Såhär när jag tittar på webbsändningen från Lidingö kommunfullmäktige ser jag en upprörd Wilhelm Winterstierna, representant för Kristdemokraterna. Han står på fullt allvar och säger följande: ”Vi måste se till var arbetsplatser skapas och de skapas i norrort, dit är det omöjligt att ta sig kollektivt.
Att ordinera Wilhelm Winterstierna en sväng med tunnelbanan vore kanske inte allt för avlägset?
torsdag 24 juni 2010
Pressmeddelande om bergtunnelalternativet från Vänsterpartiet Lidingö idag
Idag presenteras på Vänsterpartiet Lidingös hemsida och på Världen-Sverige-Lidingö ett pressmeddelande från Vänsterpartiet Lidingö och Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholm.
tisdag 22 juni 2010
Vår syn på vägen
Det är när man blir berömd av sina konkurrenter och motståndare som man vet att man är bra.
Igår under fullmäktigedebatten behandlade vi frågan om vägtunnelns vara eller icke vara och det märktes tydligt vad lite perspektiv kan göra för ett beslutsunderlag. Då menar jag främst perspektivet på framtiden som både jag och miljöparetiet lyfte fram, vi som har lite yngre ledamöter i vårt representantskap. Satsning på biltrafik kan inte vara en framtidslösning. Inte ekonomiskt slöseri eller långa tunga avbetalningsplaner heller. Jag menar, tänk på oss i nästa generation som ska reda upp allt.
Det var lite som när vi fick en föredragning i fullmäktige om visionen för Lidingö år 2030 och 2050. Bortåt gissningsvis 70% av alla de som inom kort ska besluta i frågan kommer ju inte ens att leva då. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det är lite av ett ödets ironi.
Vi i vänsterpartiet står hur som helst fast vid den ståndpunkt vi haft under hela processen, och säger som enda parti i fullmäktige helt nej till en ombyggnad av vägen. Det gör vi av den enkla anledningen att den här vägbyggnationen och bergtunneln är helt onödig, så när som på några små förändringar för att höja säkerheten för fotgängare och skolbarn, som t ex säkrare övergångsställen osv.
Vi tycker att det här på alla sätt är en märklig satsning från majoritetens sida, inte bara ur miljösynpunkt, inte bara för att satsning på bilar framför mer miljövänliga alternativ känns omodern och bakåtsträvande och för att när det här bygget är klart så kanske biltrafiken ser helt annorlunda ut, utan främst för att det är ett fruktansvärt slöseri med skattepengar;
Satsningen, med en kostnad på en halv miljard kronor, innebär i praktiken att de pengar som nu läggs på en onödig vägbyggnation, som dessutom bara innebär nytta för några få, om nyttan av några minuters kortare resväg till jobbet är en nytta värd att notera i sammanhanget, inte läggs på annan verksamhet.
Alla de här miljonerna skulle istället kunna läggas på fler lärare i våra kommunala skolor, mer personal inom äldre- och barnomsorgen, osv. På att behålla Hospice, eller egentligen vilken som helst annan satsning på kommunal verksamhet hade varit bättre.
För att få perspektiv på hur fruktansvärt mycket pengar den här satsningen det rör sig om kan nämnas att de här pengarna hade räckt till att skicka samtliga 45 000 invånare i kommunen på varsin semestervecka på Kanarieöarna, eller till att anställa 1000 nya personer inom barn och äldreomsorgen under ett år.
Moderaterna och folkpartiet brukar prata om att vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar och bara använda dem till det allra nödvändigaste och det vi är skyldiga att erbjuda kommuninvånarna enligt lag. Nu vill man plötsligt slösa nu hej vilt! Dessutom på ett helt onödigt projekt!
Det är verkligen inte klokt. Nu kan endast en folkomröstning eller ett överklagande från någon berörd boende rädda oss. Eller möjligen folkviljan i valet om majoriteten slås itu. Att opinionen talar mot vägbygget och för oss andra partier är tydligt. Det var som ledamoten som kom fram till mig efter debatten, och lite i smyg, efter fullmäktige sa: "I hjärtat tycker jag som du".
/Ida Luther Näsholm
Igår under fullmäktigedebatten behandlade vi frågan om vägtunnelns vara eller icke vara och det märktes tydligt vad lite perspektiv kan göra för ett beslutsunderlag. Då menar jag främst perspektivet på framtiden som både jag och miljöparetiet lyfte fram, vi som har lite yngre ledamöter i vårt representantskap. Satsning på biltrafik kan inte vara en framtidslösning. Inte ekonomiskt slöseri eller långa tunga avbetalningsplaner heller. Jag menar, tänk på oss i nästa generation som ska reda upp allt.
Det var lite som när vi fick en föredragning i fullmäktige om visionen för Lidingö år 2030 och 2050. Bortåt gissningsvis 70% av alla de som inom kort ska besluta i frågan kommer ju inte ens att leva då. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det är lite av ett ödets ironi.
Vi i vänsterpartiet står hur som helst fast vid den ståndpunkt vi haft under hela processen, och säger som enda parti i fullmäktige helt nej till en ombyggnad av vägen. Det gör vi av den enkla anledningen att den här vägbyggnationen och bergtunneln är helt onödig, så när som på några små förändringar för att höja säkerheten för fotgängare och skolbarn, som t ex säkrare övergångsställen osv.
Vi tycker att det här på alla sätt är en märklig satsning från majoritetens sida, inte bara ur miljösynpunkt, inte bara för att satsning på bilar framför mer miljövänliga alternativ känns omodern och bakåtsträvande och för att när det här bygget är klart så kanske biltrafiken ser helt annorlunda ut, utan främst för att det är ett fruktansvärt slöseri med skattepengar;
Satsningen, med en kostnad på en halv miljard kronor, innebär i praktiken att de pengar som nu läggs på en onödig vägbyggnation, som dessutom bara innebär nytta för några få, om nyttan av några minuters kortare resväg till jobbet är en nytta värd att notera i sammanhanget, inte läggs på annan verksamhet.
