I Lidingö har det nu under sommaren, trots att det är valår, varit så gott som totalt tyst. För några veckor sedan fanns en artikel i Lidingö Tidning om de politiska partiernas arbete där vänsterpartiets Johan Båge intervjuades om vänsterpartiets valprogram. Artikeln var ett smakprov på ett sinnrikt gott och blandat vilket nog är en god vågmätare på den politiska stiltjen i kommunen. I samma artikel som man intervjuar Johan Båge (tredje namn på kommunlistan för vänsterpartiet) så intervjuar man Jessica Nyberg (kd) om deras nya förslag på ny inriktning för Lidingö Hospic och Socialdemokraterna om nytt förslag till lösning på vägfrågan (planskilda korsningar i Skärsätra och Högberga).
Också på det aktivistiska planet är det ganska dött. Mig veterligen är det bara vi i Vänsterpartiet som inte tagit sommarlov.
/Jonas Lundgren
onsdag 28 juli 2010
tisdag 27 juli 2010
Mycket valarbete gjort i Lidingö
Mycket valarbete har gjorts i kommunen under den senaste tiden. Vänsterpartiet Lidingö har under gårdagen (26/7) och idag (27/7) delat ut valfoldern i Bodal/Baggeby. Innan dess har Lidingö centrum, Lojovägen, Larsberg, Näset med flera fått besök av det enda partiet som säger Nej till bergtunneln, Vänsterpartiet Lidingö.
En artikel har publicerats på http://www.ungvanster.se/storstockholm som beskrivet Vänterpartiet Lidingös och Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholms medlemmar nu under sommaren då det annars råder politisk stiltje i kommunen. De andra tar sommarlov, även Folkpartiet har Lidingöliberalen meddelat. Men inte (v)i.
En artikel har publicerats på http://www.ungvanster.se/storstockholm som beskrivet Vänterpartiet Lidingös och Ung Vänster Östermalm-Lidingö-Vaxholms medlemmar nu under sommaren då det annars råder politisk stiltje i kommunen. De andra tar sommarlov, även Folkpartiet har Lidingöliberalen meddelat. Men inte (v)i.
Den homofoba religiösa lobbyn ursäktas av Kristdemokraternas agerande
Ett parti som vilar på kristna värderingar, det låter i och för sig rätt bra. Bibeln, Jesus, alla människors lika värde, alla människors rätt att vara individer. Fast kanske inte. Det finns något annat också… Det där andra kallas för kristdemokrati. Idag i Sverige. När Göran Hägglund nekar delta i Stockholm Pride så är det inte en slump. Man kunde ha deltagit för att visa sin acceptans för människors rätt att vara individer, människors rätt att leva ut sin sexualitet oavsett om man är homo, bi, transexuell eller queerperson. Men det gör man inte. Idag finns det i kristdemokraterna en sorts hävdande av kollektivism. Den sorts kollektivism kristdemokraterna hänvisar till har dock inte med klassamhället att göra. Den har med familjen att göra, ett mindre och mer sammansvetsat kollektiv.
2006 visade SVT en dokumentär med titeln “Bögfaktorn”. Den handlade om striden om ordförandeposten i KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund. De två kandidaterna som ställdes mot varandra var en homosexuell kille, Erik Slottner, och en högerkonservativ, Andreas Olofsson. Slottner vann kongressens förtroende med två rösters marginal men tvingades avgå efter intensivt kampanjande från homofoba krafter inom KDU.
Bevisat är också att kristdemokraternas förre partiordförande Alf Svensson deltog i en solidaritetsmanifestation för, mot homosexuella personer hetsande, Åke Green.
När man sedan hör att de religiösa ungdomsförbunden så som Pingstung och Unga Muslimer också dessa avråder homosexuella personer att gå med i organisationerna, enligt Sveriges Radio, blir man föga förvånad. När man hör att dessa ungdomsförbund ändå ska få bidrag av Ungdomsstyrelsen för sin verksamhet kan man inte heller bli förvånad. Homofobi är en mer accepterad del av samhället än vad vi kanske tror. Dessa hetsare finns i riksdagen, i regeringen, i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Deras väljare finns överallt. I Lidingö, i Täby, i Rinkeby och i Sollentuna. Ingenstans är det fritt från fördomar mot människor som bryter heteronormen.
Jag skulle kunna ironisera över att kristdemokraterna vill jaga människor som är original i de politiska partierna, vänsterpartistiska kommunister, moderaterna från nyliberaler, folkpartiet från riktiga liberaler, sverigedemokraterna från skinnskallar (vilket fortfarande är en betydande del av partiets aktivistkader) och så vidare. Men när ska Hägglund rensa upp sitt eget parti ifrån värdekonservativa och högerradikala homofober?
