Kvinnors hälsa del 9: Lögn 3

”Kvinnas liv är inte värt något”

Det extrema valet mellan kvinnas liv och hennes livmoders innehåll, visar sig just i väldigt extrema sammanhang. Det betyder dock, tyvärr, inte att kontentan av det hela skulle vara mindre sann: kvinnas liv är mindre värt än annat liv.

Jag läste tidigare i höstas om en kvinna som drabbats av en ovanlig och väldigt aggressiv form av cancer. Läkarkåren vägrade att påbörja en nödvändig behandling för att hon var gravid (det var tydligen något slags brott?) och kvinnan dog kort efter att hennes barn fötts. Hade hon fått behandling i tid och i samband med att cancern upptäckts hade hon kanske överlevt. Hon hade i alla fall fått ta del av den chans hon kunde få och som vetenskapen kunde erbjuda. Patriarkatet tyckte dock att innehållet i hennes livmoder var viktigare än vad man tyckte att hon var och man förvägrade henne rätten till liv. För ett fosters skull. En fullgod kvinnas liv var alltså mindre viktigt än förstadiet till ett människoliv, en organism som saknar intellekt, drömmar och mer avancerade känslor än vad en krukväxt kan tänkas ha. Ansåg patriarkatet. Att det var, inte bara fullt möjligt utan även medicinskt ganska enkelt, att bara plocka ut fostret (även om tiden för legal abort passerats) och påbörja en offensiv behandling för att rädda kvinnan, eller åtminstone försöka, var inget det maktbärande patriarkatskiktet hade i åtanke. Helt enkelt för att man väl inte tyckte att en kvinnas liv var värt så mycket, åtminstone inte i förhållande till andra livsformer.

Om du själv tillhör patriarkatet har jag en liten undran; hur väljer du själv när det blir din tur, ditt foster eller din fru?

Slutsats: Överflödig. Och med detta säger hälsoserien hej då. För den här gången.

Kvinnors hälsa del 8: Lögn 2

"Kvinnan är mest ett skal för barnet att vistas i”

I begreppet hälsa ryms naturligtvis mycket. En vanlig idé som underligt nog fortfarande förekommer är att en gravid kvinna är två personer och inte en och att det som hennes kropp innehåller kan utöva egna rättigheter inifrån henne utåt i samhället och därmed ta kontroll över hennes hälsa. Ungefär som att det skulle gå att tränga in i en annan människas kropp och därifrån tvinga personen att gå rösta eller köpa aktier. Det säger sig själv att detta inte är eller bör vara möjligt. Absurt nog tar samhället idag från kvinnan hennes egen handlingsfrihet och rörelsefrihet genom att lagstifta om att vissa delar av hennes kropp lyder under andra lagar än resten av kroppen. Kvinnans armar under en lag, hennes livmoder under en annan. Dylika inskränkningar i mäns livsrum saknas helt i lagsystemet. Ett foster räknas i lagens mening som en ”enskild individ” från och med 22:a graviditetsveckan vilket betyder att det får ett personnummer och måste begravas av föräldrarna (läs: kvinnan, då faderskapstest väl knappast utförs på missfall) vid missfall. Kvinnas upplevelse och tolkning av situationen, om hon anser sig ha mist ett barn hon vill begrava eller om hon anser sig ha drabbats av egen ohälsa (missfall) är ovidkommande för patriarkatet då kvinnan mest är ett skal för patriarkatets söner att vistas i. Den här typen av legala antaganden innebär också att en kvinna, gravid före 22.a veckan eller inte alls, själv väljer om hon vill uppsöka vård i händelse av ohälsa av något slag. När denna tidsgräns passerat har hon istället en skyldighet att uppsöka vård i händelse av ett missfall så att detta kan journalföras och registreras. Hon förlorar alltså makt i sitt eget liv och sin grundlagskyddade rörelsefrihet då hon i praktiken ”måste anmäla” sin graviditet hos samhället och tvångsvårdas, då patriarkatet värderar henens liv lägre än ”barnets”. Hur ska man annars veta att hon följer lagen? Den här typen av lagstiftning leder även till att man vid akuta extrema hälsosituationer på ett sjukhus gör någon form av prioritering; kvinnas liv eller sammansmältningen i hennes livmoders. Detta är givetvis sinnessjukt. Kvinnan är inte till för samhällets fortplantning i ekonomiskt intresse utan hon är till för sig själv. Hon skaffar barn för sin egen skull och för att samhället behöver det, samhället skaffar inte henne som avelskapsel.

Slutsats: Det handlar om makt. Allena.

/Ida Luther Näsholm

Kvinnors hälsa del 7: Lögn 1

Lögn 1: ”Kvinnor tycker att det är roligt att må dåligt”

Den absolut största lögnen i hälsosammanhang måste vara att kvinnor trivs med att må dåligt eller tycker att detta är en skojig del av livet som de gärna uthärdar. I synnerhet om de får en skrikig unge som ”belöning”. Lögnen om moderskapet som det högsta (enda) målet med kvinnans liv och existens har regerat i århundraden. Så länge kvinnor får föröka sig accepterar de gärna förlossningsskador, att inte inneha kroppsmakt inom vårdapparaten, att må dåligt under graviditeter, få mjölkstockning och andra komplikationer vid amning, att drabbas av följdsjukdomar som foglossning och liknande och inte kunna arbeta eller gå miste om ersättning från Försäkringskassan och tycker att detta är en naturlig del av livet som kvinna. De har det också gärna såhär helt gratis så att samhället ska få nya små medborgare utan onödiga kostnader. (NOT.) De som svalt lögnen bjuder vi på ett litet uppvaknande: kvinnor är inte nöjda. Den här typen av trams är naturligtvis inget annat än en lögn som gärna manifesteras i reality-program som Förlossningskliniken, En unge i minuten och liknande propagandaorgan som visar hur kvinnor (utan att kunna klaga) behandlas som djur inom vården. Förutsättningen

är naturligtvis att kvinnor varken ställer krav, känner sitt eget värde eller innehar någon form av självrespekt, vilket utmålas som det normala. Alla andra kvinnor stämplas, som intelligenta kvinnor alltid gjort, som häxor som måste brännas på bål. I lögnens kärna finner man också något annat, kanske mycket viktigare: hoppet om att kvinnor som grupp inte ska vakna upp ur denna risky business till psykos och samt den mycket förmätna tanken om att detta ska fortsätta pågå i all oändlighet.

Slutsats: Måste man förtrycka kvinnor så hårt och så fysiskt måste man vara jävligt rädd för motstånd.

/Ida Luther Näsholm

Kvinnors hälsa del 6: Hälsomyt 3

”Det är viktigt att kvinnor ammar, trots att det är jättegiftigt”

Andra mer komplexa företeelser som amning är intressanta för patriarkatet av helt andra än medicinska skäl. Patriarkatet vill att kvinnor ska hålla sig borta från arbetsmarknaden så att de slipper konkurrens från kvinnor. De ser gärna att kvinnor ensamma har hand om all barnpassning så att kvinnan blir riktigt beroende av mannen och hans ekonomi. Dessutom tjänar patriarkatet på myten om den goda modern och moderskap i största allmänhet. Därför har man hittat på att det är jätteviktigt att kvinnor ammar sina barn, trots att vetenskapen säger något annat. Då kan ju kvinnorna vara hemma med barnen hela dagarna och ta ut så gott som all föräldraledighet eftersom män inte kan ta över kvinnans roll som biologisk urmoder. (Att vetenskapen numera har visat att även män har mjölkkörtlar i brösten, fast dessa sitter lite längre in mot skelettet, och bevisligen kan producera mjölk verkar inte störa patriarkatets dästa prunkande inställning.) Trots att den svenska genomsnittskvinnans bröstmjölk innehåller 40 gånger så höga halter miljögifter som den mjölk som säljs i livsmedelshandeln får innehålla och som serveras till äldre barn och vuxna vidhåller man att amning är en hälsosam aktivitet. Att det snarare handlar om förgiftning av små barn och att den förälder som matar en hjärna under intensiv utveckling med detta verkar ha en närmast sadistisk läggning intresserar varken staten eller patriarkatet. Att all tillgänglig forskning visar att det är den fysiska kontakten, att ligga i en vuxens famn eller knä och äta, som är avgörande för ett spädbarns utveckling och överlevnad, och inte om själva näringen kommer ur en flaska eller ett bröst, rör inte heller patriarkatet i ryggen. Man fortsätter som man alltid gjort att sprida sin kvinnofientliga propaganda med det höga målet att kvinnor inte ska känna till sanningen om sina kroppar, att kvinnor inte ska förstå konsekvenskerna av sina val och kunna välja på objektiva grunder. Syftet är naturligtvis att det är jävligt mycket lättare att styra människor (kvinnor) som är lurade.

Slutsats: Det finns alltid en dold agenda bakom de myter patriarkatet sprider ut.