Alla de här miljonerna skulle istället kunna läggas på fler lärare i våra kommunala skolor, mer personal inom äldre- och barnomsorgen, osv. På att behålla Hospice, eller egentligen vilken som helst annan satsning på kommunal verksamhet hade varit bättre.
För att få perspektiv på hur fruktansvärt mycket pengar den här satsningen det rör sig om kan nämnas att de här pengarna hade räckt till att skicka samtliga 45 000 invånare i kommunen på varsin semestervecka på Kanarieöarna, eller till att anställa 1000 nya personer inom barn och äldreomsorgen under ett år.
Moderaterna och folkpartiet brukar prata om att vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar och bara använda dem till det allra nödvändigaste och det vi är skyldiga att erbjuda kommuninvånarna enligt lag. Nu vill man plötsligt slösa nu hej vilt! Dessutom på ett helt onödigt projekt!
Det är verkligen inte klokt. Nu kan endast en folkomröstning eller ett överklagande från någon berörd boende rädda oss. Eller möjligen folkviljan i valet om majoriteten slås itu. Att opinionen talar mot vägbygget och för oss andra partier är tydligt. Det var som ledamoten som kom fram till mig efter debatten, och lite i smyg, efter fullmäktige sa: "I hjärtat tycker jag som du".
/Ida Luther Näsholm
Majoritetens sinnessjuka satsning på bilismen
Igår var det fullmäktige och huvudärendet var inriktningsbeslut för ombyggnaden av Södra Kungsvägen med bergtunnelalternativet. Debatten var rekordlång med drygt 2,5 timmars debatt för en enda sakfråga.
Det här är Vänsterpartiets iaktaggelse av mötet (sammanträdet finns även att se genom webb-tv på stadens hemsida):
Majoriteten (m+fp), med sedvanligt fjäskigt medhåll från kd som inte ingår i majoriteten, ansåg det vara helt och hållet rimligt att
1. spränga ett stort hål i berget under Idunavägen ovanför Mölna ängar för att bygga en ca 300 meter lång bergtunnel
2. riskera de kulturmärkta hus som finns i närområdet och boendemiljön i hela närområdet för samtliga boende
3. låta skattebetalarna hosta upp med (minst)en halv miljard kronor för eländet
4. riskera att fördubbla den redan enorma kostnaden genom att bygga två tunnlar istället för en då man enligt rådande praxis, av säkerhetsskäl, normalt inte får bygga endast en tunnel om den är längre än 200-250 meter utan då måste bygga två tunnlar istället.
Detta för att max ett par tusen personer på södra ön ska tjäna 2-3 minuter i restid på väg till Ropsten. Vi andra tyckte inte att det var rimligt. En halv miljard kronor 2-3 minuters restid! Miljöförstöringen borträknad.
Debatten var inte bara en av de längsta och mer komplexa utan även en av de mest kreativa.
Kommunalråds-Paul var fortfarande, sedan fullmäktige för ett par månader sedan, sur för att centerpartiet ändrat sig och inte längre vill ha någon tunnel, Lidingöpartiet var oroliga för att majoriteten eventuellt planerade att också bygga en vägförbindelse till Nacka (var skulle annars all den trafik komma ifrån som motiverar en 50% ökning av trafiken i framtiden och med det en bergtunnel), alternativt var man oroliga för att majoriteten ville bygga fler bostäder i största allmänhet på södra ön och menade att majoriteten utarbetar idéer i det fördolda. En dinosaurie(?) från kd svamlade om Kungsträdgården och nya arbetsplatser, vad nu det hade med vägbygget att göra, och kom inte ens ihåg vad han själv tänkte yrka i ärendet, vilket var lite oroande. Socialdemokraterna uppmande, lite raljant, fp att följa sitt eget valprogram inför valet 2006 där man gått till val på helt andra satsningar än tunnelbyggen och mp anklagade majoriteten för att inte följt Vägverkets rekommendationer för väginvesteringar. Mest kärnfull (och på sina håll även roligast) var Tor von Sydow (c) som hotade att initiera en folkomröstning i ärendet och påminde (m) och (fp) om att de ska kunna se sina väljare i ögonen även under kommande år, innan han viftade med en Lidingökarta och ironiskt undrade om vi inte kunde bygga ännu fler tunnlar - på alla ställen där det är lite mer trafik, och slutligen frågade om det verkligen inte var någon av majoritetens ledamöter som vågade rösta emot Paul och partipiskan.
Det var det inte. De var noga övervakade ovanifrån. Innan dess hann man dock med ett par minnesvärda citat. Första pris går till Inger Damberg från Lidingöpartiet som berättade att hon då och då kör en vända på Södra Kungsvägen bara för att kontrollera om majoritetens beskrivning av trafikläget stämmer, vilket måste ses som mycket ambitiöst, och uttalade "jag tycker inte alls att vi ska mörda alla bilister" som svar på kritiken från Paul. Tydligare kan man inte bli. Det är ju inte bilisterna vi ska attackera i första hand, utan systemet som gör det lättare att välja bilen än kollektivtrafiken när man ska någonstans.
Resultatet var hur som helst 4 förslag; bifall till majoritetens förslag, avslag (v), avslag med ändringar om att endast bygga planskilda korsningar längs Södra Kungsvägen men ingen tunnel (c,lp,mp), och återremiss av ärendet(s).
Det kom ju inte som någon större överraskning att majoritetens förslag vann omröstningen, då den har för vana att helt ignorera folkopinionen på ön (minns Vallen, nu vägen osv.) Kan ju hända att det visar sig i valet i höst. Oavsett vad man tycker om moderaternas och folkpartiets politik så är det svårt att tänka sig att deras väljare skulle acceptera att bli överkörda. Gång på gång.
Det här är Vänsterpartiets iaktaggelse av mötet (sammanträdet finns även att se genom webb-tv på stadens hemsida):
Majoriteten (m+fp), med sedvanligt fjäskigt medhåll från kd som inte ingår i majoriteten, ansåg det vara helt och hållet rimligt att
1. spränga ett stort hål i berget under Idunavägen ovanför Mölna ängar för att bygga en ca 300 meter lång bergtunnel
2. riskera de kulturmärkta hus som finns i närområdet och boendemiljön i hela närområdet för samtliga boende
3. låta skattebetalarna hosta upp med (minst)en halv miljard kronor för eländet
4. riskera att fördubbla den redan enorma kostnaden genom att bygga två tunnlar istället för en då man enligt rådande praxis, av säkerhetsskäl, normalt inte får bygga endast en tunnel om den är längre än 200-250 meter utan då måste bygga två tunnlar istället.
