsorg.
Valfrihet införs nu också för den som behöver flytta till ett vård- och omsorgsboende. Lidingö sjukhem har en boendemiljö de flesta vill välja bort. Staden har i flera år haft möjlighet att bygga nya äldreboenden för att ersätta Lidingö sjukhem. Det hade gett ökad valfrihet – men den moderatledda majoriteten motsätter sig av ideologiska skäl att staden tar sitt ansvar och bygger. Vänstern står för det ansvarstagande alternativet, i åratal har vi sagt ”bygg nu!”.
I årsberättelsen hänvisar man gärna till bra betyg i nationella jämförelser. Man berömmer sig av att ha personal i äldreomsorgen med som man säger ”adekvat kompetens”. Men man nämner inte att Socialstyrelsens Äldreguiden ger Lidingö betyget 1 vad gäller personalens utbildning, där 1 är sämst och 5 bäst.
Årsberättelsen talar om det goda samarbetet med Lidingös föreningar. Men man glider över konsekvenserna av Lidingös utpressning mot föreningar att själva ta ansvar för lokaler – som ishallarna. De båda föreningarna inom hockey och konståkning har svårt att leva upp till sina åtaganden, och när en ny förening etableras har den svårt att få istider.
Lidingö har en fantastisk resurs i Elverket som mötesplats för öns ungdomar och som en smältdegel för ungdomarnas kulturliv. Att staden abdikerat från sitt ansvar att hålla Elverket öppet nämns inte.
Staden säger sig ha bra ambitioner att värna miljön. Ett mycket konkret exempel var den båttvätt som etablerades i Käppalahamnen. I årsberättelsen konstateras att projektet var ”mycket lyckat”, med det lakoniska tillägget ”avslutat”. Nedlagt eftersom moderaternas värnande om miljön bara är en läpparnas bekännelse!
Året som gick var det näst sista året att klara målet att alla hinder för tillgänglighet ska byggas bort. Även personer med olika funktionsnedsättningar ska kunna ta sig fram på ön och komma in i alla offentliga lokaler. Inget nämns om hur staden lever upp till de mål riksdagen satt upp, ja moderaterna har inte ens brytt sig om att ha detta som ett prioriterat mål. Tillgängligheten för bilarna är viktigare än tillgängligheten för människor. Ja, nog skulle en vänstermajoritet på ön ge skillnad!
2010-04-06
/Sven Erik Wånell
tisdag 6 april 2010
Valarbetet igång, Ung Vänster affischerar i Högsätra och Åkesson kallar gamla nazister för hjältar
För några veckor sedan började jag och Ida utforma profileringen av partiets kommunfullmäktigekandidater. Idag har jag fått klart ett första utkast av Vänsterpartiet Lidingös lokalpolitiska program, arbetsnamnet på programmet är “Ett Lidingö för alla”. Det känns verkligen att det är valår.
Det är annat som händer också. Förra veckan fick området runt Högsätra besök av Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm som affischerade.
Och idag var Jimmy Åkesson hos Lars Adaktusson och grillades. Sverigedemokraterna har varken någon utrikespolitik eller någon rejäl finansiering av sin skuggbudget. Dessutom ramlade Åkesson ner i gropen att kalla tidigare partimedlemmar med bakgrund i BSS och andra nazistorganisationer för hjältar. Bollen i öppen kasse med andra ord. Sedan skulle Åkesson alltså grillas. Och köksmästarna visade sig otroligt nog vara Ian Wachtmeister och Bengt Westerberg. Två under med andra ord. För det första att Wachtmeister och Westerberg var i samma studio. Tur att de satt i fåtöljer denna gång… Och för det andra att Wachtmeister, Åkessons föregångare i den invandrarhetsande och rasistiska missnöjesskolan ska grilla sin efterträdare, hur konstruktivt kan det bli?
Kul är också att det har kommit in förfrågningar om hur man kan göra om man vill hjälpa Vänsterpartiet i lokalvalet i Lidingö. Det lättaste sättet är att maila till mig via jonas.lundgren@vansterpartiet.se
/Jonas Lundgren
Det är annat som händer också. Förra veckan fick området runt Högsätra besök av Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm som affischerade.