/Jonas Lundgren
Valombudsman och trogen arbetare i Vänsterpartiets tält på Stockholm Pride
Vänsterpartiet Lidingö
2006 visade SVT en dokumentär med titeln “Bögfaktorn”. Den handlade om striden om ordförandeposten i KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund. De två kandidaterna som ställdes mot varandra var en homosexuell kille, Erik Slottner, och en högerkonservativ, Andreas Olofsson. Slottner vann kongressens förtroende med två rösters marginal men tvingades avgå efter intensivt kampanjande från homofoba krafter inom KDU.
Bevisat är också att kristdemokraternas förre partiordförande Alf Svensson deltog i en solidaritetsmanifestation för, mot homosexuella personer hetsande, Åke Green.
När man sedan hör att de religiösa ungdomsförbunden så som Pingstung och Unga Muslimer också dessa avråder homosexuella personer att gå med i organisationerna, enligt Sveriges Radio, blir man föga förvånad. När man hör att dessa ungdomsförbund ändå ska få bidrag av Ungdomsstyrelsen för sin verksamhet kan man inte heller bli förvånad. Homofobi är en mer accepterad del av samhället än vad vi kanske tror. Dessa hetsare finns i riksdagen, i regeringen, i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Deras väljare finns överallt. I Lidingö, i Täby, i Rinkeby och i Sollentuna. Ingenstans är det fritt från fördomar mot människor som bryter heteronormen.
Jag skulle kunna ironisera över att kristdemokraterna vill jaga människor som är original i de politiska partierna, vänsterpartistiska kommunister, moderaterna från nyliberaler, folkpartiet från riktiga liberaler, sverigedemokraterna från skinnskallar (vilket fortfarande är en betydande del av partiets aktivistkader) och så vidare. Men när ska Hägglund rensa upp sitt eget parti ifrån värdekonservativa och högerradikala homofober?
/Jonas Lundgren
Valombudsman och trogen arbetare i Vänsterpartiets tält på Stockholm Pride
Vänsterpartiet Lidingö
onsdag 21 juli 2010
A-kassans svek och regeringens tystnad
Under de senaste ett och ett halvt åren har jag varit i kontakt med a-kassan två gånger; först när jag i samband med den ekonimiska krisen blev uppsagd från mitt heltidsjobb och ansökte om ersättning och sedan ett år senare när jag var klar med de "ofrivilliga" universitetsstudierna som jag hoppat på för att slippa vara arbetslös, och återigen stod i samma situation utan arbete.
Ska jag vara ärlig så upplevde jag kontakten med min a-kassa (Unionen) som ett totalsvek, både från a-kassan själv och från den nya regeringen som gärna ser att alla som förlorar jobbet plågas riktigt mycket innan de hittar ett nytt jobb. Inte för att det tog 3 månader för dem att betala ut den första ersättningen när jag först blev arbetslös medan vi medlemmar måste vara extremt noga med att alltid betala in våra avgifter till dem i tid, eller för att de nya lagändringarna sätter arbetslösa i en ännu mer utlämnad och omänsklig situation och a-kassan var dålig på att styra upp detta, utan för att mitt eget fackförbund misstänkliggör och spottar på sina egna medlemmar så fort det kommer till att betala ut den arbetslöshetsersättning de själva varit med och drivit igenom och i alla sammanhang gör allt för att förvara. För att de väljer att girigt tolka lagen om arbetslöshetsersättning på mest tänkbara regida sätt, inte för att de måste utan bara för att det blir billigare.
Första gången var beskedet från a-kassan att jag skulle få heltidsersättning - men bara om jag efter 75 dagar sa upp mig från mitt "extrajobb" som fritidspolitiker. Ett uppdrag som ger mig max 800 kr i månaden efter skatt. Men enligt Unionens tolkning (andra fackförbund tolkar lagen annorlunda) är alla jobb och inkomster lika och de anser att man inte får tjäna några pengar alls om man är arbetslös, inte ens som folkvald representant - ett "jobb" man för övrigt inte bara kan säga upp sig från hur som helst. När de 75 dagarna gått "valde" jag att börja studera igen istället för att söka nya jobb.