Detta för att max ett par tusen personer på södra ön ska tjäna 2-3 minuter i restid på väg till Ropsten. Vi andra tyckte inte att det var rimligt. En halv miljard kronor 2-3 minuters restid! Miljöförstöringen borträknad.
Debatten var inte bara en av de längsta och mer komplexa utan även en av de mest kreativa.
Kommunalråds-Paul var fortfarande, sedan fullmäktige för ett par månader sedan, sur för att centerpartiet ändrat sig och inte längre vill ha någon tunnel, Lidingöpartiet var oroliga för att majoriteten eventuellt planerade att också bygga en vägförbindelse till Nacka (var skulle annars all den trafik komma ifrån som motiverar en 50% ökning av trafiken i framtiden och med det en bergtunnel), alternativt var man oroliga för att majoriteten ville bygga fler bostäder i största allmänhet på södra ön och menade att majoriteten utarbetar idéer i det fördolda. En dinosaurie(?) från kd svamlade om Kungsträdgården och nya arbetsplatser, vad nu det hade med vägbygget att göra, och kom inte ens ihåg vad han själv tänkte yrka i ärendet, vilket var lite oroande. Socialdemokraterna uppmande, lite raljant, fp att följa sitt eget valprogram inför valet 2006 där man gått till val på helt andra satsningar än tunnelbyggen och mp anklagade majoriteten för att inte följt Vägverkets rekommendationer för väginvesteringar. Mest kärnfull (och på sina håll även roligast) var Tor von Sydow (c) som hotade att initiera en folkomröstning i ärendet och påminde (m) och (fp) om att de ska kunna se sina väljare i ögonen även under kommande år, innan han viftade med en Lidingökarta och ironiskt undrade om vi inte kunde bygga ännu fler tunnlar - på alla ställen där det är lite mer trafik, och slutligen frågade om det verkligen inte var någon av majoritetens ledamöter som vågade rösta emot Paul och partipiskan.
Det var det inte. De var noga övervakade ovanifrån. Innan dess hann man dock med ett par minnesvärda citat. Första pris går till Inger Damberg från Lidingöpartiet som berättade att hon då och då kör en vända på Södra Kungsvägen bara för att kontrollera om majoritetens beskrivning av trafikläget stämmer, vilket måste ses som mycket ambitiöst, och uttalade "jag tycker inte alls att vi ska mörda alla bilister" som svar på kritiken från Paul. Tydligare kan man inte bli. Det är ju inte bilisterna vi ska attackera i första hand, utan systemet som gör det lättare att välja bilen än kollektivtrafiken när man ska någonstans.
Resultatet var hur som helst 4 förslag; bifall till majoritetens förslag, avslag (v), avslag med ändringar om att endast bygga planskilda korsningar längs Södra Kungsvägen men ingen tunnel (c,lp,mp), och återremiss av ärendet(s).
Det kom ju inte som någon större överraskning att majoritetens förslag vann omröstningen, då den har för vana att helt ignorera folkopinionen på ön (minns Vallen, nu vägen osv.) Kan ju hända att det visar sig i valet i höst. Oavsett vad man tycker om moderaternas och folkpartiets politik så är det svårt att tänka sig att deras väljare skulle acceptera att bli överkörda. Gång på gång.
lördag 19 juni 2010
På tal om rassamhället...
..rasideologier och hundar, så har jag börjat läsa en ny bok, Fult folk, av Linnea Nilsson och Emil Schön.
Den handlar om de sverigedemokratiska väljarna och författarna gör jämförelser med det liknande partiet i Danmark, Dansk Folkeparti. Den danska statsvetaren, och motsvarande vänsterpartisten, Marie Fugl menar att DF är den danska underklassens politiska projekt och att deras väljare inte främst röstar på partiet för att de vill minska invandringen utan för att de identifierar sig med Pia Kjaersgaard, för att hon uppfattas som en av de egna; en vanlig undersköterska som säger vad hon tycker och inte gör sig till för överklassen för att passa in. Det är ovanligt att människor från underklassen får synas så mycket i media, och därför verkar hon stärkande för de som aldrig får synas eller blir lyssnade till. Hon är underklassen som tar sig ton medan den elitistiska politiska överklassen och kulureliten trycker henne tillbaka. Hon är den organiserade underklassen som blir betrampad och utestängd från demokratiskt inflytande då hennes åsikter är för fula för eliten. Därför är stödet för DF så stort, därför växer det. Fugl menar att det var när hon såg detta klassmönster som hon insåg att utestängning inte var rätt väg för att minska DFs inflytande på politiken.
- Det handlar om människor som har väldigt lågt kapital, säger hon. Visar man upp det blir det också svårare att trampa på dem. (...) Socialistisk Folkeparti har alltid sett sig själva som ett parti för de svaga och för arbetare. Om man tar avstånd från DF trampar man på dem man säger sig företräda. Det håller inte att göra allt man kan för att hålla dem utanför, att göra det till ett primärt mål för politiken.
Helt klart en intressant analys. I Sverige, och för Vänsterpartiet är det mycket tankearbete, såväl som politiska ställningstaganden, som återstår i kampen för ett rättvist och antirasistiskt samhälle och i kampen mot de rasisitka partierna. I boxningsmatchens lindans. Första steget är kanske, att liksom Fult folk, försöka ta reda på vilka de är, de som tjänar på vår ekonomiska och sociala politik och som söker rättvisa, men väljer rättvisans största fienden; rasism, rasideologi och diskriminerande särbehandling genom sin röst på partier som Sverigedemokraterna. Vilka är de? Hur tänke de? Men framför allt, kan vi få dem att tänka annorlunda?