/Ida Luther Näsholm

Kvinnors hälsa del 5: Hälsomyt 2

”Det är bättre om kvinnorna inte känner till riskerna eftersom det blir billigare”

Varför landstingen ljuger om kejsarsnitt och i sin propaganda får det att verka som att riskerna med snitt jämfört med att föda som på stenåldern är 11-0 är inte så svårt att förstå. Det skulle helt enkelt bli jättedyrt för landstinget om kvinnor tänkte själva, insåg att riskfördelningen snarare är 11-11 men olika, och gjorde ett val av förlossningsmetod som var bra för dem själva. Helst skulle väl landstingen se att kvinnor födde barn bakom ett träd i skogen, det skulle bli jättebilligt. Skulle kvinnorna dö där skulle de dessutom inte vara landstingens problem – tvärtom skulle det blir fler vårdplatser över till män med helt naturliga cellförändringar i prostatan eller skrubbsår på knäna.

Att man mörkar forskning kring hormonella preventivmedel är däremot svårare att förstå, med tanke på att allt östrogen som kissas ut i dricksvattnet och stannar där i stor utsträckning påverkar mäns hälsa, men även där handlar det om pengar för patriarkatet. Att y-kromosomen förändras kan man kanske stå ut med, men inte att komma med objektiva fakta så att kvinnor kan göra egna val eller tänka själva (det skulle ju göra kvinnor mer intelligenta och självständiga). Det viktigaste är återigen inte kvinnors hälsa utan att det blir så billigt som möjligt för landstingen samt att kvinnor inte vänjer sig vid att de kan göra egna val. Trots att konsekvenserna av att proppa kroppen full med hormoner varje dag under tiotals år är tämligen oöverblickbar och att forskningen inom detta område varken är prioriterad eller särskilt offentlig i meningen allmänt känd hävdar man med bestämdhet att detta alternativ är långt mer hälsosamt för en kvinna än att göra upp till 8-15 aborter under sin fertila del av livet (siffror hämtade från ryska Sovjet där tillgången på hormonella preventivmedel var begränsad och oregelbunden medan medicinskt säkra aborter var ett tidigt faktum). Det är av ekonomiska skäl viktigt för landstingen att kvinnor inte gör abort för ofta. Hur kvinnors hälsa egentligen påverkas av detta jämfört med hormonella inslag är inte så intressant att forska i. Det viktigaste är som sagt att kvinnor inte får för sig att de ska kunna göra egna val utifrån objektiv fakta.

Slutsats: Det är alltid farligt för patriarkatet med intelligenta kvinnor som tänker själva, i synnerhet när det gäller hälsa. Den samhällsekonomiska aspekten är alltid viktigare än den enskilda kvinnans egen hälsa.

/Ida Luther Näsholm

Kvinnors hälsa del 4, hälsomyt 1

”Testikelcancer är den enda riktiga sjukdomen”

Att vara gravid är ingen sjukdom, det är ett livscykeltillstånd, säger patriarkatet. Lite märkligt med tanke på att män inte själva kan vara gravida. Ännu mer märkligt är att man sällan hör detsamma om mäns hälsotillstånd eller deras så kallade sjukdomar. Majoriteten av alla män som dör en naturlig åldersdöd har t ex cellförändringar i prostatan utan att de märkt av det medan de var i livet. Prostatacancer borde alltså enligt patriarkatets logik vara ett helt normalt livscykeltillstånd, som t ex en graviditet. En naturlig del av livets skede. Om förlossningskador och t ex arbetsoförmåga till följd av dessa är en naturlig del av att föda barn och en naturlig del av att vara kvinna, då måste ju detta naturligtvis även gälla små larviga företeelser som testikelcancer som ju är en följd av att ha testiklar och att vara man. Det kan ju rimligtvis inte vara något som samhället ska lägga pengar på att bota (det måste man ju förstå själv när man väljer att behålla sina testiklar att man kan få cancer i dem, precis som man måste förstå att man kan drabbas av allvarliga skador av att skaffa och behålla ett barn). Och alla hjärtinfarkter som drabbar män, vad är det liksom? Det begriper väl alla att om man nu är född som man att man kommer att drabbas av hjärtinfarkt (det drabbar ju jättemånga män!), det är ju bara att byta kön om man inte trivs liksom. Det kan ju inte sjukvården blanda sig i och slösa pengar på. Det är ju en naturlig del av att vara man, något man ska vara stolt över och se som identitetsskapande!

Slutsats: Det är uppenbart att mäns och kvinnors hälsa inte är värda samma resurser.

/Ida Luther Näsholm

Kvinnors hälsa del 3: Vinklad information

”Att vara gravid är ingen sjukdom”

På samma sätt följer detta djupt liggande kvinnohat, så inrotat i samhället att de för många ter sig osynligt (mig lurar ni inte!) också genom myndigheter som Försäkringskassan. För inte så länge sedan läste jag om kvinnor som blivit nekade vanlig sjukersättning när de varit sjuka och hemma från arbetet under en graviditet. De hade mått illa, kräkts, haft svår yrsel och liknande symptom och därför inte kunnat jobba vissa dagar och veckor. ”Att vara gravid är ingen sjukdom” svarade Försäkringskassan och vägrade betala den ersättning som deras manliga kollegor som var hemma och kräktes av andra orsaker fick. Kvinnornas misstag var alltså att de varit så dumma att de talat om för kassan att de var gravida. Naturligtvis skulle de endast uppgett att de hade svår yrsel eller att hade kräkts i flera veckor så att kassan insett att det var helt vanliga sjukdomssymptom (hur skulle du själv gjort?). Måste man påpeka att det väl knappast spelar någon roll varför man är sjuk, utan att det är arbetsförmågan som avgör. Att det inte går att arbeta och kräkas samtidigt är väl uppenbart. (Visa mig den man som brukar gå till jobbet och kräkas på dagarna.) Även här är målet att normalisera kvinnors lidande och bortförklara kvinnors hälsoproblem som normala tillstånd.

Skulsats: Det är jävligt effektivt att normalisera de problem man inte vill betala för, så effektivt att man till och med lyckas lura i många kvinnor att deras hälsoproblem och sjukdomssymptom är något de ska känna att de behöver stå ut med.

/Ida Luther Näsholm

Kvinnors hälsa del 2: Det sjuka blir friskt

”Att kvinnor skulle få bestämma över sin egen kropp är jättekonstigt”

För en tid sedan läste jag av en slump att en representant från landstinget uttalade sig om kejsarsnitt som förlossningsmetod i tidningen Vårdguiden. Representanten sa att det konstigt nog var så att en del kvinnor verkade tro att de själva hade rätt att bestämma över sina egna kroppar inom sjukvården, att de kunde välja kejsarsnitt själva om de föredrog det eller ansåg att den typen av risker som följer med ett standardmässigt kirurgiskt ingrepp var att föredra framför andra risker som att barnet bryter nacken under förlossningen eller drabbas av syrebrist och allvarliga hjärnskador (eller att de själva skulle drabbas av förlossningsskador – detta hade förmodligen noll värde för representanten). Jättekonstigt tyckte representanten att det var att kvinnor kunde få sådana tokiga idéer som att de själva skulle få ta beslut om sin egen kropp. Tänk så tokigt ändå! Att kvinnor skulle få ha någon form av rättigheter! Det mest underliga var att representant-tanten själv var kvinna. Behöver man säga att hon måste varit rejält lurad av patriarkatet? Behöver man undra länge över varför många människor idag efterfrågar privata vårdalternativ i hopp om att med pengars makt kanske bli behandlade med respekt då mottagaren är ekonomiskt beroende av någorlunda nöjda patienter?

Slutsats Patriarkatet normaliserar en värld där kvinnor saknar makt över sina egna kroppar för att hålla kvinnor på plats. Det är farligt för resten av samhället om kvinnor inser att de har rätt att ställa krav och gör det.

/Ida Luther Näsholm

Kvinnors hälsa del 1: Informationsurvalet

”Vi har aldrig hört talas om kvinnors hälsoproblem”

I onsdags visade SVT:s Uppdrag granskning ett reportage om de förlossningsskador som omkring 3000 svenska kvinnor drabbas av varje år. (By the way, Socialstyrelsen hävdade i reportaget att de inte hade en aning om att detta var ett problem, men det beror kanske på deras syn på vad som utgör ett problem? Att en mycket stor del av de drabbade kvinnorna skämdes så mycket över sina kroniska skador att de aldrig vågade berätta om dem satte ju onekligen Socialstyrelsen i en behaglig sits.)

De kvinnor som vågade ställa upp i programmet berättade om hur de flera år efter en vaginal förlossning fortfarande inte kunde gå på toaletten normalt, hålla avföring, jobba eller ha ett socialt liv. De vittnade om hur barnmorskor och läkare varken informerat dem om riskerna med att föda vaginalt (läs: som på stenåldern), eller om skadorna när de väl var ett faktum. De som vågade söka hjälp fick ofta ingen eller blev överhuvudtaget inte tagna på allvar. På Uppdrag gransknings hemsida kunde man efter programmet läsa om kvinnor som drabbats av så allvarliga skador att de fått nedsatt arbetsförmåga eller inte kunde arbeta alls. Deras försäkringsbolag avslog all form av ersättning – att producera barn till samhället är ju inte en olycka som gett upphov till kroppsskada (!?) utan en planerad tillställning för de inblandade.