Andra gången, när mina två terminer på universitetet passerat, var beskedet att jag kunde få tillbaka min arbetslöshetsersättning - men bara om jag tog tillbaka min ansökan till högskolan. Det var alltså inte tillåtet att ha en plan B och försöka arbeta på fler möjliga alternativ för framtiden, om man inte skulle hitta ett jobb, vilket ofta är svårt för oss unga. Är man arbetslös får man inte ha en plan B som t ex studier, utan Unionen anser uppenbarligen att det är bättre att unga människor sitter hemma och är arbetslösa månad efter månad utan att ta tag i sitt liv. Visar man framfötterna och försöker lösa sin framtida livssituation och söker till en utbildning utifall man inte skulle lyckas hitta ett jobb inom de närmsta månaderna går man miste om rätten till ersättning. Enligt fackets tolkning alltså, inte enligt lagen i sig.
Och då ska man ha i minnet att a-kassan och inkomstförsäkringen inte bara fungerar som en vanlig bilförsäkring, dvs delvis är en privat försäkring man helt valfritt köper sig av en privat aktör, försäkringsbolag eller fackförbund, för att skydda sig mot ekonomiska problem (höga reparationskostnader eller inkomstbortfall), och delvis en statlig och demokratisk angelägenhet som alfa-kassan eller trafikförsäkringen. A-kassan, utöver alfa-kassan, är mer än så; a-kassan har alltid varit, och kommer alltid att vara så länge den är facklig, en lönekartell mellan organisationens medlemmar. De medlemmar som är i arbete betalar genom sin medlemsavgift tillräckligt hög ersättning till de medlemmar som för tillfället är arbetslösa för att de inte ska ta arbeten till lägre lön än vad de arbetande får, och man håller på så sätt lönerna uppe inom branchen.
Därför är det lite märkligt när fackförbund som Unionen väljer att gå emot sin egen idé om att motverka lönedumpning och tvärtom väljer att medverka till att unga människor tvingas ta arbeten till lägre lön och sämre (läs otillständiga) villkor inom branchen och därmed dumpar villkoren för alla. Vad som är ännu mer märkligt är regeringen genom att inte agera godkänner a-kassornas tolkning av lagen trots att den går rakt emot regeringens arbetslinje och idé om att människor ska uppmuntras till att ta tag i sina liv.
Den som har två eller fler deltidsjobb för att försörja sig och förlorar ett av dem, säg på 70%, får alltså bara ersättning från a-kassan om hon SÄGER UPP SIG från det jobb på 30% hon har kvar! Och unga människor som efter flera månaders arbetslöshet söker en utbildning på universitetet till nästkommande termin, ifall att de inte skulle få ett jobb under de närmasta månaderna heller, förlorar sin ersättning!
Oavsett vilket parti man röstar på måste det vara självklart att det är bättre att tjäna 30% av sin inkomst själv och få 70% ersättning från a-kassan än att få 100% i ersättning. Och det måste ju vara bättre att unga människor planerar för framtiden och försöker hitta alternativa sysselsättningar än att de bara sitter hemma och väntar, söker jobb och tappar självförtroendet?
På detta verkar regeringen inte ha något svar, eller lösning. Vilket är konstigt med tanke på hur man hetsat omkring med arbetslinjen i högsta hugg dagarna i ända, och allt som oftast talar om hur dåligt det är med sysslolöshet, och hur viktigt det är att inte straffa dem som tar egna initiativ och har ett uns drivkraft.
För fackförbundens del är det ju meningslöst att sälja en försäkring som inte fungerar och som aldrig ger utdelning när man behöver den. För vem köper en sådan? Även som lönekartell är den meningslös. Dessutom blir fler människor helt utan skydd och istället får samhället betala via det socila biståndet...
Trots all den här andra geggan kan jag inte släppa Unionens hjärndöda tolkning; hur blir man mindre arbetslös av att ta tillbaka en ansökan till högskolan?
Lidingö 22-07-10
/Ida Luther Näsholm
Ska jag vara ärlig så upplevde jag kontakten med min a-kassa (Unionen) som ett totalsvek, både från a-kassan själv och från den nya regeringen som gärna ser att alla som förlorar jobbet plågas riktigt mycket innan de hittar ett nytt jobb. Inte för att det tog 3 månader för dem att betala ut den första ersättningen när jag först blev arbetslös medan vi medlemmar måste vara extremt noga med att alltid betala in våra avgifter till dem i tid, eller för att de nya lagändringarna sätter arbetslösa i en ännu mer utlämnad och omänsklig situation och a-kassan var dålig på att styra upp detta, utan för att mitt eget fackförbund misstänkliggör och spottar på sina egna medlemmar så fort det kommer till att betala ut den arbetslöshetsersättning de själva varit med och drivit igenom och i alla sammanhang gör allt för att förvara. För att de väljer att girigt tolka lagen om arbetslöshetsersättning på mest tänkbara regida sätt, inte för att de måste utan bara för att det blir billigare.