När det gäller rasförbud för vissa hundar som en rasistisk rasideolisk positionering skulle jag vilja tillägga det självklara: Precis som det faktum att vissa "invandrargrupper" är överrepresenterade i viss svensk brottsstatistik inte, som rasisterna tror, kan förklaras med etnisk eller kulturell tillhörighet utan med sociala orättvisor, bristande framtidstro och dåligt stöd av vuxenvärlden, vilket ger samma resultat oberoende av "människoras", så förklaras det fåtal allvarliga hundattacker mot människor som sker varje år genom bristande förmåga eller ambition hos den enskilde hundägaren. Precis som barn som växer upp hos krigstraumatiserade och/eller socialt svaga föräldrar som brottas med flykten från sitt hemland kan få en otrygg uppväxt utan tillräckligt vuxenstöd, vilket i sin tur kan leda till kriminalitet och social utsatthet kan hundar som misshanlas och missköts av sina ägare bli otrygga, opålitiliga och farliga, oavsett ras. Liksom hundar som sköts bra blir trygga, stabila och inte farliga, oavsett ras. Sedan kan man ju alltid hävda att en stark farlig hund gör mer skada än liten och klen farlig hund, men det löser man ju i så fall inte genom rasförbud utan genom att förbjuda alla hundar av en viss storlek.
Börja då gärna med golden retrivern, som enligt den svenska veterinärkåren är inblandad i flest skadeincidenter per år, tack. Inte för att vara rasist alltså, men just golden retriverhundarna gillar i alla fall inte jag.
/Ida Luther Näsholm
Den handlar om de sverigedemokratiska väljarna och författarna gör jämförelser med det liknande partiet i Danmark, Dansk Folkeparti. Den danska statsvetaren, och motsvarande vänsterpartisten, Marie Fugl menar att DF är den danska underklassens politiska projekt och att deras väljare inte främst röstar på partiet för att de vill minska invandringen utan för att de identifierar sig med Pia Kjaersgaard, för att hon uppfattas som en av de egna; en vanlig undersköterska som säger vad hon tycker och inte gör sig till för överklassen för att passa in. Det är ovanligt att människor från underklassen får synas så mycket i media, och därför verkar hon stärkande för de som aldrig får synas eller blir lyssnade till. Hon är underklassen som tar sig ton medan den elitistiska politiska överklassen och kulureliten trycker henne tillbaka. Hon är den organiserade underklassen som blir betrampad och utestängd från demokratiskt inflytande då hennes åsikter är för fula för eliten. Därför är stödet för DF så stort, därför växer det. Fugl menar att det var när hon såg detta klassmönster som hon insåg att utestängning inte var rätt väg för att minska DFs inflytande på politiken.
- Det handlar om människor som har väldigt lågt kapital, säger hon. Visar man upp det blir det också svårare att trampa på dem. (...) Socialistisk Folkeparti har alltid sett sig själva som ett parti för de svaga och för arbetare. Om man tar avstånd från DF trampar man på dem man säger sig företräda. Det håller inte att göra allt man kan för att hålla dem utanför, att göra det till ett primärt mål för politiken.
Helt klart en intressant analys. I Sverige, och för Vänsterpartiet är det mycket tankearbete, såväl som politiska ställningstaganden, som återstår i kampen för ett rättvist och antirasistiskt samhälle och i kampen mot de rasisitka partierna. I boxningsmatchens lindans. Första steget är kanske, att liksom Fult folk, försöka ta reda på vilka de är, de som tjänar på vår ekonomiska och sociala politik och som söker rättvisa, men väljer rättvisans största fienden; rasism, rasideologi och diskriminerande särbehandling genom sin röst på partier som Sverigedemokraterna. Vilka är de? Hur tänke de? Men framför allt, kan vi få dem att tänka annorlunda?
När det gäller rasförbud för vissa hundar som en rasistisk rasideolisk positionering skulle jag vilja tillägga det självklara: Precis som det faktum att vissa "invandrargrupper" är överrepresenterade i viss svensk brottsstatistik inte, som rasisterna tror, kan förklaras med etnisk eller kulturell tillhörighet utan med sociala orättvisor, bristande framtidstro och dåligt stöd av vuxenvärlden, vilket ger samma resultat oberoende av "människoras", så förklaras det fåtal allvarliga hundattacker mot människor som sker varje år genom bristande förmåga eller ambition hos den enskilde hundägaren. Precis som barn som växer upp hos krigstraumatiserade och/eller socialt svaga föräldrar som brottas med flykten från sitt hemland kan få en otrygg uppväxt utan tillräckligt vuxenstöd, vilket i sin tur kan leda till kriminalitet och social utsatthet kan hundar som misshanlas och missköts av sina ägare bli otrygga, opålitiliga och farliga, oavsett ras. Liksom hundar som sköts bra blir trygga, stabila och inte farliga, oavsett ras. Sedan kan man ju alltid hävda att en stark farlig hund gör mer skada än liten och klen farlig hund, men det löser man ju i så fall inte genom rasförbud utan genom att förbjuda alla hundar av en viss storlek.
Börja då gärna med golden retrivern, som enligt den svenska veterinärkåren är inblandad i flest skadeincidenter per år, tack. Inte för att vara rasist alltså, men just golden retriverhundarna gillar i alla fall inte jag.
/Ida Luther Näsholm
fredag 18 juni 2010
Lokalpolitiskt program presenteras
Härmed presenterar Vänsterpartiet Lidingö sitt lokalpolitiska program för allmänheten. Programet antogs av Vänsterpartiet Lidingös medlemsmöte den 22 april 2010 och redaktionen består av valombudsmännen Ida Luther Näsholm och Jonas Lundgren.
Ett Lidingö för alla - Lokalpolitiskt program för Lidingö
Ett Lidingö för alla - Lokalpolitiskt program för Lidingö
torsdag 17 juni 2010
Något från Vänsterpartiet Lidingö att tänka på inför riksdagsvalet
Här under finns en sammanställning av de kandiderande partierna till riksdagen och hur många män respektive kvinnor som kandiderar på de respektive listorna. Vad som kan konstateras är att störst chans att få in kvinnor i riksdagen finns om man röstar på Rättviepartiet Socialisterna, Skånepartiet eller Vänsterpartiet. Vi vill kanske särskilt peka på att Vänsterpartiet är det enda av de nuvarande riksdagspartierna som har lika många män som kvinnor på listan. Näst bäst på praktisk jämställdhet i detta fall av riksdagspartierna är Miljöpartiet där man har 4 fler män än kvinnor på riksdagslistan.