Och idag var Jimmy Åkesson hos Lars Adaktusson och grillades. Sverigedemokraterna har varken någon utrikespolitik eller någon rejäl finansiering av sin skuggbudget. Dessutom ramlade Åkesson ner i gropen att kalla tidigare partimedlemmar med bakgrund i BSS och andra nazistorganisationer för hjältar. Bollen i öppen kasse med andra ord. Sedan skulle Åkesson alltså grillas. Och köksmästarna visade sig otroligt nog vara Ian Wachtmeister och Bengt Westerberg. Två under med andra ord. För det första att Wachtmeister och Westerberg var i samma studio. Tur att de satt i fåtöljer denna gång… Och för det andra att Wachtmeister, Åkessons föregångare i den invandrarhetsande och rasistiska missnöjesskolan ska grilla sin efterträdare, hur konstruktivt kan det bli?
Kul är också att det har kommit in förfrågningar om hur man kan göra om man vill hjälpa Vänsterpartiet i lokalvalet i Lidingö. Det lättaste sättet är att maila till mig via jonas.lundgren@vansterpartiet.se
/Jonas Lundgren
onsdag 31 mars 2010
Om porrparlamentariker i EU och naivitet i frågan om pornografi
Lite bättre och lite radikalare, det är förmodligen resultatet av att vara vänster i Lidingö. Argumenten måste vara lite vassare och man blir lite radikalare. För mig har detta gett en inställning till porr och prostitution har blivit mer strikt än många andras.
När man googlar Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm får man huvudsakligen upp träffar som handlar om porrmotstånd. Jag har under årens lopp deltagit i och talat vid ett antal manifestationer mot porr och kvinnoförtryck. En anledning är att jag är aktiv i Ung Vänster, en annan är att jag som man är något så ovanligt som porrmotståndare, inte porrkritiker utan porrmotståndare. Jag anser att ett förbud mot porr och exploateringen av kvinnokroppen, en industri som främst män tjänar pengar på är så pass förkastlig att den bör förbjudas i lag. Inte för att förbud är den ultimata lösningen på allt, men för att en vall faktiskt kan dämma upp en översvämning. För visst är det vad som har hänt sedan 70talets frisexmentalitet. En flodvåg av porr och prostitution, uppdämd av den svenska sexköpslagen som Centerns Ungdomsförbund tydligen inte gillar, men i övrigt i helt fritt flöde i det offentliga rummet.
Det här handlar inte om en moraltants dubier, det handlar om ideologi. Tycker man att det är okej att 50% av vårt samhälles befolkning ses utifrån ett sexualiserat perspektiv, bedöms genom sin kropp och sina prestationer i sängen istället för sin kompetens och personlighet så anser jag att man inte har något problem med porr och kvinnoförtryck, anser man däremot att det inte är okej så bör man agera mot det och det gör man bäst genom lobbyarbete mot exempelvis porrklubbar. I Stockholm idag finns det drygt fem (5) aktiva porrklubbar. Vissa är säker värre än andra men faktum är ju att alla bedriver samma människorättsligt vidriga verksamhet.
I det politiska Sverige är det mer accepterat med grov porr och porrdistributörer än man kan tro. Centerns Ungdomsförbund tycker att man bör avskaffa sexköpslagen, här har vi ännu en väldigt underlig idé som man påstår är i kvinnors intresse. I helsike det är, avskaffandet av sexköpslagen vore i mäns intresse. Män köper kvinnor.
I Europaparlamentet har vi ännu ett exempel på porrdistributörernas inflytande. En av Piratpartiets företrädare är nämligen samme man som under 1990talet stod bakom kameran när Sveriges största porrgrossist utförde formliga våldtäkter framför kameran som han sedan försökte sälja. Denne man har uppenbarligen svenska folkets förtroende att förespråka yttrandefrihet och människors lika värde som representant för Sverige i Europeiska Unionen.
Tyvärr har mitt parti ännu inte gått ut tydligt som porrmotståndare, men vissa måste ju gå före i ledet.
Några tips på länkar i Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholms kamp mot pornografi:
Debattartikel i ETC Stockholm
Upprop mot porrklubben Cabaret Royal
Möte mot porr och kvinnoförtryck
/Jonas Lundgren
När man googlar Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm får man huvudsakligen upp träffar som handlar om porrmotstånd. Jag har under årens lopp deltagit i och talat vid ett antal manifestationer mot porr och kvinnoförtryck. En anledning är att jag är aktiv i Ung Vänster, en annan är att jag som man är något så ovanligt som porrmotståndare, inte porrkritiker utan porrmotståndare. Jag anser att ett förbud mot porr och exploateringen av kvinnokroppen, en industri som främst män tjänar pengar på är så pass förkastlig att den bör förbjudas i lag. Inte för att förbud är den ultimata lösningen på allt, men för att en vall faktiskt kan dämma upp en översvämning. För visst är det vad som har hänt sedan 70talets frisexmentalitet. En flodvåg av porr och prostitution, uppdämd av den svenska sexköpslagen som Centerns Ungdomsförbund tydligen inte gillar, men i övrigt i helt fritt flöde i det offentliga rummet.