Samhällets ansvar, eller intresse av att det fortfarande föds barn, lös med sin frånvaro. Uppdrag granskning skrev även på sin hemsida att de gjort reportaget lite mildare och inte lika avslöjande som de brukar. Varför? För att inte skrämma kvinnor skrev man. Så föll även ett hårdnackat program som UG i patriarkatets grop. Patriarkatet hade svingat sin piska och de vanligtvis så hårdföra journalisterna på UG som inte brukar tveka över att hårdköra med både politiker, myndigheter, offentliganställda och bedrägliga företagare lydde plötsligt snällt. Mot patriarkatet protesterar man inte i onödan, inte man vill slippa att själv bli krossad.

För tänk om landets kvinnor hade fått reda på den nakna sanningen om förlossningsvården? Tänkt om de hade fått objektiva fakta att ta ställning till? Sådär som med äldreomsorgen. Då kanske de hade börjat klaga och ställa krav på säkrare förlossningsmetoder, på att få göra egna val kring sin kropp, på sjukvården i största allmänhet, på försäkringsbolagens ersättningsberäkningar, på Försäkringskassan och på de enskilda landstingen. På staten som ytterst ansvarig. Behöver jag säga att det hade kostat patriarkatet pengar. Eller att det hade varit besvärligt för alla som inte är kvinnor att ta tag i och lägga energi på.

Slutsats Den här typen av propaganda, eller kanske snarare propagandaurval säger oss följande: Kvinnors hälsa är inte värd något för patriarkatet (samhället).

/Ida Luther Näsholm

Miniserie om kvinnors hälsa av Ida Luther Näsholm, Inledning: Konspirationen mot kvinnor är ett faktum

Kvinnors kroppar och hälsa har alltid omgärdats av myter, lögner och hardcore propaganda för att tjäna någon annans syfte. Alltifrån forna tiders häxprocesser där kvinnor som råkade besitta kunskaper om naturmedicin brändes på bål för att de ansågs vara ett hot mot samhället, till myter om moderskapts mystik eller kvinnors övernaturliga förförelsekonster i form av skogsnymfer och sjöjungfrur. Naturligtvis också via mer medicinskt inriktade lögner om mensblod som lockar till sig rovdjur, kvinnor som inte kan arbeta som dirigenter då brösten sitter i vägen och nutidens propaganda kring graviditet, förlossningar, föräldraledighet och kvinnors hälsa i allmänhet. Målet har alltid varit att patriarkatet (männen och de maktbärande männens konspiration) ska slippa ta ansvar eller förlora pengar på kvinnor.

Bakgrunden är enkel: Medicinskt kunniga kvinnor kunde konkurrera ut de medicinskt kunniga männen eller ställa till andra problem för patriarkatet, liksom kvinnliga dirigenter kunde konkurrera ut manliga på dirigentmarknaden. Om patriarkatet dyvlade på människor en lögn om att kvinnor var bättre föräldrar än män slapp de själva ta hand om sina ungar och kunde göra roligare saker istället. Sjömän som kom för sent till jobbet kunde skylla på att de blivit förförda och bortlurade av en sjöjungfru och skogsarbetarna kunde skylla sina tillkortakommanden på skogsnymfer. Män som inte lyckades skydda byn mot rovdjur kunde skylla på menstruerande kvinnor osv.

Patriarkatet har det inte på något sätt sämre ställt idag. Det finns ett virrvarr av myter, lögner och propaganda om kvinnors hälsa och kroppar som lever kvar, till gagn för stat, landsting och enskilda. Den här typen av total arrogans inför kvinnors hälsa, liksom propagandan, myterna och lögnerna, härjar fritt kring frågor som preventivmedel, abort, amning och barnpassning. Kort sagt kring allt som kan relateras till kvinnors kroppar och hälsa men inte till mäns. Allt som patriarkatet kan hitta på smörja och trams kring hindrar kvinnor från att göra egna fria val och lösgöra sig från förtryckande myter (och att uppnå god hälsa). LP presenterar här ex axplock ur smörjan i en miniserie i nio delar om kvinnors hälsa som samhällsfråga.

/Ida Luther Näsholm

Nytt nummer av papperstidningen Lidingöpolitiken ute

Nu är nya numret av papperstidningen Lidingöpolitiken, 4-2011, här.

Läs tidningen här:
Lidingöpolitiken 4-2011

Vänsterpartiet lägger budgetförslag, trots förlorat mandat

De sitter inte längre i kommunfullmäktige men säger sig ändå vilja ta ansvar och vara en aktiv politiska aktör på Lidingö, Vänsterpartiet. Detta vill partiet nu visa genom att lägga en budget för 2012 trots att en sådan inte kommer att behandlas av kommunfullmäktige.
- Vi tar fortfarande ansvar för stadens finanser, vilket är mer än vad man kan säga med bakgrund av den skuldsättningsbudget majoriteten lagt fram, säger Ida Luther Näsholm, ordförande för Vänsterpartiet Lidingö.
Enligt partiet själva vill man i år lägga krutet i budgetförslaget på skolan och ungdomsgårdarna. Detta för att man anser att dessa frågor blivit allt mer aktualiserade under året, något Lidingöpolitiken tidigare rapporterat om. Skolornas höga lokalhyror gör att Bodal skola eventuellt tvingas säga upp vissa lokaler, fritidsgårdarnas fritidsklubbsverksamhet är så populär att barngrupperna blir överfulla och personalen har slagit larm.
- Det har kommit alarmerande rapporter det senaste året angående skolornas lokalhyror, strulet med skolmatsupphandlingen och de stora grupperna på fritidsgårdarna. I vår budget vill vi råda bot på samtliga dessa problem, säger Ida Luther Näsholm.
Trots ett, som synes, envetet försök att göra något åt situationen i skolan och förskolan samt på fritidsgårdarna menar vänsterpartiet sig ändå kunna satsa hårt på att få bättre förhållanden inom äldrevården, något som partiets budgetar tidigare alltid haft starkt fokus på.
- Vi tycker bland annat att det är absurt att avgiften för maten på äldreboendena i kommunen är högre än Konsumentverkets hushållsbudget och att dagaktiviteterna är så dyra. I Stockholm stad har man också konstaterat att ersättningen till hemtjänstutförare är för låg. Lidingö föreslås nu uppjustera sina ersättningar till den nivå som redan konstaterats för låg av Stockholm stad. Visst är uppjusteringen välkommen men inte tillräcklig, säger Sven-Erik Wånell, ledamot av Vänsterpartiet Lidingös kommunpolitiska grupp.
Vänsterpartiet menar också att man vill ta ansvar för stadens finanser genom att lägga en budget i balans. Detta vill man säkerställa genom en uppjusterad skattesats, något partiets presstalesman Jonas Lundgren tidigare skrivit på Twitter att socialdemokraterna ”inte vågar”.
- Våra satsningar baseras en ansvarsfull ekonomisk politik. I vår värld innebär det att kommunala satsningar och åtaganden täcks in av de skatteintäkter kommunen får under året. Det negativa resultat majoriteten prognostiserar för 2013 och 2014 är oacceptabla, de gör satsningar med pengar de i praktiken inte har, säger Jonas Lundgren från Vänsterpartiet Lidingös kommunpolitiska grupp.

Medborgarinformationen inte tillgänglig online

Idag ville Lidingöpolitiken hämta ut uppgifter ut protokoll från en av Lidingö stads facknämnder. Dock stötte tidningen på patrull på Lidingö stads hemsida:
- Vi kom till en sida som meddelar att ”söktjänsten ligger nere”. Det är alltid allvarligt när kommuninformation och annan medborgarservice är otillgänglig, säger reportern Jonas Lundgren på Lidingöpolitikens redaktion.

Felet gäller Lidingö stads samtliga facknämnder vilket inte bara försvårar för medborgare att komma åt information utan även för Lidingös utomparlamentariska oppositionspartier. Det felmeddelande som dyker upp meddelar:
Söktjänsten ligger för närvarande nere. Inom de närmaste veckorna planerar vi att lansera en ny söktjänst. Om du vill ta del av vår postlista eller söker någon handling, kontakta registratorn på respektive förvaltning.
Detta innebär att en ny söktjänst alltså är på väg men under tiden för alltså medborgarna och den politiska oppositionen klara sig helt utan information.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Miljöpartister kritiska till nya hyresrätter i Brevik

Miljöpartisten Anna Stensson, ledamot i Miljö- och stadsbyggnadsnämnden, kritiserar skarpt beslutet om bygget av kvarteret Körsbärsträdet i Brevik. Anledningen är att Stensson anlitat en expert som inventerat området och hittat rödlistade, alltså utrotningshotade, skalbaggar i området.