Aktiv demokrati - 5 män och 1 kvinna
Allianspartiet/medborgarnas röst - 5 män och 1 kvinna
Socialdemokraterna - 24 män och 21 kvinnor
Centerpartiet - 24 män och 11 kvinnor
Feministiskt initiativ - 5 män och 32 kvinnor
Folkpartiet - 29 män och 21 kvinnor
Frihetspartiet - 16 män och 4 kvinnor
Klassiskt Liberala Paritet - 10 män och 0 kvinnor
Kommunistiska förbundet - 1 man och 2 kvinnor
Kristdemokraterna - 34 män och 25 kvinnor
Landbygdsdemokraterna - 15 män och 8 kvinnor
Miljöpartiet - 22 män och 18 kvinnor
Moderaterna - 14 män och 16 kvinnor
Nationaldemokraterna - 29 män och 12 kvinnor
Nordisk Union - 2 män och 0 kvinnor
Norrländska Samlingspartiet - 11 män och 6 kvinnor
Piratpartiet - 11 män och 8 kvinnor
Rikshushållarna - 31 män och 7 kvinnor
Rättvisepartiet Socialisterna - 15 män och 15 kvinnor
Skånepartiet - 2 män och 2 kvinnor
SPI- Sveriges pensionärers intresseparti - 33 män och 15 kvinnor
Svenskarnas parti - 18 män och 2 kvinnor
Sverigedemokraterna - 48 män och 16 kvinnor
Sveriges kommunistiska parti - 22 män och 8 kvinnor
Sveriges nationella demokratiska parti - 3 män och 1 kvinna
Vänsterpartiet - 20 män och 20 kvinnor
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
Aktiv demokrati - 5 män och 1 kvinna
Allianspartiet/medborgarnas röst - 5 män och 1 kvinna
Socialdemokraterna - 24 män och 21 kvinnor
Centerpartiet - 24 män och 11 kvinnor
Feministiskt initiativ - 5 män och 32 kvinnor
Folkpartiet - 29 män och 21 kvinnor
Frihetspartiet - 16 män och 4 kvinnor
Klassiskt Liberala Paritet - 10 män och 0 kvinnor
Kommunistiska förbundet - 1 man och 2 kvinnor
Kristdemokraterna - 34 män och 25 kvinnor
Landbygdsdemokraterna - 15 män och 8 kvinnor
Miljöpartiet - 22 män och 18 kvinnor
Moderaterna - 14 män och 16 kvinnor
Nationaldemokraterna - 29 män och 12 kvinnor
Nordisk Union - 2 män och 0 kvinnor
Norrländska Samlingspartiet - 11 män och 6 kvinnor
Piratpartiet - 11 män och 8 kvinnor
Rikshushållarna - 31 män och 7 kvinnor
Rättvisepartiet Socialisterna - 15 män och 15 kvinnor
Skånepartiet - 2 män och 2 kvinnor
SPI- Sveriges pensionärers intresseparti - 33 män och 15 kvinnor
Svenskarnas parti - 18 män och 2 kvinnor
Sverigedemokraterna - 48 män och 16 kvinnor
Sveriges kommunistiska parti - 22 män och 8 kvinnor
Sveriges nationella demokratiska parti - 3 män och 1 kvinna
Vänsterpartiet - 20 män och 20 kvinnor
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
Hellre vänsterpartist i Danderyd
Just nu lyssnar jag på Göran Hägglunds gamla sommarprogram i P1. Poddradio heter det och det är genialt. Man kan ladda ner program som sändes för länge sedan och återuppleva dem. Jag tycker påfallande bra om programmet som till stor del handlar om civilkurage och att visa civilkurage. Sådan som jag är drar jag genast kopplingen till mig själv och det som ligger mig nära. Jag är vänsterpartist i Lidingö, en av Sveriges absolut mest borgerligt dominerade kommuner. Det är inte lätt alla gånger. Ofta ifrågasatt och skälld för stalinist. Trots att jag är övertygad om att jag älskar frihet mer än de flesta liberaler. Frihet för mig är nämligen när alla människor har samma möjligheter att göra vad de vill, en frihet där vissa behöver kämpa hårdare än andra för att ta sig fram är ingen total frihet för mig.
När jag lyssnar på socialministern som berättar att civilkurage är att våga stå upp för sina åsikter även när det kostar, så dras mina tankar direkt till mina partikamrater här i kommunen. För det är inte lätt. Därför är vänskapen lika viktig som politiken, att både vara produktiva och konstruktiva men samtidigt ha roligt.
Under senare tiden har jag allt mer irriterats av stickorden, inte de som kommer från sedvanligt håll, det vill säga de som kommer från människor som tror sig veta bättre. Utan de stickord som kommer från människor från de egna leden, det egna partiet. Men jag tror att det är så det måste fungera. Det är lättare att vara vänsterpartist i Botkyrka än i Lidingö. Men det kanske gör det mindre roligt. Man behöver inte lika mycket civilkurage att uttala sin åsikt om man vet att den faller i god eller i alla fall relativt god jord. Men jag tror att vi alla som tillhör Vänsterpartiet i Lidingö har en sak gemensamt. Vi skulle känna oss mer hemma som vänsterpartister i Danderyd än i Botkyrka. För vi vet att vi har vad som krävs. Vi har civilkurage.
När jag lyssnar på socialministern som berättar att civilkurage är att våga stå upp för sina åsikter även när det kostar, så dras mina tankar direkt till mina partikamrater här i kommunen. För det är inte lätt. Därför är vänskapen lika viktig som politiken, att både vara produktiva och konstruktiva men samtidigt ha roligt.