Det här handlar inte om en moraltants dubier, det handlar om ideologi. Tycker man att det är okej att 50% av vårt samhälles befolkning ses utifrån ett sexualiserat perspektiv, bedöms genom sin kropp och sina prestationer i sängen istället för sin kompetens och personlighet så anser jag att man inte har något problem med porr och kvinnoförtryck, anser man däremot att det inte är okej så bör man agera mot det och det gör man bäst genom lobbyarbete mot exempelvis porrklubbar. I Stockholm idag finns det drygt fem (5) aktiva porrklubbar. Vissa är säker värre än andra men faktum är ju att alla bedriver samma människorättsligt vidriga verksamhet.
I det politiska Sverige är det mer accepterat med grov porr och porrdistributörer än man kan tro. Centerns Ungdomsförbund tycker att man bör avskaffa sexköpslagen, här har vi ännu en väldigt underlig idé som man påstår är i kvinnors intresse. I helsike det är, avskaffandet av sexköpslagen vore i mäns intresse. Män köper kvinnor.
I Europaparlamentet har vi ännu ett exempel på porrdistributörernas inflytande. En av Piratpartiets företrädare är nämligen samme man som under 1990talet stod bakom kameran när Sveriges största porrgrossist utförde formliga våldtäkter framför kameran som han sedan försökte sälja. Denne man har uppenbarligen svenska folkets förtroende att förespråka yttrandefrihet och människors lika värde som representant för Sverige i Europeiska Unionen.
Tyvärr har mitt parti ännu inte gått ut tydligt som porrmotståndare, men vissa måste ju gå före i ledet.
Några tips på länkar i Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholms kamp mot pornografi:
Debattartikel i ETC Stockholm
Upprop mot porrklubben Cabaret Royal
Möte mot porr och kvinnoförtryck
/Jonas Lundgren
måndag 29 mars 2010
Ikväll behandlas interpellation om kvinnojouren i Lidingö kommunfullmäktige
Ja, ikväll är det dags, och det man kan se är att Lidingövänstern är de enda som haft initiativförmåga i denhär viktiga frågan. De andra partierna har alla sagt sig anse att det är väldigt viktigt att Lidingö kommun har en kvinnojour. Dock har man totalt missat att agera i frågan. En av dem som höjt rösten är Minna Klintz, som också öppet sagt att hon inte har någon lösning på frågan. Ikväll ställs socialnämndens ordförande mot väggen av Lidingövänstern genom en interpellation av Birgitta Ehlin. Lidingövänstern har inte bara agerat parlamentariskt i frågan utan också gått ut med en debattartikel i Lidingö Tidning.
/Jonas Lundgren
/Jonas Lundgren
söndag 28 mars 2010
Bitterfittor och fula fiskar
Det sägs ju att i de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna. Dessvärre verkar det ju även vara sant och korrekt och riktigt.
Ingen har väl lyckats missa polischefen Göran Lindbergs förnedningssexköp av småflickor, inte heller hans enorma engagemang och insatser för en jämställd poliskår eller för rättssystemets inställning till sexbrottsoffer. Polischefen som kvinnojourer dyrkade som en idol och som den dåvarande regeringen höll bakom ryggen för att de trodde att han förändrade ordningsmakten inifrån. Polischefen som gömde sig bakom ett hårt skal av politisk korrekthet och chockade alla genom att visa sig vara ett äckligt gubbsvin.
Det man missar är väl i sådana fall att han inte på något sätt är unik, det är tyvärr alltid samma visa när kommer till jämställdhetsarbete och manliga aktivister, feminism och män. Är det inte härskartekniker och kvinnoförnedrande raggningssällskap med efterbliven kvinnosyn bland de egna feministiska kollegorna så är det toalettsex och prostitutionshärvor med jämställdhetsivrande polischefer, eller porrklubbar och högt uppsatta politiker.