Stensson är kritisk till att området, som detaljplanerades 2006, inte betraktas med den respekt som är bruklig när utrotningshotade arter lever i det. I detaljplanen 2006 togs heller inga särskilda hänsyn till förekomst av utrotningshotade arter. Stensson anser att det borde vara en självklarhet att man gör en naturinventering innan man fattar beslut om bygglov. Dessutom är Stensson kritisk till att inga skyddsbestämmelser finns i avtalet med PEAB.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

294 nya hyresrätter på Lidingö

[bild: Lidingös största och andra byggprojekt är Dalénumområdet i AGA, mellan Kapsta och Larsberg]

Nu har miljö- och stadsbyggnadsnämnden gett tillstånd till bygge av dryga 300 nya hyresrätter på Lidingö. De nytillkomna, utöver de 250 redan beslutade i Dalénumområdet vid AGA är 44 nya hyresrätter i Brevik. Lägenheterna, kvarteret Körsbärsträdet, kommer att ligga mellan Gåshagaleden och Lidingöbanan med Videvägen i slutet av området.

Lägenheterna kommer att vara inrymda i sex stycken 2-våningshus. Till de 44 lägenheterna finns ett förvånande litet antal parkeringsplatser, 49 stycken, alltså en per lägenhet och fem extra, besöksparkeringar eller extra parkeringsplatser för uthyrning till hyresgästerna.
Entreprenören är Paulsson Entreprenad Aktiebolag, PEAB, som fått uppdraget av Miljö- och stadsbyggnadsnämnden. PEAB är en stor entreprenör inom byggbranschen. De har en omsättning på dryga 40 miljarder per år och har cirka 15.000 anställda.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Bäddar Jessica Nyberg för Mats Odell?

[bild: Kristdemokraternas hemsida]

På Brännpunkt, Svenska Dagbladets debattsida, skriver 19 ledande kristdemokrater att de vill byta partiledare. Av de 19 tunga namnen som undertecknat uppropet finns två ledamöter från partistyrelsen, tre kommunalråd, fyra sittande riksdagsledamöter och tio före detta riksdagsledamöter. Ett av de undertecknande kommunalråden är Jessica Nyberg från Lidingö.

I debattartikeln skriver de 19 tunga kristdemokraterna bland annat:
För att säkerställa att Kristdemokraternas röst inte saknas i riksdag och regering efter 2014 är det enligt vår mening uppenbart att vi bör lära av exemplen från andra partier som förlorade i valet 2010, och som nu kommer att möta väljarna med nya partiledare.
I debattartikeln läggs som synes kravet på partiledarbyte fram. Huruvida detta är ett sätt att bädda för Mats Odells kandidatur eller inte är i skrivandets stund oklart. Dock kan vi notera att Odells kandidatur tillkännagavs två dagar efter att kravet på ny partiledare restes inom kristdemokraterna på Brännpunkt i Svenska Dagbladet.

Eftersom Lidingöpolitiken gillar könsdiskussioner och statistik kan vi också konstatera att 8 av undertecknarna av debattartikeln på Brännpunkt var kvinnor och 11 var män. Detta säger egentligen ingenting annat än att kristdemokraterna i modern tappning faktiskt är mer jämställt än på Lewi Pethrus eller Alf Svenssons tid.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Klart med sponsring av parkbänkar

Under gårdagens möte i Tekniska nämnden fattades beslut om sponsring av parkbänkar på Lidingö. Debatten kring förslaget, vars upphovskvinna är tekniska nämndens avgående ordförande Jenny Nilsson, har varit hård och lång. Redan i juni reagerade vänsterpartisten Jonas Lundgren mot förslaget och det har också omskrivits i Lidingöpolitiken av Ida Luther Näsholm i en krönika.

Till Lidingösidan säger Jenny Nilsson:
Genom sponsringen kan vi förbättra parkbänksbeståndet och snabba på uppfräschningen.
Jonas Lundgren, som alltså var den tydligaste kritikern till förslaget när det från början väcktes kommenterar beslutet:
- Det ser kanske inte ut som en så stor sak. Dock är det väldigt oroväckande att staden i större utsträckning ska förlita sig på privatpersoners goda vilja istället för på sina egna finanser. Jag tycker att vi ser en tydlig utveckling i samhället i linje mot att kommuner, landsting och staten slår ifrån sig ansvar och litar till näringslivet och privatpersoners allmosor och det är inte något vidare i mitt tycke.

Redaktionen
/redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

”Hade inte hänt om Lidingö stad inte var så rädda jävla för att äga”

John Mattson Fastighet AB har som vi tidigare rapporterat om sålt fastigheten Fyrvaktaren i Larsberg till företaget ALM Equity. Fyrvaktaren har tidigare fyllt en viktig funktion i Lidingö stads verksamhet och inrymt bland annat Allhuset, ett bostadshotell och en föreningsgård. Dessa verksamheter har nu flyttat, alla utom bostadshotellet. Nu har dock hyreskontraktet mellan ALM Equity och Lidingö stad avseende bostadshotellet också sagts upp.

Kommunalrådet Paul Lindquist har meddelat att man nu letar efter en ny fastighet att inrymma bostadshotellet i.
- Det enda man kan säga är väl att det här inte hade hänt om Lidingö stad inte varit så jävla rädda för att äga, säger en förbannad boende på bostadshotellet till Lidingöpolitiken, hon menar att Lidingö stad borde ha köpt fastigheten av John Mattson Fastighet AB för många år sedan och införlivat det i Lidingöhem AB och att anledningen till att detta inte skett är ideologisk.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Ikonen Dawit Isaak

Han har suttit fängslad i Eritrea sedan 2001, Dawit Isaak, svensk-eretriansk journalist som kom till Eritrea för att starta upp en ny tidning. Eritreas ambassad ligger på Lidingö, på Stjärnvägen närmare bestämt, i samma hus som bland annat Honduras och Nordkoreas ambassader och Folktandvården.

Den 20:e september hölls en manifestation för att frige Isaak. Manifestationen arrangerades av Expressen och talarlistan innehöll 25 namn, däribland Peter Englund, Svenska Akademins ständige sekreterare, Arja Saijonmaa och Ola Larsmo, ordförande för Svenska PEN.

Dawit Isaak har blivit en ikon för kampen för press- och yttrandefrihet. Ikontrycket med hans ansikte och texten "Free Dawit" har blivit nästan lika populär i Stockholm som ikontrycket på Che Guevara, men bara nästan.

Lidingöpolitiken menar dock att det är märkligt att Expressens manifestation inte kunde vara allmänt till stöd för fängslade journalister. I så fall hade det varit ett bra tillfälle att även ta upp fallen Martin Schibbye och Johan Persson som sitter fängslade i Etiopien. Vi menar att även detta fall är värt all uppmärksamhet. Dock kanske det inte är förvånande att Expressen väljer att inte lyfta det fallet, ren politik helt enkelt, eftersom både Martin Schibbye och Johan Persson är kända vänsterorienterade journalister.

Mikael Rogler flyttar, ersätts i kommunstyrelsen av Malin Olsson

Tidigare var han kompis med Per Litzén, då var de maoister och medlemmar i Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna/Sveriges kommunistiska parti, sedan blev han socialdemokrat och har nu en lång historia av politiskt arbete på Lidingö. Men nu flyttar Mikael Rogler från Lidingö.

Tidigare har Rogler haft en lång rad av uppdrag i Lidingö stad för Socialdemokratiska arbetarepartiet. Han kom in i fullmäktige 2001 och har sedan dess suttit i bland annat Pensionärsrådet, Äldre- och handikappnämnden och kommunstyrelsen. Men nu försvinner alltså Mikael Rogler ur politiken på Lidingö.

Den 22/9 ska Socialdemokraterna på Lidingö göra ett fyllnadsval där Malin Olsson föreslås ersätta Rogler i kommunstyrelsen. Olsson i sin tur föreslås ersättas i Tekniska Nämnden av Monica Hjerpe.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Moderaterna lämnade walk over i bostadsfrågorna

Pressmeddelande från Vänsterpartiet Lidingö

Hyresrättsföreningens arrangemang, Hyresgästens dag, som går av stapeln idag i Larsberg skulle ha innehållit en debatt mellan Ida Luther Näsholm (v) och en representant från den borgerliga majoriteten. Vänsterpartiet fick sent under gårdagen meddelandet om att ingen debatt skulle bli av eftersom moderaterna dragit sig ur och inte skulle dyka upp.
- Det känns jättetråkigt att moderaterna ställde in och inte tog sig tid för utfrågningen, jag har själv flera frågor jag hade velat få svar på från majoriteten. T ex varför man verkar ha noll intresse av att vi unga vuxna som fötts och vuxit upp i kommunen ska kunna bo kvar här när vi flyttar hemifrån om vi vill, och varför man vill minska valfriheten när det gäller boendeform på ön. Vilket ju är vad som sker när antalet allmännyttiga hyresrätter minskar, säger Ida Luther Näsholm, ordförande för Vänsterpartiet Lidingö som skulle ha deltagit i debatten.