Under senare tiden har jag allt mer irriterats av stickorden, inte de som kommer från sedvanligt håll, det vill säga de som kommer från människor som tror sig veta bättre. Utan de stickord som kommer från människor från de egna leden, det egna partiet. Men jag tror att det är så det måste fungera. Det är lättare att vara vänsterpartist i Botkyrka än i Lidingö. Men det kanske gör det mindre roligt. Man behöver inte lika mycket civilkurage att uttala sin åsikt om man vet att den faller i god eller i alla fall relativt god jord. Men jag tror att vi alla som tillhör Vänsterpartiet i Lidingö har en sak gemensamt. Vi skulle känna oss mer hemma som vänsterpartister i Danderyd än i Botkyrka. För vi vet att vi har vad som krävs. Vi har civilkurage.
onsdag 16 juni 2010
Vem vill leva i ett rassamhälle?
Om det praktiska valarbetet är som att dansa på lina kanske det ideologiska arbetet kan jämföras med en ständig boxningsmatch, utförd på lina...
Ett hett ämne nu när partier som Sverigedemokraterna seriöst satsar på att komma in i riksdagen efter valet i september är rasism och främlingsfientlighet, integration och det som rasistiska organisationer kallar rasproblematik och anpassningsproblem. Man vill skylla både små och stora samhällsproblem på rasifierade grupper och lösa generella politiska utmaningar som arbetslöshet, kriminalitet och snedställningen mellan kvinnor och män genom att antingen slänga ut människor ur vissa etniska grupper ur landet eller mot betaling "erbjuda" dem att återvända "hem", dvs till deras urspungsländer eller länder där de bott innan de kom till Sverige. Sedan finns det utöver det antagligen också nazistiska grupper som hellre skulle föredra organiserad avlivning av alla folk- och samhällsgrupper man av olika skäl inte gillar, eller som man anser är till besvär på olika sätt...
Detta får mig inte helt osökt att tänka på moderaten Rolf Gunnarsson som lagt en motion i Riksdagen för förbud av vissa utvalda hundraser, som han av olika skäl inte gillar. Det är på något sätt lite lustigt, för att det är så genuint korkat tänkt, ur alla aspekter. Inte bara för att tilltaget redan är beprövat utan resultat, utan även för att sättet att tänka, med genetisk ras som utgångspunkt för problemlösning, rent ut sagt känns jävligt suspekt och efter. Rasförbud luktar ju liksom rasism. Även om det handlar om hundar. Ett uttryck för att man ser en eller flera raser som problemet, istället för att studera själva problemet och hur det uppstår - vilket i det här fallet skulle vara farliga hundar, i allmänhet. (Alla vet att hundar inte äter människor, men ska man förbjuda alla hundar som i teorin kan vara farliga så får man ju förbjuda alla hundar som väger mer än 3 kilo och vid en eventuell attack skulle kunna avvärjas med en enkel svepande handrörelse, även av en ganska liten människa. Ett spädbarn kan ju inte avvärja en attack av en enkiloshund heller, varför inte det heller kan ses som en heltäckande lösning, tyvärr...)
Lite ironiskt och en smula raljant skulle man kunna uttrycka det som att rasförbud och genrella förbud för allt som skulle kunna vara farligt i fel hand som lösning på samhällsproblem är en jättebra lösning, varför inte löpa linan ut med fler förbud i samma anda?
Bygger man, som Gunnarsson och hans sympatisörer, sitt liv på fördomar och rasfixering och t ex får för sig att somalier genrellt smugglar knark, att män från Iran genrellt slår sina fruar och att judar generellt är snåla, och att detta är ett problem – så är det bara att förbjuda dessa etniska grupper för att bli av med problemen. Tycker man att det är ett problem att en man i Sverige varje halvtimme väljer att våldta en kvinna – så är det bara att förbjuda alla män så är vi av med det problemet också. Störs man av att så många bilolyckor sker varje år - så är det bara att förbjuda både bilar och förare.
Och precis som hundar så kan brödknivar användas som tillhyggen och mordvapen – förbjud brödknivar så stoppar vi våldet! Beklämmande nog tar, årligen, flera barn sina liv för att de blir allvarligt mobbade i skolan av andra barn – förbjud barn så slipper vi mobbing också!
Och så har vi snabbt och effektivt skapat ett samhälle fritt från problem.
Varför inte enligt den rasfixerade problemlösningsmodellen helt enkelt bara upprätta koncentrationsläger där vi kategoriskt kan göra oss av med alla samhällsgrupper, djur eller människor, som i någon mån verkar tärande på samhället, eller som vi uppfattar som generellt mer besvärliga än andra? Varför inte organisera hela samhället efter rasförbudsmodellen och lösa alla problem på detta ytterst effektiva sätt!?
Skämt åsido. De allra flesta av oss vet att vad någon gör sällan är generellt representativt för en hel grupp. Och den som tror att rasförbud är bra lär får se att snart finns inga raser kvar.
/Ida Luther Näsholm
valombudsman, Vänsterpartiet Lidingö
Ett hett ämne nu när partier som Sverigedemokraterna seriöst satsar på att komma in i riksdagen efter valet i september är rasism och främlingsfientlighet, integration och det som rasistiska organisationer kallar rasproblematik och anpassningsproblem. Man vill skylla både små och stora samhällsproblem på rasifierade grupper och lösa generella politiska utmaningar som arbetslöshet, kriminalitet och snedställningen mellan kvinnor och män genom att antingen slänga ut människor ur vissa etniska grupper ur landet eller mot betaling "erbjuda" dem att återvända "hem", dvs till deras urspungsländer eller länder där de bott innan de kom till Sverige. Sedan finns det utöver det antagligen också nazistiska grupper som hellre skulle föredra organiserad avlivning av alla folk- och samhällsgrupper man av olika skäl inte gillar, eller som man anser är till besvär på olika sätt...