Första gången var beskedet från a-kassan att jag skulle få heltidsersättning - men bara om jag efter 75 dagar sa upp mig från mitt "extrajobb" som fritidspolitiker. Ett uppdrag som ger mig max 800 kr i månaden efter skatt. Men enligt Unionens tolkning (andra fackförbund tolkar lagen annorlunda) är alla jobb och inkomster lika och de anser att man inte får tjäna några pengar alls om man är arbetslös, inte ens som folkvald representant - ett "jobb" man för övrigt inte bara kan säga upp sig från hur som helst. När de 75 dagarna gått "valde" jag att börja studera igen istället för att söka nya jobb.
Andra gången, när mina två terminer på universitetet passerat, var beskedet att jag kunde få tillbaka min arbetslöshetsersättning - men bara om jag tog tillbaka min ansökan till högskolan. Det var alltså inte tillåtet att ha en plan B och försöka arbeta på fler möjliga alternativ för framtiden, om man inte skulle hitta ett jobb, vilket ofta är svårt för oss unga. Är man arbetslös får man inte ha en plan B som t ex studier, utan Unionen anser uppenbarligen att det är bättre att unga människor sitter hemma och är arbetslösa månad efter månad utan att ta tag i sitt liv. Visar man framfötterna och försöker lösa sin framtida livssituation och söker till en utbildning utifall man inte skulle lyckas hitta ett jobb inom de närmsta månaderna går man miste om rätten till ersättning. Enligt fackets tolkning alltså, inte enligt lagen i sig.
Och då ska man ha i minnet att a-kassan och inkomstförsäkringen inte bara fungerar som en vanlig bilförsäkring, dvs delvis är en privat försäkring man helt valfritt köper sig av en privat aktör, försäkringsbolag eller fackförbund, för att skydda sig mot ekonomiska problem (höga reparationskostnader eller inkomstbortfall), och delvis en statlig och demokratisk angelägenhet som alfa-kassan eller trafikförsäkringen. A-kassan, utöver alfa-kassan, är mer än så; a-kassan har alltid varit, och kommer alltid att vara så länge den är facklig, en lönekartell mellan organisationens medlemmar. De medlemmar som är i arbete betalar genom sin medlemsavgift tillräckligt hög ersättning till de medlemmar som för tillfället är arbetslösa för att de inte ska ta arbeten till lägre lön än vad de arbetande får, och man håller på så sätt lönerna uppe inom branchen.
Därför är det lite märkligt när fackförbund som Unionen väljer att gå emot sin egen idé om att motverka lönedumpning och tvärtom väljer att medverka till att unga människor tvingas ta arbeten till lägre lön och sämre (läs otillständiga) villkor inom branchen och därmed dumpar villkoren för alla. Vad som är ännu mer märkligt är regeringen genom att inte agera godkänner a-kassornas tolkning av lagen trots att den går rakt emot regeringens arbetslinje och idé om att människor ska uppmuntras till att ta tag i sina liv.
Den som har två eller fler deltidsjobb för att försörja sig och förlorar ett av dem, säg på 70%, får alltså bara ersättning från a-kassan om hon SÄGER UPP SIG från det jobb på 30% hon har kvar! Och unga människor som efter flera månaders arbetslöshet söker en utbildning på universitetet till nästkommande termin, ifall att de inte skulle få ett jobb under de närmasta månaderna heller, förlorar sin ersättning!
Oavsett vilket parti man röstar på måste det vara självklart att det är bättre att tjäna 30% av sin inkomst själv och få 70% ersättning från a-kassan än att få 100% i ersättning. Och det måste ju vara bättre att unga människor planerar för framtiden och försöker hitta alternativa sysselsättningar än att de bara sitter hemma och väntar, söker jobb och tappar självförtroendet?
På detta verkar regeringen inte ha något svar, eller lösning. Vilket är konstigt med tanke på hur man hetsat omkring med arbetslinjen i högsta hugg dagarna i ända, och allt som oftast talar om hur dåligt det är med sysslolöshet, och hur viktigt det är att inte straffa dem som tar egna initiativ och har ett uns drivkraft.
För fackförbundens del är det ju meningslöst att sälja en försäkring som inte fungerar och som aldrig ger utdelning när man behöver den. För vem köper en sådan? Även som lönekartell är den meningslös. Dessutom blir fler människor helt utan skydd och istället får samhället betala via det socila biståndet...