Tyvärr finns det, om man ser till brottsstatistiken, många ”vanliga” och på ytan högst alldagliga män som njuter av att slå, förnedra och våldta kvinnor och om man åker kollektivt, går i skolan eller går ut på krogen kan man även höra hur de brukar prata om det när de umgås i grupp, vilket förvisso naturligtvis både är otäckt, otryggt och allmänt vidrigt (även om man vid det här laget är så avtrubbad att man inte längre riktigt chockas av det). Men de riktiga vidriga asen, som gömmer sig och planerar sina tilltag, organiserar sig i hemliga nätverk och ondskefullt angriper genom noga preciserad back-stabing med väl avvägd brottslighet finns tydligen - hör och häpna och det är ju helt galet - i kvinnorörelsen! I de feministiska organisationerna och i polisledningen och i domstolsväsendet. De finns bland alla dem som ska upprätthålla våra politiska värderingar om lika värde. Bland dem som gärna låtsas att de vill se en bättre värld. Bland de riktigt trevliga, högt uppsatta och välutbildade männen. Bland dem vi bjuder in till föredrag och äter lunch med på jobbet.
Insn´t it ironic sjöng Alanis Morisette om livet, Vem försökte han lura, sig själv eller oss, frågar sig Lars Lindström efter polisavslöjandet om Göran Lindberg. Och man börjar ju undra vad dessa fula fiskar gör i jämställdhetsarbetet. Om det är ett sätt att döva det dåliga samvetet att börja engagera sig i jämställdhetsfrågor på fritiden, eller om bara är ett sätt att hitta nya offer att förnedra. Man börjar undra; finns det överhuvudtaget en gemensam strävan, när så många män som påstår att de arbetar för jämställdhet har en helt annan, egen, dold, agenda.
Jag tror inte att jag är den enda feministen som känner sig djupt kränkt och besviken över fenomenet eller ibland undrar om det är värt besväret med allt arbete för kvinnor och mäns lika värde och lika livsutrymme, eller ännu värre, känner sig misstänktsam mot män som engagerar sig i den feministiska debatten, trots att man vet att det är fel och kontraproduktivt. Jag är inte den enda som känner sig bitter, även om jag tycker att jag egentligen inte har tid att slösa energi på eländet.
Framför allt vet jag att det inte är värt besväret. Främst handlar det om att koncentrera sig på sin egen strävan att förändra samhället, att koncentrera sig på vad man själv tror på, och hoppas att så många som möjligt, både män och kvinnor, vill vara med, och ansluter sig till den valrörelse vi är i färd med att genomföra. För som läget är och som samhället ser ut fortsätter jag gärna att vara feminist och en arg bitterfitta, även om jag hellre skulle slippa, och jag tror att väldigt många med mig känner likadant. Jag menar, det är ju bara att se sig omkring, det är klart som fan att vi är arga!
/Ida Luther Näsholm
Ingen har väl lyckats missa polischefen Göran Lindbergs förnedningssexköp av småflickor, inte heller hans enorma engagemang och insatser för en jämställd poliskår eller för rättssystemets inställning till sexbrottsoffer. Polischefen som kvinnojourer dyrkade som en idol och som den dåvarande regeringen höll bakom ryggen för att de trodde att han förändrade ordningsmakten inifrån. Polischefen som gömde sig bakom ett hårt skal av politisk korrekthet och chockade alla genom att visa sig vara ett äckligt gubbsvin.
Det man missar är väl i sådana fall att han inte på något sätt är unik, det är tyvärr alltid samma visa när kommer till jämställdhetsarbete och manliga aktivister, feminism och män. Är det inte härskartekniker och kvinnoförnedrande raggningssällskap med efterbliven kvinnosyn bland de egna feministiska kollegorna så är det toalettsex och prostitutionshärvor med jämställdhetsivrande polischefer, eller porrklubbar och högt uppsatta politiker.
Tyvärr finns det, om man ser till brottsstatistiken, många ”vanliga” och på ytan högst alldagliga män som njuter av att slå, förnedra och våldta kvinnor och om man åker kollektivt, går i skolan eller går ut på krogen kan man även höra hur de brukar prata om det när de umgås i grupp, vilket förvisso naturligtvis både är otäckt, otryggt och allmänt vidrigt (även om man vid det här laget är så avtrubbad att man inte längre riktigt chockas av det). Men de riktiga vidriga asen, som gömmer sig och planerar sina tilltag, organiserar sig i hemliga nätverk och ondskefullt angriper genom noga preciserad back-stabing med väl avvägd brottslighet finns tydligen - hör och häpna och det är ju helt galet - i kvinnorörelsen! I de feministiska organisationerna och i polisledningen och i domstolsväsendet. De finns bland alla dem som ska upprätthålla våra politiska värderingar om lika värde. Bland dem som gärna låtsas att de vill se en bättre värld. Bland de riktigt trevliga, högt uppsatta och välutbildade männen. Bland dem vi bjuder in till föredrag och äter lunch med på jobbet.