Det inställda arrangemanget innebar också att väljarna gick miste om ett viktigt tillfälle att ställa stadens politiker mot väggen och bilda sig en uppfattning om skillnaderna mellan de två politiska lägren.
- Jag har själv ingen egen bostad och i nuläget varken råd att köpa en bostadsrätt i kommunen eller tillräckligt lång kötid för att få ett förstahandskontrakt, trots att jag stått i kö så länge man fått. Häri ligger också den fundamentala skillnaden mellan våra partier; moderaterna hänvisar ofta till marknaden och deras lokala företrädare har flera gånger sagt att Lidingöungdomar inte vill bo kvar i kommunen och att alla i vart fall inte kan bo just här utan får söka sig till andra delar av länet. Men det är ju jättelöjligt! Det är ju vi, de politiska företrädarna i VÅR kommun, som har ansvar för VÅRA invånare och bostadssituationen här. Det går ju inte att lämpa över på andra kommuner. Jag tycker att det är en grundläggande mänsklig rättighet i ett land som Sverige att man ska ha möjlighet att bo kvar i sin hemkommun där man är född och har sin familj och vänner, om man vill.

- Sedan hade det varit intressant att höra vad de tycker om att bygga s k ungdomsbostäder istället för vanliga hyresrätter också. Det kommer på tal ibland och framhålls som en smart lösning för att minska bostadsbristen bland unga, men sanningen är ju att unga inte är en homogen grupp med annorlunda behov än andra hyresgäster utan tvärtom har samma behov som alla andra på bostadsmarknaden och lever olika liv; en del jobbar heltid och har barn, andra är singlar och studerar. Förslag om att ”ungdomar” som grupp skulle kunna buntas ihop i provisoriska bostäder med lägre standard känns därför inte seriöst. Det finns ju redan studentbostäder för dem som studerar om det är vad man är ute efter, och riktiga hyresrätter är ju hur man än ser på bostadsmarknaden mer användbara för samhället och en bättre investering, både ekonomiskt och socialt för framtiden, än provisoriska låtsashus.

Vänsterpartiet tycker att det är märkligt att moderaterna ställer in och väljer att inte närvara vid utfrågningen.
- Moderaterna är det största och mest resursstarka partiet i kommunen. Därför är det väldigt märkligt att man inte prioriterar att närvara vid denna typ av arrangemang. Visserligen känner vi inte till bakgrunden till att de lämnar walk over, men att välja bort väljare i hyresområden känns märkligt. För oss var det självklart att tacka ja, det är synd att detsamma inte gäller för moderaterna, säger Jonas Lundgren, presstalesman för Vänsterpartiet Lidingö.

Pressmeddelande angående "fighten om Lidingöbanan" från Vänsterpartiet Lidingö

Efter korrespondens med Vänsterpartiets landstingsgrupp i Stockholms län har Vänsterpartiet Lidingö kommit fram till att ingen intressekonflikt i sakfrågan om Lidingöbanan råder mellan partiföreningen och landstingsgruppen.
Däremot vänder Vänsterpartiet Lidingö sig fortfarande skarpt mot den raljanta ton som vi uppfattade i Gunilla Roxby Cromvalls artikel på Stockholmsvanstern.se den 30/8.
- Vi tycker att det är olyckligt att använda sig av ett språkbruk som misstänkliggör huruvida den överenskommelse som fattats mellan Lidingö stad och Stockholms läns landsting är ett resultat av svågerpolitik, säger Sven-Erik Wånell från vänsterpartiet Lidingös kommunpolitiska grupp.
Vänsterpartiet Lidingö menar också att det är problematiskt att språkbruker i blogginlägget antyder att det skulle vara mindre nödvändigt med kollektivtrafiksatsningar på Lidingö än i andra delar av länet.
- Vi menar att det finns en problematik i att påstå att det är på grund av den borgerliga dominansen som satsningar görs på Lidingöbanans sammanlänkning med Spårväg city. Det är alltid svårt att förhålla sig till den typen av påståenden när man faktiskt inte tillhör den borgerliga dominansen. Dessutom tror jag att det ibland beror på okunskap om Lidingö och hur kommunen ser ut, säger Jonas Lundgren, också han från vänsterpartiet Lidingös kommunpolitiska grupp.
- Det bor ju drygt 22.000 personer längst Lidingöbanans sträckning och dessa bör ha lika stor rätt till kollektivtrafiksatsningar som andra oavsett vad de röstar på, det ska vara självklart även i Vänsterpartiets ögon, avslutar Jonas Lundgren.

Ullberg säger att Lindquist fifflar - Lindquist säger att Ullberg ljuger

Socialdemokraten Erik Ullberg anklagar i Metro Paul Lindquist (m), kommunalråd på Lidingö för att ha fattat en hemlig överenskommelse med Christer G Wennerholm om att Lidingöbanans upprustning och sammanlänkning med Spårväg city ska vara klar 2014.
- Dessutom har Paul Lindquist, kommunalråd på Lidingö, antytt att han och Christer G Wennerholm har en egen överenskommelse om att anslutningen till Lidingö ska vara klar redan 2014, säger Ullberg till Metro.
Detta, menar Paul Lindquist (m), är felaktigt. På sin blogg skriver han: Att utan att ta reda på fakta insinuera att jag och trafiklandstingsrådet skulle gå bakom ryggen på SL och trafiknämnden är högst oprofessionellt och uppriktigt sagt rätt kränkande. Det hade jag faktiskt inte väntat mig av en av de ledande socialdemokraterna i landstinget.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Lundgren/Wånells svar till Göran Tegnér (fp)

För någon tid sedan rapporterade Lidingöpolitiken om Göran Tegnérs (fp) angrepp mot vänsterpartiets politik och mot vänsterpartisten Jonas Lundgren i Mitt i Lidingö Tidning. Lidingöpolitiken har nu fått lov att publicera Lundgrens svar till Tegnér, författat tillsammans med partikamraten Sven-Erik Wånell.

Vänsterpartiet föredrar att presentera sin egen politik

Svar till Fler parkbänkar på kortare tid med sponsring den 22/8. Det är trist att se hur de osakliga angreppen haglar över (v) för att vi har en annan åsikt om hur välfärden bör finansieras. I Tegnérs artikel finns felaktigheter som ”och ni vänsterpartister är nog inte nöjda för än skatten uppgår till 100 procent”. Dessa påståenden är felaktiga. De 19 öres skattehöjning som vänsterpartiet föreslår i vår budget är långt ifrån både ”100 procent”.
Tegnér citerar också ur artikeln från 5/6 ”Lidingöborna måste finansiera upprustningen med skattepengar”. Vad som står är ”Lidingöborna måste finansiera upprustningen med sina privata medel för att kommunen vägrar ta ut erforderlig skatt för att finansiera upprustningen med skattepengar”.

Vår linje är att vi ska finansiera välfärden med skattepengar. Det är orimlighet att blanda in privata finansiärer i något som ska täckas av den kommunala budgeten. För oss är det också uppenbart att skillnaden är ideologisk och i praktiken handlar om huruvida vår välfärd ska finansieras av oss gemensamt och komma oss alla till del eller genom allmosor från ett fåtal. (v) presenterar sin egen politik istället för Alliansens, det är bättre så.

/Jonas Lundgren, Vänsterpartiets kommunpolitiska grupp
Sven-Erik Wånell, Vänsterpartiets kommunpolitiska grupp

Johan Båge hade rätt

När vi lanserade Lidingöpolitiken som lokaltidning skrev vi att Lidingö Tidning och Mitt i Lidingö Tidning skriver för lite om lokalpolitik och för mycket om bortsprungna katter. I pressmeddelandet som förklarade tidningens intentioner skrev vi om den etablerade lokaljournalistiken: De etablerade lokaltidningarna blir mer alltmer urvattnade och inriktade mot att bara rapportera om bortsprungna katter och dylikt, allt färre invånare kommer till tals och får utrymme att tänka och tycka om stadens politik och förvaltning.

Veckans nummer av Mitt i Lidingö Tidning finns en katt på framsidan. Den är visserligen inte bortsprungen utan skuren i magen. En väldigt obehaglig händelse utan tvekan. Vi vill inte förringa nyheten om katten. Men det är intressant att se hur rätt Johan Båge, redaktör för Lidingöpolitiken hade när han sa:
- Lidingö behöver fler aktörer i debatten! Därför har vi bestämt oss för att starta upp en ny, ideell politisk lokaltidning med ett annat mer kritiskt perspektiv, säger Johan Båge, redaktör för den nya tidningen Lidingöpolitiken.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Wånell och Lundgren tar strid för Lidingöbanan

I ett öppet brev till landstingsfullmäktiges vänsterpartistiska ledamöter den 2/8 kritiserar vänsterpartiet Lidingös Sven-Erik Wånell och Jonas Lundgren den vänsterpartistiska landstingsgruppens agerande i fråga om sammanlänkningen av Spårväg city och Lidingöbanan. Upprinnelsen till det skarpa agerandet från Lidingös vänsterpartister är en artikel skriven av Gunilla Roxby Cromvall (v) publicerad på Stockholmsvanstern.se. I artikeln skriver Cromvall bland annat:
Det är sannolikt ingen slump att Christer G Wennerholm och hans kumpaner prioriterar att bygga ut Spårväg City från Hamngatan via Östermalm, Djurgården, den nya exklusiva stadsdelen Norra Djurgårdsstaden till Lidingö och Gåshaga brygga. Det är här han har sina väljare

Wånell och Lundgren svarar i sitt brev:
Vänsterpartiet Lidingö anser att det är ett grovt misstroende mot våra lokala representanter att påstå att avtalet mellan Stockholms läns landsting och Lidingö stad har något med var Christer G Wennerholm släkt bor. Vad det gäller är, anser vi, ett angeläget kollektivtrafikprojekt.
- Vi ser det som att sammanlänkningen av Lidingöbanan och Spårväg city kan bli den slutliga räddningen för Lidingöbanan och vi är angelägna att avtalet hålls. Vi har hela tiden stått bakom avtalet. Att landstingsgruppen inte besvärat sig att ta reda på vår inställning är väldigt beklagligt. Vi har kämpat för Lidingöbanan i mer än 50 år. Att vårt eget parti uppenbarligen tycker att frågan är mindre viktig är väldigt synd, säger Jonas Lundgren från Vänsterpartiet Lidingö.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Underbemanning på stadens fritidsgårdar, personalen slår larm

Det är för lite personal på Lidingös fritidsgårdar och för stora barngrupper. Det menar personalen som nu kräver ett tak för hur stora barngrupperna får vara. Buller, stress och en högljud arbetsmiljö är anledningarna till att personalen reagerat. Personalen på fritidsgårdarna har en tung arbetssituation. På Nova går det 27 barn per anställd personal.