Trots all den här andra geggan kan jag inte släppa Unionens hjärndöda tolkning; hur blir man mindre arbetslös av att ta tillbaka en ansökan till högskolan?
Lidingö 22-07-10
/Ida Luther Näsholm
tisdag 13 juli 2010
Flygbladsutdelning på Lojovägen
Idag har jag och Ida Luther Näsholm delat ut Vänsterpartiet Lidingös lokala folder till alla boende på Lojovägen. Förutom vackert väder och en positiv anda så var det också en väldigt lyckad aktivitet. Samtliga hushåll fick vårt flygblad om Lidingöpolitiken.
torsdag 8 juli 2010
Krönikan: Avgift eller skatt - En rättvisefråga
Den nuvarande regeringen har sänkt många skatter, man har till och med tagit bort vissa av dem helt och hållet. De flesta av dessa har man istället ersatt med vad man kallar för "avgifter". Då följer frågan; vad är skillnaden på en skatt och en avgift? Svaret är att en skatt i Sverige, där vi har en progressiv beskattning, en solidarisk finansiering av välfärden med andra ord, betalas till större del (procentsats) av dem som har mest att betala med. Alltså blir skatten högre för en hög- än en låginkomsttagare. Här skiljer sig skattefinansiering och den avgiftsfinansiering som regeringen Reinfeldt nu gjort till praxis eftersom det är fult att gilla skatt. En avgift är nämligen lika hög för alla.
Detta innebär att höginkomsttagare och låginkomsttagare, med vitt skiljda ekonomiska situationer, får stora ingrepp i sin privatekonomi genom avgifterna, medan höginkomsttagare får mindre ingrepp i sin privatekonomi sett till den totala inkomsten.
För oss i vänsterpartiet är detta ett klassiskt exempel, ett skolexempel, på orättvisa. Det är som att sätta upp två boxare i ringen och säga att det är okej, för de är båda boxare, men inte ens nämna att de tävlar i olika viktklasser. För oss är det självklart att en boxare i 150-kilosklassen, inte ska boxas mot någon i 90-kilosklassen. För det är inte schysst.
När regeringen nu jobbar vidare på att ersätta skatter med avgifter så är den tusenlapp mer i plånboken per månas som utlovades 2006 redan förbrukad för länge sedan på att betala alla dessa avgifter. Vi lever numera i ett avgiftssamhälle. Men denna tusenlapp är inte förbrukad för alla, det är viktigt att säga, de som tjänar mest har fått en tusenlapp till. Klassisk moderat politik fast från ett "nytt arbetarparti".
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
Detta innebär att höginkomsttagare och låginkomsttagare, med vitt skiljda ekonomiska situationer, får stora ingrepp i sin privatekonomi genom avgifterna, medan höginkomsttagare får mindre ingrepp i sin privatekonomi sett till den totala inkomsten.
För oss i vänsterpartiet är detta ett klassiskt exempel, ett skolexempel, på orättvisa. Det är som att sätta upp två boxare i ringen och säga att det är okej, för de är båda boxare, men inte ens nämna att de tävlar i olika viktklasser. För oss är det självklart att en boxare i 150-kilosklassen, inte ska boxas mot någon i 90-kilosklassen. För det är inte schysst.
När regeringen nu jobbar vidare på att ersätta skatter med avgifter så är den tusenlapp mer i plånboken per månas som utlovades 2006 redan förbrukad för länge sedan på att betala alla dessa avgifter. Vi lever numera i ett avgiftssamhälle. Men denna tusenlapp är inte förbrukad för alla, det är viktigt att säga, de som tjänar mest har fått en tusenlapp till. Klassisk moderat politik fast från ett "nytt arbetarparti".
/Jonas Lundgren
Valombudsman
Vänsterpartiet Lidingö
tisdag 6 juli 2010
Aktiviteter i Lidingö
Lidingövänsterns valkampanj har börjat. Flyblad och lokalpolitiskt program finns nu på både hemsidan och på papper. Flybladsutdelningar ordnas systematiskt två gånger i veckan (måndagar och tisdagar).
Måndag 28/6: Flygbladsutdelningarna kickar igång med en utdelning i Larsberg.
Måndag 5/7: Flygbladsutdelning i Skärsätra där samtliga hushåll försågs med flygblad.
Tisdag 6/7: Flygbladsutdelning i Lidingö Centrum med lyckat resultat. Många var positiva och ville diskutera politik och framförallt bergtunnelfrågan som Vänsterpartiet är det enda partiet i kommunfullmäktige som är helt emot. En medlem värvades också till partiföreningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