Insn´t it ironic sjöng Alanis Morisette om livet, Vem försökte han lura, sig själv eller oss, frågar sig Lars Lindström efter polisavslöjandet om Göran Lindberg. Och man börjar ju undra vad dessa fula fiskar gör i jämställdhetsarbetet. Om det är ett sätt att döva det dåliga samvetet att börja engagera sig i jämställdhetsfrågor på fritiden, eller om bara är ett sätt att hitta nya offer att förnedra. Man börjar undra; finns det överhuvudtaget en gemensam strävan, när så många män som påstår att de arbetar för jämställdhet har en helt annan, egen, dold, agenda.
Jag tror inte att jag är den enda feministen som känner sig djupt kränkt och besviken över fenomenet eller ibland undrar om det är värt besväret med allt arbete för kvinnor och mäns lika värde och lika livsutrymme, eller ännu värre, känner sig misstänktsam mot män som engagerar sig i den feministiska debatten, trots att man vet att det är fel och kontraproduktivt. Jag är inte den enda som känner sig bitter, även om jag tycker att jag egentligen inte har tid att slösa energi på eländet.
Framför allt vet jag att det inte är värt besväret. Främst handlar det om att koncentrera sig på sin egen strävan att förändra samhället, att koncentrera sig på vad man själv tror på, och hoppas att så många som möjligt, både män och kvinnor, vill vara med, och ansluter sig till den valrörelse vi är i färd med att genomföra. För som läget är och som samhället ser ut fortsätter jag gärna att vara feminist och en arg bitterfitta, även om jag hellre skulle slippa, och jag tror att väldigt många med mig känner likadant. Jag menar, det är ju bara att se sig omkring, det är klart som fan att vi är arga!
/Ida Luther Näsholm
fredag 26 mars 2010
Lidingövänsterns årsmöte
Lidingövänstern samlades till årsmöte den 25/3 i Lidingö Stadshus. På mötet valdes ny styrelse, ordförande, kommunfullmäktigegrupp, nya revisorer och valberedning. På mötet beviljades avgående styrelse ansvarsfrihet. Vänsterpartiet Lidingös verksamhet under året har gått upp väsentligt, framförallt gällande synlighet i media. I kommunfullmäktige har också tagit friska initiativ, bland annat är Lidingövänstern de som har agerat gällande nedläggning av Lidingös kvinnojour. En interpellation i ämnet kommer att ställas av gruppledare Birgitta Ehlin vid nästa fullmäktigesammanträde den 29/3.
Ny styrelse:
Ida Luther Näsholm, ordförande (omval)
Johan Båge (omval)
Helene Gate (omval)
Jonas Lundgren (omval)
Birgitta Elin (nyval)
Ny kommunfullmäktigegrupp:
Johan Båge (nyval)
Birgitta Ehlin, gruppledare (omval)
Ida Luther Näsholm (omval)
Jonas Lundgren (nyval)
Mona Trumstedt (nyval)
Sven-Erik Wånell (omval)
Nya revisorer:
Lars Månsson, ordinarie revisor (nyval)
Sven-Erik Wånell (nyval)
Ny valberedning:
Sven-Erik Wånell (omval)
Anita Dorazio (omval)
Ny styrelse:
Ida Luther Näsholm, ordförande (omval)
Johan Båge (omval)
Helene Gate (omval)
Jonas Lundgren (omval)
Birgitta Elin (nyval)
Ny kommunfullmäktigegrupp:
Johan Båge (nyval)
Birgitta Ehlin, gruppledare (omval)
Ida Luther Näsholm (omval)
Jonas Lundgren (nyval)
Mona Trumstedt (nyval)
Sven-Erik Wånell (omval)
Nya revisorer:
Lars Månsson, ordinarie revisor (nyval)
Sven-Erik Wånell (nyval)
Ny valberedning:
Sven-Erik Wånell (omval)
Anita Dorazio (omval)
torsdag 25 mars 2010
Valsedlar kanske de kunde få i alla fall...