En annan aspekt av problematiken är att antalet barn är så pass stort att lokalerna ibland blivit för trånga. Källängsgården som har en fritidsgrupp på 124 barn har fått inhysa verksamheten till viss del i en tillfällig lokal för att de inte får plats i de ordinarie lokalerna.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Nummer 3-2011 av Lidingöpolitiken ute

Idag skickades det senaste numret av pappersutgåvan av Lidingöpolitiken till tryckeriet. Temat för numret är feminism och förutom temaartiklar innehåller det såklart kultursidor, lokalnyheter från Lidingö, medlemssidor och en liten överraskning.

God läsning önskar redaktionen!

Lidingöpolitiken nr 3-2011

Spårväg citys sammanlänkning med Lidingöbanan klar

Igår röstade Stockholms läns landsting igenom förslaget om en sammanlänkning av Spårväg city och Lidingöbanan. Landstingets beslut fattades av en majoritet bestående av moderater, centerpartister, folkpartister, kristdemokrater och miljöpartister. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna röstade för återremiss. Lidingös socialdemokrater följer sin landstingsgrupps inställning i frågan medan det tycks finnas en viss oenighet mellan vänsterpartiets landstingsgrupp och dess lokalförening på Lidingö, men detta är varken bekräftat eller dementerat i skrivandets stund.

Lidingöbanans sammanlänkning med Spårväg city kommer att stå klar 2017 och den nödvändiga upprustningen av Lidingöbanan kommer att vara klar under 2014. Kostnaden för projektet kommer att uppgå till cirka 5miljarder kronor.

Miljöpartist drabbad av stroke i sommar

Idag rapporterar den lokala nyhetsförmedlingen Lidingösidan att miljöpartisten Anna Stensson drabbats av en stroke under sommaren. Stroken har gjort Stensson halvsidigt förlamad men hon har efter behandling börjat återhämta sig. På måndag kommer hon själv att informera kommunfullmäktige om sin situation.

Stensson, som är döv, för all sin kommunikation via läpptydning, teckenspråk och tal. Hon har nu begärt att få en teckenspråkskunnig hemtjänst för att få hjälp med sina svårigheter under rehabiliteringen.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Folkpartist till angrepp mot Jonas Lundgren (v)

I dagarna publicerade Mitt i Lidingö Tidning en artikel skriven av folkpartisten Göran Tegnér. Tegnér som är vice ordförande i Tekniska nämnden svarade på en tidigare publicerad debattartikel i samma tidning av vänsterpartisten Jonas Lundgren angående sponsring av parkbänkar. I sin artikel skriver Göran Tegnér bland annat ”Jonas Lundgren och vänsterpartiet tycker att styrka är lika med en maximal skattesats” och ”Vänsterpartiet vill helst ta ut 100 procent i skatt”.
- Jag tycker att Tegnérs artikel är ett klassiskt exempel på en argumentation som frikopplas från all saklighet för att vinna billiga politiska poänger. Tegnér gör bort sig genom att ljuga om vänsterpartiets politik i sin artikel, det är inte snyggt, det är vare sig retorik eller saklig argumentation utan istället en form av idiotförklarande av alla som tycker annorlunda. Jag blev förvånad när jag läste artikeln, säger Jonas Lundgren till Lidingöpolitiken, där Lundgren också medarbetar.
Ett skriftligt replik till Tegnér har sänts till Mitt i Lidingö Tidning skriven av mig och Sven-Erik Wånell från Vänsterpartiet Lidingös kommunpolitiska grupp, avslöjar Jonas Lundgren.

Tre års försening av utbyggnaden

Spårväg Citys samanbindning med Lidingöbanan har blivit försenad. Den plan som från början gällde var att spårsträckningen skulle ligga klar 2014. Denna prognos ses idag som orealistisk och istället beräknas färdigställandet till 2017.
Jag tror att det kan ha att göra med en för tidig och för optimistisk prognos, säger resenären med Lidingöbanan Dan Knutsson, till Lidingöpolitiken.
Det kan vara så att Dan Knutsson har rätt. Emellertid har det, efter vad Lidingöpolitiken erfar, lagts en prognos som säger att spårvägen kommer att stå klar 2016/2017.

Den 30/8 tar landstinget beslut om byggandet av spårvägssträckan som förväntas kosta 5,4 miljarder kronor.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Vänsterpartiet Lidingö växer

Efter valet 2010 förlorade partiet sin representation i de parlamentariska församlingarna. Detta innebar att partiet förlorade både sin stabila ekonomi och sin parlamentariska plattform. Förutsättningarna för partiets verksamhet förändrades i grunden. Sedan 1998 har Vänsterpartiet Lidingö haft ett relativt konstant medlemsantal. Men de senaste månaderna har partiföreningens medlemsantal växt betydligt.
- Vi har gått från relativt stabila medlemssiffror som varit desamma sedan 1998 till en medlemsökning som innebär legitimitet för vårt parti som faktiskt är högre än när vi satt i fullmäktige. Det är väldigt roligt att se hur vi växer som parti och partiförening samtidigt som motvinden ökar i styrka genom de försvårade omständigheter vi arbetar under med försämrad ekonomi och förlorad parlamentarisk plattform. Trenden i riket är ju att färre väljer att engagera sig i de politiska partierna. Nu satsar vi på 2014, säger Jonas Lundgren, medlemsansvarig i styrelsen för Vänsterpartiet Lidingö.

Recension: Siri Karlsson en kväll att minnas

Siri Karlsson är en folkmusikduo som består av Maria Arnqvist på altsax och Cecilia Österholm på nyckelharpa. 2008 gav gruppen ut skivan Mellan Träden. Sedan dess har duon turnerat land och rike runt med en spännande blandning av folkmusik, världsmusik och progg. Den 16/8 gjorde man ett framträdande på Stockholms kulturfestival. Konserten var dryga timmen lång och Siri Karlsson levererade folkmusik som förde tankarna till logdans på Elfviks gård på Lidingö men även afrikansk-inspirerad musik. Ackompanjerades gjorde duon av en hel serie skickliga musiker som tillförde ett tungt sound.

Siri Karlsson spelar på alla strängar och omfattar ett register med allt från glada polskor till mer vemodiga sånger. Människor i publiken började spontant att dansa de traditionella danserna som hör musiken till och det gjorde, förutom det för en gångs skull frånvarande regnet, konsertögonblicket till något att minnas.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Vänsterpartiet drar igång verksamheten för hösten

Den 25/8 drar vänsterpartiet Lidingö igång sin verksamhet igen för hösten. Under ett medlemsmöte den 25/8 kommer man att fastställa kalendarium. Vad som kommer att prioriteras från partiets sida är i skrivandets stund oklart men i verksamhetsplanen finns utgivandet av Lidingöpolitikens med som ett centralt åtagande.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Inte ett spår av vänsterns remissvar i Miljöprogram för Lidingö stad

Nu har kommunstyrelsen på Lidingö antagit miljöprogrammet för Lidingö stad 2012-2020. Kritik mot miljöprogrammet har riktats från miljöpartiet som menar att grundvattenfrågan saknas. Man menar att avloppspolicyn inte är tillräcklig eftersom djur och växter inte får vatten från kranar. Centerpartiet däremot är väldigt positiva eftersom deras remissvar har fått stort utrymme i det nya miljöprogrammet. Ett parti vars synpunkter däremot inte syns i någon större utsträckning är Vänsterpartiet som lämnade in ett remissvar där man efterlyste mätbarhet i de mål som sattes upp, man menade också att staden skulle satsa på att bli klimatneutral och att detta i högsta grad var ett mätbart mål. Vidare ansåg Vänsterpartiet i sitt remissvar att det var fel att inte rikta udden mot bilismen i stycket om hållbart resande. Dessutom hade man synpunkten att ett avsnitt skulle i miljöprogrammet innehålla den sociala aspekten av miljöarbetet.