Detta får mig inte helt osökt att tänka på moderaten Rolf Gunnarsson som lagt en motion i Riksdagen för förbud av vissa utvalda hundraser, som han av olika skäl inte gillar. Det är på något sätt lite lustigt, för att det är så genuint korkat tänkt, ur alla aspekter. Inte bara för att tilltaget redan är beprövat utan resultat, utan även för att sättet att tänka, med genetisk ras som utgångspunkt för problemlösning, rent ut sagt känns jävligt suspekt och efter. Rasförbud luktar ju liksom rasism. Även om det handlar om hundar. Ett uttryck för att man ser en eller flera raser som problemet, istället för att studera själva problemet och hur det uppstår - vilket i det här fallet skulle vara farliga hundar, i allmänhet. (Alla vet att hundar inte äter människor, men ska man förbjuda alla hundar som i teorin kan vara farliga så får man ju förbjuda alla hundar som väger mer än 3 kilo och vid en eventuell attack skulle kunna avvärjas med en enkel svepande handrörelse, även av en ganska liten människa. Ett spädbarn kan ju inte avvärja en attack av en enkiloshund heller, varför inte det heller kan ses som en heltäckande lösning, tyvärr...)
Lite ironiskt och en smula raljant skulle man kunna uttrycka det som att rasförbud och genrella förbud för allt som skulle kunna vara farligt i fel hand som lösning på samhällsproblem är en jättebra lösning, varför inte löpa linan ut med fler förbud i samma anda?
Bygger man, som Gunnarsson och hans sympatisörer, sitt liv på fördomar och rasfixering och t ex får för sig att somalier genrellt smugglar knark, att män från Iran genrellt slår sina fruar och att judar generellt är snåla, och att detta är ett problem – så är det bara att förbjuda dessa etniska grupper för att bli av med problemen. Tycker man att det är ett problem att en man i Sverige varje halvtimme väljer att våldta en kvinna – så är det bara att förbjuda alla män så är vi av med det problemet också. Störs man av att så många bilolyckor sker varje år - så är det bara att förbjuda både bilar och förare.
Och precis som hundar så kan brödknivar användas som tillhyggen och mordvapen – förbjud brödknivar så stoppar vi våldet! Beklämmande nog tar, årligen, flera barn sina liv för att de blir allvarligt mobbade i skolan av andra barn – förbjud barn så slipper vi mobbing också!
Och så har vi snabbt och effektivt skapat ett samhälle fritt från problem.
Varför inte enligt den rasfixerade problemlösningsmodellen helt enkelt bara upprätta koncentrationsläger där vi kategoriskt kan göra oss av med alla samhällsgrupper, djur eller människor, som i någon mån verkar tärande på samhället, eller som vi uppfattar som generellt mer besvärliga än andra? Varför inte organisera hela samhället efter rasförbudsmodellen och lösa alla problem på detta ytterst effektiva sätt!?
Skämt åsido. De allra flesta av oss vet att vad någon gör sällan är generellt representativt för en hel grupp. Och den som tror att rasförbud är bra lär får se att snart finns inga raser kvar.
/Ida Luther Näsholm
valombudsman, Vänsterpartiet Lidingö
Arbetsrapport av den 16 juni 2010
Idag träffades vi valombudsmän (jag och Ida) på ett café i Stockholm för att luncha, som det så modernt kallas, och göra lite valombudsmannajobb. Vi har idag beslutat om att skicka vårt lokalpolitiska manifest och vår lokala folder till tryck. Dessutom har vi lagt upp en plan för när material ska delas ut i prioriterade områden.
I övrigt har det äntligen börjat trilla in förfrågningar om bokbord och debatter, något vi länge efterfrågat aktivt på öns grund och gymnasieskolor. Dessutom har vi ju redan haft en debatt där partiet företräddes av Jens Holm (riksdagskandidat). De enda som höll bokbord utanför debattsalen var Lidingövänstern. Mycket lyckat på det hela taget.
Vänsterpartiet Lidingö väntar inte och det känns som att det är vår styrka. Vi väntar inte till augusti med att dra igång valrörelsen, för oss är den redan igång. Nu är det bara att köra för allt vad tygen håller.
/Jonas Lundgren
I övrigt har det äntligen börjat trilla in förfrågningar om bokbord och debatter, något vi länge efterfrågat aktivt på öns grund och gymnasieskolor. Dessutom har vi ju redan haft en debatt där partiet företräddes av Jens Holm (riksdagskandidat). De enda som höll bokbord utanför debattsalen var Lidingövänstern. Mycket lyckat på det hela taget.
Vänsterpartiet Lidingö väntar inte och det känns som att det är vår styrka. Vi väntar inte till augusti med att dra igång valrörelsen, för oss är den redan igång. Nu är det bara att köra för allt vad tygen håller.
/Jonas Lundgren
tisdag 15 juni 2010
NU BÖRJAR MAN VÄL TRÖTTNA? och What is Love 2010?
Det är nog fler än jag, och som i övrigt inte delar min spartanska och republikanska smak för Public Service. Jag börjar bli oändligt trött på bröllopsyran. Man kan ju tänka sig att de flesta skulle tycka att detta var jätteroligt och att vi republikaner mest är suriga glädjedödare. Men när jag ser alla dessa blomsterarrangemang och alla andra tveksamt nödvändiga saker så kan jag tänka mig att detta är ett gott exempel på hur underligt man kan prioritera. Skolor läggs ner, stöd till kulturverksamhet dras in och priserna på lokaltrafiken är, alla dagar utom just bröllopsdagen, extremt höga. Dock plöjer man ner pengar på att sätta något så konstigt som midsommarstångar och flaggstänger i hela stan. Inte nog med det så är det enda SVT visar s.k. Bröllopsspecialer.
Det hela arrangemanget skulle vara en folkfest. Men som min vän, som egentligen brukar strunta i det mesta som har med politik att göra, sa när jag träffade henne igår:
- Detta måste ju vara den enda folkfesten dit folket inte är inbjudet.
Och visst har hon en poäng. Monarkikramande politiker har dock tänkt även på detta. LOVE2010 ska avhjälpa problemet och detta med ett kulturprogram som man väl kan säga en hel del om förutom att det skulle vara rikt på kulturella inslag. Man har till och med gjort ett tappert försök att få det att framstå som att Stockholm Jazzfestival skulle vara ett inslag i LOVE2010, vilket det inte är, tiderna för arrangemangen råkar bara sammanfalla.
Till råga på det så har vi idag kunnat få höra om att LOVE2010 är en flopp. Det är inte speciellt välbesökt.