Partier utanför riksdagen fixar sina egna valsedlar. Det kan man ju tycka vad man vill om. Men det är onekligen illa att exempelvis Feministiskt Initiativ, som faktiskt fick 2,2 % av rösterna i EU-valet inte får sina valsedlar distribuerade nationellt. För oss i vänsterpartiet är det inga problem. Dock är det tråkigt att ett annat feministiskt parti som F!, utsätts för detta. Partier utanför riksdagen kan ju aldrig räkna med några tillskott i kassan från parlamentariska uppdrag, även om vissa partier utanför riksdagen får pengar av kommuner där de finns representerade. Valsedlarna kanske, i demokratins namn, borde betalas åt alla som faktiskt kandiderar till riksdagen. Det är inte mycket pengar vi behöver skjuta till för att kunna ge valsedlar åt alla partier, inte mycket pengar för att klara av att upprätthålla demokratin. Jag är inte speciellt intresserad av att värna Feministiskt Initiativs intressen, men jag är intresserad av att värna demokratin. F! för en valkampanj med nollbudget, men valsedlarna kan de inte göra själva, de måste tryckas.
/Jonas Lundgren
/Jonas Lundgren
onsdag 24 mars 2010
Bara trygghet skapar frihet
Tror man på socialismen inser man också att det främsta målet är och måste vara att få med sig alla människor och hela samhället också på tankarna om långsiktigt hållbar ekonomisk, social och ekologiskt trygghet, oavsett vilka de är eller var de kommer ifrån. Att så många människor som möjligt på olika nivåer och med olika erfarenheter, livssituation och intressen tror på och vill förverkliga målen om rättvisa och frihet, för att man gemensamt ska kunna styra och påverka samhället till det bättre.
Socialismen handlar för mig om att man tror, och ideologiskt tycker, att alla människor tjänar på ett socialistiskt eller, om man så vill, socialt tryggt och civiliserat samhälle där alla människor lever under värdiga villkor och mår någorlunda bra, och inte behöver arbeta sig utslitna för att överleva på en lön som ändå inte ger den livskvalité man vill ha. Där det inte är tillåtet att plåga eller utnyttja andra människor bara för att man själv har lust eller kortsiktigt vinner på det, utan där man ser till att ingen hamnar ohjälpligt efter eller utanför.
Det handlar om att tro och anse att alla människor, oavsett hur mycket pengar de har eller tjänar idag, långsiktigt tjänar på att leva i ett samhälle där vi slipper våldsamma revolutioner och uppror, kriminalitet och utnyttjande eller de stora klassklyftor som är upphov till detta. Att även om den allra rikaste halvprocenten i Sverige under en övergångsperiod till ett mer rättvist system skulle få dela med sig och betala för allt det som vi andra inte har råd med, så tjänar även dem på ett lugnt och tryggt samhälle utan förtryck och hat mellan människor.
För inte ens människor med riktigt höga inkomster vill behöva arbeta tio-tolv timmar per dygn för att upprätthålla sitt livsrum. Alla människor vill vara fria att styra och leva sitt eget liv, ingen vill vara slav under någon annan, ingen vill vara beroende av en arbetsköpare för att överleva, vilket de allra flesta av oss är idag och i det kapitalistiska systemet. Bara socialismen har verktyg för att skapa det fria samhälle där varje människa är fri att forma sitt eget liv. Ett samhälle där ingen behöver vara slav åt eller ekonomiskt beroende av någon annan utan äger sig själv och sin egen förmåga och begåvning.
Därför är det lite sorgligt att man som vänsterpartist på Lidingö ofta får frågan om vi verkligen behövs eller gör någon nytta, om det är värt att lägga ner resurser och politiskt arbete i en kommun där ”nästan alla” ändå röstar blått, om det inte bara är ett spel utan någon publik, eftersom det är så få på Lidingö som ”behöver” vänsterpolitik. Inte bara för att de som frågar så uppenbart ignorerar alla människor som bor här som även på väldigt kort sikt skulle tjäna på att t ex storföretag med en del av sina vinster betalar deras dagisavgifter och kollektivtrafik, utan främst för att man så totalt saknar tro på ett långsiktigt och civiliserat samhälle. Att man genast utgår från att socialism bara är någon slags kamp där bara vissa grupper är vinnare medan andra måste förlora på systemet.