Nytt nummer av papperstidningen på väg

På fredag, 26/8 redigeras nummer 2 av Lidingöpolitiken 2011 och skickas till tryck. Tidningen kommer att ha temat feminism och att som vanligt innehålla lokalpolitiska nyheter, giftiga kommentarer och krönikor. Lidingöpolitiken går ut till alla medlemmar i Vänsterpartiet Lidingö men vill du ha tidningen kan du också kontakta oss på redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com. Vi kommer också som vanligt att lägga ut tidningen som PDF för läsning via internet.

Rasistisk propagandaoffensiv på Lidingö

Motpol.nu är en bloggportal som samlar högerextrema bloggar runt om i Sverige under samma tak. Bloggportalen drivs av Nordiska förbundet, en organisation som enligt den antirasistiska tidningen Expo som nazistisk.

Propagandaspridning bland högerextremister sker till stor del genom klistermärken med webbadresser. På gångvägen mellan Ropsten och Lidingö, den går hela vägen till Aga, finns ett otal klistermärken från Motpol.nu och också från Nordisk Ungdom. Gissningsvis är propagandan uppklistrad av Fria Nationalister, en organisation som sprider olika högerextrema gruppers propaganda.

Recension: Det sitter någon på vingen

Lördagen den 9/7 hade Parkteatern premiär för pjäsen Det sitter någon på vingen vid sin scen på Hägerstensåsen. Pjäsen bygger på två minimalistiska giganters verk; Allan Edwalls visor och Kristina Lugns texter. Skådespeleriet är bra och scenografin är precis som pjäsen i sig minimalistisk och i form av en rullande scenen som haft en lång och anrik historia.

I soligt väder fanns dock en intressant kontrast mellan en ganska mörk pjäs och ett fint väder. Mörk inte därför att tonen inte var glättig utan därför att innehållet på något sätt bryter totalt mot det glättiga. Edwalls texter är hårt politiska och handlar om utsugning och den enskilde människans villlkor, aktuella såväl idag som när de skrevs. Lugns texter är på samma sätt realistiska, nästan diskbänksrealistiskt äcklande men lik förbannat anknutna till verkligheten sådan den är för dig och mig.

Betyg: Surrealistisk förpackning kanske är en nödvändighet för att beskriva realismen utan att ge upp på grund av sakernas tillstånd.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Recensioner av Jan Björklunds, Maud Olofssons, Håkan Juholts, Göran Hägglunds och Jimmie Åkessons tal i Almedalen

Jan Björklund

Ägnar de första fem minuterna av sitt tal åt att berätta att liberalism är bra och socialism är dåligt. Resterande talet handlar till stor del om utmaningar. Och de utmaningarna kan bara mötas av en borgerlig regering med skatteplanerare och ex. militärer i första ledet. Björklund berättar också om hur han vill göra Sverige till en nattväktarstat. Han berättar också att det inte är något fel alls på stora klassklyftor.

Stora Lidingöfrågan: Lidingö har drabbats av en del besvikelser på grund av den fria marknaden. Ska kommunala bostadsbolag få finnas kvar och utgöra en ansvarstagare eller är det lite för socialistiskt, lite som i Nordkorea?

Betyg: Tack för att du talat ur skägget igen, vi höll på att glömma att du är major.

Maud Olofsson

En essä över den nyliberala centerlinjen som i stort sett tjänar som riktlinje i det eftermäle som Olofsson önskar efter sin avgång i september. Entreprenörspartiet är vad det gamla Bondepartiet vill bli idag och vara imorgon. Och så lite invandring. Ett försök till antirasistiskt tal som egentligen blir tvärt om. Invandrare behövs i vården, vården och vården, i övrigt var det inte så mycket som invandrare var bra på, jo, entreprenörskap såklart. Om Olofsson fått en guldtia varje gång hon nämnt ordet entreprenörskap så skulle hon kunna finansiera lösningen på de afrikanska ländernas vattenproblem alldeles ensam.

Stora Lidingöfrågan: Centern har blivit ett enfrågeparti med entreprenörskap som enda ord i vokabulären. Men hur ser Olofsson på Lidingöcenterns enfrågeval med motstånd mot vägtunneln från Skärsätra till Mölna ängar som enda fråga på dagordningen?

Betyg: Detta är inte ett tal, det är en subjektiv biografi.

Håkan Juholt

Ett klassiskt socialdemokratiskt tal som i vissa avseenden till och med låter progressivt. Dock får vi inte glömma att Juholt fortfarande leder ett parti i starkt behov av en identitet att samlas under. Barnfattigdomen går som ett ledmotiv, något som Lars Ohly förde upp ordentligt redan i valrörelsen 2010. Frågan är om det ledmotivet räcker eller om det skulle behövas lite mer profil? Bombastiskt och trevligt är det emellertid och vissa drag av Palmes talekonst skymtar fram på ett sätt som tillfredställler åtminstone undertecknad.

Stora Lidingöfrågan: Hur blir det nu med RUT om ni får bestämma?

Betyg: Väl rutet, hälften vunnet.

Göran Hägglund

Hårdare tag mot ungdomsbrottslighet, för de humana värdenas skull. Vite för föräldrar som uteblir från sina barns rättegångar. Det handlar om barnen och det handlar om föräldrarna. Hägglund gillar också ordvitsar. Men när han pratar GPS:er blir skratten få och mest av medlidande. Ett klassiskt knastertorrt moraltal i kristdemokratisk stil.

Stora Lidingöfrågan: Hur tar kristdemokraterna tag i det uppenbara problemet att folk inte är intresserade av vårdnadsbidraget, något som är helt uppenbart exempelvis här på Lidingö?

Betyg: Häll upp ett glas vatten och gurgla, för den här moralkakan fastnar redan i gommen.

Jimmie Åkesson

Ett tal som utmärks av att dubbla led av fotfolket från ungdomsförbundet SDU sitter som vakter framför scenen, det säger kanske en del inte bara om antifascister av militant slag utan även om den rådande mentaliteten inom partiet? I praktiken ägnas femtio procent av talet åt att såga miljöpartiet och de andra femtio åt att kräva hårdare straff. Konstigt förresten att partiet lämnat kravet på dödsstraff, det hade rimmat väl med Åkessons hårdföra stil i kriminalvårdsfrågorna.

Stora Lidingöfrågan: Sverigedemokraterna attraherar väljare i områden där ingen har sett en invandrare och där det inte finns någon brottslighet. Hur ska ni göra för att attrahera dem som finns i områden som funkar precis tvärt emot Sjöbo?

Betyg: Like a rolling stone, eller i alla fall ungefär lika häftigt som en gråsten från det svenska folkhemmets dyiga mylla.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Recensioner av Romson/Fridolins, Fredrik Reinfeldts och Lars Ohlys tal i Almedalen

Romson/Fridolin

Klassiskt miljöpartistiskt. Mycket snack men ekologin saknades i det stora hela. Tyvärr verkar det viktigare att prata om allt som inte har med miljö att göra. Men gud vad duktiga miljöpartiet är, när Fridolin tänker efter är de nog duktiga på allt faktiskt...

Stora Lidingöfrågan: När kommer miljöpartiet med det geniala förslaget att subvetionera salmsugning i sjöar som Kottlasjön för att sanera från industriavfall?

Betyg: Som härsket valfläsk uppfräst med lök

Fredrik Reinfeldt

Fidde börjar med publikuppvärmning. Sedan börjar han rabbla statistik och berätta om hur många människor det föds på jorden och om fattigdom och demokrati. Visserligen spännande men när sjutton deltog Fredrik Reinfeldt i försvaret och solidariteten för en befrielse- eller demokratirörelse, löjligt... Roligt hur tveksamma aplåderna var när Reinfeldt riktade en känga mot USA:s ekonomiska politik.

Stora Lidingöfrågan: Men säg för guds skull något om hur Moderaterna ska lösa sin meningsskiljaktighet med EU om momsbeläggning av ideella organisationer. Det vore väldigt spännande för det vet varken Hans Barje eller Anders Borg.

Betyg: Det börjar bli jävligt trångt nu, men det går bra för Sverige

Lars Ohly

Ohly drar iväg en hel del olika klassiska idéer som hör den socialistiska och feministiska rörelsen till och han gör det med den äran. Dessutom självkritiskt och utan att gömma Vänsterpartiets kritiska läge.

Stora Lidingöfrågan: Varför säger du inget om vårdnadsbidraget Lasse? På Lidingö märks tydligt hur detta är en ideologisk reform snarare än en praktisk förändring.

Betyg: Ta igen på gungorna vad man förlorade på karusellen

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Ökänd förvaltare kvar på Lidingö Golfklubb

Träden sågas ner utan tillstånd och skandaler präglar golfklubben. Trots det blir Johan Mihkelson Ringqvist kvar som ägare till klubben, avslöjar hemsidan realtid.se. Till Realtid säger Mihkelson Ringqvist att han ”fått en nytändning så det sjunger om det”.