Vi skulle kanske kunna lägga pengar på att ha kvar små skolor genom att stödja dem ekonomiskt, stödja kulturverksamheter i Stockholm och permanent sänka priserna i lokaltrafiken. Dock kan vi konstatera att den borgerliga majoriteten i Stockholm men också i Sverige prioriterar annorlunda.
/Jonas Lundgren för (v)alombudsmannabloggen - Lidingö
Tidigare texter från Vänsterpartiet Lidingö och våra bloggar:
Vad kostar kungagåvan? Kan inte Treslow och Lindquist betala den själva?
224.900 kronor - Så mycket kostar Stockholms läns kommuners gåvor till Victoria och Daniel
Det hela arrangemanget skulle vara en folkfest. Men som min vän, som egentligen brukar strunta i det mesta som har med politik att göra, sa när jag träffade henne igår:
- Detta måste ju vara den enda folkfesten dit folket inte är inbjudet.
Och visst har hon en poäng. Monarkikramande politiker har dock tänkt även på detta. LOVE2010 ska avhjälpa problemet och detta med ett kulturprogram som man väl kan säga en hel del om förutom att det skulle vara rikt på kulturella inslag. Man har till och med gjort ett tappert försök att få det att framstå som att Stockholm Jazzfestival skulle vara ett inslag i LOVE2010, vilket det inte är, tiderna för arrangemangen råkar bara sammanfalla.
Till råga på det så har vi idag kunnat få höra om att LOVE2010 är en flopp. Det är inte speciellt välbesökt.
Vi skulle kanske kunna lägga pengar på att ha kvar små skolor genom att stödja dem ekonomiskt, stödja kulturverksamheter i Stockholm och permanent sänka priserna i lokaltrafiken. Dock kan vi konstatera att den borgerliga majoriteten i Stockholm men också i Sverige prioriterar annorlunda.
/Jonas Lundgren för (v)alombudsmannabloggen - Lidingö
Tidigare texter från Vänsterpartiet Lidingö och våra bloggar:
Vad kostar kungagåvan? Kan inte Treslow och Lindquist betala den själva?
224.900 kronor - Så mycket kostar Stockholms läns kommuners gåvor till Victoria och Daniel
Lindansarna från den röda ön - Om att bolla med människor och tappa fotfästet då och då
Valarbete kan vara skitsvårt och skitlätt
Idag fick jag ytterligare några samtal. Några från glada människor i och utanför partiet, andra från arga människor i och utanför partiet. Att balansera är svårt. Jag skulle nog vara en dålig lindansös. Det handlar om att man alltid måste vara trevlig och schysst mot människor. Trots att man är innerligt trött på dem. Folk som gör saker de inte ska eller inte borde, folk som gör saker försent eller inte gör dem alls. Situationer man får skäll för att man rätt upp, och så vidare. Jag och Ida är spindlarna i ett omfattande nät av vänsterpartister i Lidingö. Precis som i alla andra partier (ja, även Moderaterna) är det svårt. Vi måste vara lindansöser men det är aldrig lätt att ge fan i att ramla ner.
För tillfället håller vi på att slutföra publiceringen av personpresentationer. Vi har färdigställt det lokalpolitiska programmet och vi har färdigställt ett lokalt flygblad/folder.
Allt är spännande och allt ska gå fort. Som tur är har vi en hel del skyddsnät när vi lindansar, så vi behöver inte vara rädda att slå ihjäl oss.
Med vänlig hälsning
en trött men ivrig valombudsman
/Jonas Lundgren
PS: vi ska försöka uppdatera lite oftare i fortsättningen.
Idag fick jag ytterligare några samtal. Några från glada människor i och utanför partiet, andra från arga människor i och utanför partiet. Att balansera är svårt. Jag skulle nog vara en dålig lindansös. Det handlar om att man alltid måste vara trevlig och schysst mot människor. Trots att man är innerligt trött på dem. Folk som gör saker de inte ska eller inte borde, folk som gör saker försent eller inte gör dem alls. Situationer man får skäll för att man rätt upp, och så vidare. Jag och Ida är spindlarna i ett omfattande nät av vänsterpartister i Lidingö. Precis som i alla andra partier (ja, även Moderaterna) är det svårt. Vi måste vara lindansöser men det är aldrig lätt att ge fan i att ramla ner.
För tillfället håller vi på att slutföra publiceringen av personpresentationer. Vi har färdigställt det lokalpolitiska programmet och vi har färdigställt ett lokalt flygblad/folder.
Allt är spännande och allt ska gå fort. Som tur är har vi en hel del skyddsnät när vi lindansar, så vi behöver inte vara rädda att slå ihjäl oss.
Med vänlig hälsning
en trött men ivrig valombudsman
/Jonas Lundgren
PS: vi ska försöka uppdatera lite oftare i fortsättningen.
torsdag 3 juni 2010
Rapport från 1:a maj i Umeå av Lidingövänsterns Mona Trumstedt
Vänsterpartiet Lidingös Mona Trumstedt rapporterar från 1:a majfirandet i Umeå.
Vi var cirka 1000 personer, mer än förra året sade man. Mest studenter. Jonas Sjöstedt i början av tåget med andra namnet Liselotte Olsson. Det regnade och var kallt. Regnet upphörde dock när vi kom fram till Rådhusplatsen. Jonas höll tal, vissa regionalpolitiska förankringar med hårda angrepp på Maud Olofsson, som kommer från trakten. Besvikelse över hanterandet av Bottniabanan, och anklagelser att pengarna istället satsades på Förbifart Sthlm. Jonas verkade stressad. Tåget hann knappt följa honom. Dessutom började han tala 5 min för tidigt. Sedan försvann han. Tal av Ung Vänster och Vänsterns studentförbund. Ung vänster såg ut som brats från Stureplan med kort hår och svarta slimmade kostymer. Trodde först att de var motdemonstranter.Men deras talare höll bästa talet. Underhållning av Kreti och Pleti en duo med satiriska visor. Jättebra!
Efter talen blev det fika med hembakat för alla demonstranter på en matsal tillhörande en KOMVUX-skola. Jättetrevligt!
Imponerad över att vänsterpartiföreningen tagit sig tid att baka och arrangera detta. Vid fikat underhållning igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