Tvärtom tror jag att de allra flesta människor, oavsett ekonomisk situation, vill leva i trygga samhällen, till och med om det kanske skulle kosta dem en del av deras ekonomiska övertag. Jag tror att det enda skyddet mot kriminalitet, oroligheter, krig, våld och förtryck av olika slag är att skapa ett tryggt samhälle där människor lever under förhållandevis bra och någorlunda lika villkor. Ett samhälle där människor upplever rättvisa och lika värde.
För hur rik man än är kommer man aldrig att kunna köpa sig skydd mot resten av världen, man kommer aldrig att kunna köpa sig trygghet, även om man kan betala för valfrihet. Därför tror jag på socialismen, och därför tror jag också att det är ett system hela mänskligheten på lång sikt tjänar på. För bara den som är trygg kan känna sig fri. Bara den som är trygg kan få valfrihet, och friheten att välja sitt eget liv. Det är ingenting som är intressant bara för människor i vissa kommuner eller valkretsar.
/Ida Luther Näsholm
Socialismen handlar för mig om att man tror, och ideologiskt tycker, att alla människor tjänar på ett socialistiskt eller, om man så vill, socialt tryggt och civiliserat samhälle där alla människor lever under värdiga villkor och mår någorlunda bra, och inte behöver arbeta sig utslitna för att överleva på en lön som ändå inte ger den livskvalité man vill ha. Där det inte är tillåtet att plåga eller utnyttja andra människor bara för att man själv har lust eller kortsiktigt vinner på det, utan där man ser till att ingen hamnar ohjälpligt efter eller utanför.
Det handlar om att tro och anse att alla människor, oavsett hur mycket pengar de har eller tjänar idag, långsiktigt tjänar på att leva i ett samhälle där vi slipper våldsamma revolutioner och uppror, kriminalitet och utnyttjande eller de stora klassklyftor som är upphov till detta. Att även om den allra rikaste halvprocenten i Sverige under en övergångsperiod till ett mer rättvist system skulle få dela med sig och betala för allt det som vi andra inte har råd med, så tjänar även dem på ett lugnt och tryggt samhälle utan förtryck och hat mellan människor.
För inte ens människor med riktigt höga inkomster vill behöva arbeta tio-tolv timmar per dygn för att upprätthålla sitt livsrum. Alla människor vill vara fria att styra och leva sitt eget liv, ingen vill vara slav under någon annan, ingen vill vara beroende av en arbetsköpare för att överleva, vilket de allra flesta av oss är idag och i det kapitalistiska systemet. Bara socialismen har verktyg för att skapa det fria samhälle där varje människa är fri att forma sitt eget liv. Ett samhälle där ingen behöver vara slav åt eller ekonomiskt beroende av någon annan utan äger sig själv och sin egen förmåga och begåvning.
Därför är det lite sorgligt att man som vänsterpartist på Lidingö ofta får frågan om vi verkligen behövs eller gör någon nytta, om det är värt att lägga ner resurser och politiskt arbete i en kommun där ”nästan alla” ändå röstar blått, om det inte bara är ett spel utan någon publik, eftersom det är så få på Lidingö som ”behöver” vänsterpolitik. Inte bara för att de som frågar så uppenbart ignorerar alla människor som bor här som även på väldigt kort sikt skulle tjäna på att t ex storföretag med en del av sina vinster betalar deras dagisavgifter och kollektivtrafik, utan främst för att man så totalt saknar tro på ett långsiktigt och civiliserat samhälle. Att man genast utgår från att socialism bara är någon slags kamp där bara vissa grupper är vinnare medan andra måste förlora på systemet.
Tvärtom tror jag att de allra flesta människor, oavsett ekonomisk situation, vill leva i trygga samhällen, till och med om det kanske skulle kosta dem en del av deras ekonomiska övertag. Jag tror att det enda skyddet mot kriminalitet, oroligheter, krig, våld och förtryck av olika slag är att skapa ett tryggt samhälle där människor lever under förhållandevis bra och någorlunda lika villkor. Ett samhälle där människor upplever rättvisa och lika värde.
För hur rik man än är kommer man aldrig att kunna köpa sig skydd mot resten av världen, man kommer aldrig att kunna köpa sig trygghet, även om man kan betala för valfrihet. Därför tror jag på socialismen, och därför tror jag också att det är ett system hela mänskligheten på lång sikt tjänar på. För bara den som är trygg kan känna sig fri. Bara den som är trygg kan få valfrihet, och friheten att välja sitt eget liv. Det är ingenting som är intressant bara för människor i vissa kommuner eller valkretsar.
/Ida Luther Näsholm
tisdag 23 mars 2010
Skolmatspolitik – En fråga om vett, sans och konsekvens
Hur får man bra skolmat? Elever i Umeå har faktiskt strejkat för bättre skolmat, föräldrar engagerar sig och så vidare. När vänsterpartiet skulle ompröva sitt ställningstagande till skolmaten hade yngre medlemmar, sådana som har skolmiljön i färskt minne, kommit in i bilden. Detta medförde ett diametralt motsatt ställningstagande från vår sida angående skolmaten. Lidingös vänsterpartister är numera förespråkare av lokala tillagningskök i alla kommunala skolor. Anledningen är att minska transportsträckorna, minska den fadda smaken som mat får av att transporteras längre sträckor och minska svinnet där skolmaten slängs.
Skolmatsfrågan är nu åter aktuell i Lidingö. I och med upphandlingen av nya skolmatsleverantörer. Detta kan dock i viss mån ses som slöseri med tid. Istället för att lägga pengarna på att utrusta alla kök med nödvändig utrustning för att kunna tillaga maten själva samt eventuellt teckna avtal med råvaruleverantörer.
Många partier har tidigare värnat om detta. Men de har likväl i utbildningsnämnden sett till att börja förhandla med nya leverantörer. Det är en sak att prata om visioner och en sak att praktisera, för då märker ingen om man gör tvärtemot vad man tidigare lovat.
Miljöfrågan och skolmatsfrågan är intimt förknippade. Röster har höjts på det vettiga kravet på en vegetarisk dag i veckan i skolmaten. Köttproduktionen är en stor miljöbov. Transporten av maten är också det en fråga som är väldigt central. Här kan vi märka att miljöpåverkan är onödigt stor.
Vänsterpartiet står för en miljövänlig och vettig skolmatspolitik. Vi vill få bort svinnet genom att förbättra kvaliteten och vi vill förbättra kvaliteten genom att använda oss av tillagningskök.
/Jonas Lundgren
Skolmatsfrågan är nu åter aktuell i Lidingö. I och med upphandlingen av nya skolmatsleverantörer. Detta kan dock i viss mån ses som slöseri med tid. Istället för att lägga pengarna på att utrusta alla kök med nödvändig utrustning för att kunna tillaga maten själva samt eventuellt teckna avtal med råvaruleverantörer.
Många partier har tidigare värnat om detta. Men de har likväl i utbildningsnämnden sett till att börja förhandla med nya leverantörer. Det är en sak att prata om visioner och en sak att praktisera, för då märker ingen om man gör tvärtemot vad man tidigare lovat.
Miljöfrågan och skolmatsfrågan är intimt förknippade. Röster har höjts på det vettiga kravet på en vegetarisk dag i veckan i skolmaten. Köttproduktionen är en stor miljöbov. Transporten av maten är också det en fråga som är väldigt central. Här kan vi märka att miljöpåverkan är onödigt stor.
Vänsterpartiet står för en miljövänlig och vettig skolmatspolitik. Vi vill få bort svinnet genom att förbättra kvaliteten och vi vill förbättra kvaliteten genom att använda oss av tillagningskök.
/Jonas Lundgren
måndag 22 mars 2010
Lidingövänstern går till val med unga i fokus
I dagens nummer av Mitt i Lidingö Tidning kan vi läsa att 5,4% av de röstberättigade i årets val är förstagångsväljare, det vill säga ungdomar. Vänsterpartiet Lidingö kommer att satsa på unga i valet. Detta utläses inte minst av vår fullmäktigelista.
För Lidingövänstern är ungdomar ett helhetsgrepp i politiken. Det gäller bostäderna, där vi behöver fler hyresrätter åt alla unga som vill flytta hemifrån men inte har råd att köpa sin bostad, det handlar om en meningsfull fritid genom satsning på musikskolan och fritidgårdarna och det handlar om miljön och att samtidigt som vi bygger nytt bevara Lidingö naturskönt.
/Jonas Lundgren
För Lidingövänstern är ungdomar ett helhetsgrepp i politiken. Det gäller bostäderna, där vi behöver fler hyresrätter åt alla unga som vill flytta hemifrån men inte har råd att köpa sin bostad, det handlar om en meningsfull fritid genom satsning på musikskolan och fritidgårdarna och det handlar om miljön och att samtidigt som vi bygger nytt bevara Lidingö naturskönt.
/Jonas Lundgren
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