När det gäller golfklubbens illegala trädfällning är allt överspelat och Lidingös egen Mr. Green Goblin säger: – Jag ville erbjuda de 535 medlemmarna något ännu bättre än vad jag erbjudit fram tills nu.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Grillplatsen på Fregattvägen hotas med rivning, kommunen: Det är en ansvarsfråga

Idag kom det till Lidingöpolitikens kännedom att kommunen vill att den populära grillplatsen på Fregattvägens baksida med utsikt över Värtahamnen ska rivas. Anledningen är inte att platsen skulle utgöra någon brandfara utan att det, enligt exploateringsingenjörerna på stadsdelskontoret har kommit in klagomål från grannar i de intilliggande husen. Samtidigt är det just grannar i de omkringliggande husen som sedan åtta år tillbaka driver grillplatsen och ser till att den ser fin ut. Det grannarna klagat över är att det druckits alkohol på platsen.

En som reagerat över kommunens agerande är Jonas Lundgren (v), som också är reporter på Lidingöpolitiken. Han skriver på sin blogg Världen-Sverige-Lidingö:
Jag har själv suttit där bakom och grillat med vänner några gånger jag är ju uppväxt i Bodal. Nog för att vi är unga men speciellt skräckinjagande ser vi nog inte ut. Det är märkligt och komiskt hur Lidingö är en kommun som styrs av två förment liberala partier, KD oräknat, kan bestämma sig för att bli en kontrollkommun där medborgare som gör något själva ska få det förstört. Jag blir faktiskt väldigt störd över en sådan här dumhet från kommunens sida.

Niklas Andersson på Lidingö kommun menar att det är en ansvarsfråga att grillplatsen ska tas bort eftersom den inte är anlagd av kommunen.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Ökänt bemanningsföretag tar över driften av Högsätraanläggningen

Bemanningsföretaget inom städbranschen, ISS, har knappast rykte om sig att vara en bra arbetsgivare. Ändå har entreprenaden för underhåll av anläggningen i Högsätra på Lidingö gått till företaget.

ISS är ett av världens största företag och hade 2010 en vinst på drygt 4 miljarder kronor. Man har cirka en halv miljon anställda. ISS är det sjunde största företaget på städ- och underhållsmarknaden i hela Sverige och har gjort sig känt för dåliga arbetsvillkor och skandalen på Karolinska Institutet där toaletterna skulle städas på 3 minuter vardera.

Detta är det företag som Lidingö kommun bestämt sig för att välja att ta över driften av Högsätraanläggningen där bland annat ett sjukhus och en förskola. Avtalet löper över en treårsperiod och är värt dryga 7 miljoner kronor.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Känd Lidingöbo på Ship to Gaza

Det ryktas om att en av deltagarna i årets upplaga av Ship to Gaza blir Maria Pia Boethius, känd författare och feministisk debattör bosatt på Lidingö.

Ship to Gazas förra konvoj väckte stor uppmärksamhet genom den israeliska aggresionen som visade sitt rätta ansikte genom attacken och bordningen av samltiga fartyg i konvojen samt sitt blodiga ingripande mot det turkiska skeppet Mavi Marmara.

Tidigare kända svenska palestinavänner som deltagit i konvojen Ship to Gaza är bland annat konstnären Dror Feiler, författaren Mattias Gardell och den miljöpartistiska politikern Mehmet Kaplan.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Lidingömoderaterna till attack mot EU-kommissionen

Den 21 juni publicerade Moderaterna på Lidingö en artikel på sin hemsida där man skriver om EU-kommissionens förslag att momsbelägga ideella föreningar. Moderaterna på Lidingö tror att förslaget kommer drabba Lidingös ideella organisationer. I dagarna har finansminister Anders Borg (m) skickat ett brev till den ansvarige kommissionären Algirdas Šemeta och föreslagit att mervärdesbeskattningsdirektiven ska ändras för att inte drabba svenska ideella organisationer.
- Jag stöder finansminister Anders Borg i kampen mot detta EU-beslut. De ideella föreningarna är oerhört betydelsefulla för oss på Lidingö. De insatser som görs inom kultur, idrott och samfund är ett demokratiskt kitt som bär upp samhället. Det vore allvarligt om EU:s momsregler raserade dessa betydelsefulla ideella krafter, säger Hans Barje (m), ordförande i kultur- och fritidsnämnden.

Hans Barje menar att ideella föreningar på Lidingö ska lobba i sina respektive riksorganisationer för att dessa ska försöka påverka Europaparlamentets beslut.
- Nu hoppas jag att Lidingös alla ideella föreningar inser att det är allvar och att de gör vad de kan för att förhindra detta beslut. Många föreningar har riksorganisationer som kan påverka nere i Bryssel. Vi måste ligga på kommissionen via alla tänkbara kanaler, annars hotas föreningslivet, avslutar Barje.

En som håller med om kritiken men anser att Barje och Borg har en stark dubbelmoral i frågan är vänsterpartiets ordförande på Lidingö, Ida Luther Näsholm. Hon säger till Lidingöpolitiken att hon tycker att det är konstigt att moderaterna som tycker så mycket om EU helt plötsligt uppmanar till ett formligt uppror i frågan.
- Borg och Barge missar den verkliga problematiken, EU är till för att maximera företagsvinster. Mot dessa är den ideella sektorn ett hot. Nu tar EU tag i det hotet, så enkelt är det. Borg liksom Barje har ingen trovärdighet i frågan, de stödjer ju det svenska EU-medlemskapet. Visst är förslaget åt skogen men moderaternas kritik är ren och skär dubbelmoral, säger Ida Luther Näsholm.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Tyckt och Tänkt med Ida Luther Näsholm, Lidingöpolitikens ansvarige utgivare: Om att göra avtryck

Sedan var det det här med parkbänkarna. Alltså stadens nya idé om att vi invånare ska köpa parkbänkar av och åt kommunen istället för att de köps ur kommunens budget. Tänk vad skojigt ändå! Om inte alltför lång tid kanske vi kan beskåda familjen Luther-Näsholms bänk, eller familjen Ehlins. Tänkt att kunna sms:a sin kompis och säga; här sitter jag och äter glass på vänsterpartisten Jonas Lundgrens bänk. Då kan hon eller han svara; nähä, vad spännande, var står den? Tänk att på det här sättet få göra ett verkligt avtryck i staden där man bor, att få synas med en egen bänk.

Det här måste vara det roligaste som hänt i kommen på evigheter. Vet någon var blanketterna finns att ladda ner? Hur mycket kommer en bänk att kosta? Är det möjligt att få sin yrkestitel tryckt framför sitt namn? Får man köpa flera bänkar samtidigt och ställa dem bredvid varandra? Det vore ju jättemysigt om alla i familjen kunde få varsin och man sedan kunde placera ut dem som en soffgrupp i Kappsta eller vid Kottlasjön. Så att de liksom stod färdiga och väntade när man skulle dit och ha pic nic. Får man be andra flytta på sig om det redan sitter någon på bänken, eller kommer det anses som oartigt? Kan män säga, ursäkta, men jag har faktiskt betalt för just den här bänken, ungefär som när man flyger eller går på bio?

Får man välja själv var de ska stå, eller i varje fall bifoga en önskan med inbetalningen? Jag kan känna en viss oro här. Tänk om man betalt dyrt för en bänk och kommunen placerar ut den i något område där man aldrig är, typ bredvid en papperskorg på andra sidan ön vid någon liten vändplan man aldrig sätt eftersom den ligger väldigt otillgängligt bakom en byggnad man aldrig har anledning att besöka. Det vore ju jättetråkigt. Eller om kommunen STÄLLER BÄNKEN BREDVID EN BÄNK SOM KÖPTS AV NÅGON MAN INTE GILLAR. Tänk om två personer som är riktigt rejält osams tvingas ha sina bänkar bredvid varandra, och så ska de gå dit och titta på sina bänkar och där bredvid varandra och mumla surt och titta på varandra utan och säga något. Alltså, alla människor måste ju ha någon som man inte vill ha sin bänk bredvid. Finns det en risk för eventuella mutor om man vill ha sin bänk på en särskild plats, eller bredvid en särskild persons?

Vad händer om ens egen bänk skulle gå sönder, förväntas man betala för reparationen själv, eller kan kommunen kassera ens bänk? Det skulle jag uppleva som en aning okänsligt när den nu en gång ändå stått där med ens namn på. Förresten, får man skriva något annat istället för namnet på sin bänk, typ have a nice day, eller håll ihop? Eller moderaterna suger? Strider det mot stadens bänkpolicy att köpa bänkar för propagandaändamål? Annars kunde ju de politiska partierna bekosta några.

Det är kanske en förbjuden fråga, men kommer en del bänkar att vara värda mer än andra, sådär lite i smyg. Kommer det anses finare att sitta på t ex en känd persons bänk en på en bänk som grannen köpt? Finns det en risk för smygtrakasserier av typen kladdiga tuggummin utkletade bara på vissa personers bänkar? Ska man känna sig personligt angripen om någon låter sin hund bajsa just under ens egen bänk eller är det bara en otrevlig slump?

Nu kanske jag är lite konspiratorisk, men vem kommer att vara utplaceringsgeneral och bestämma var de personliga bänkarna ska stå? Är det teoretiskt möjligt att bygga hemliga politiska maktspel och komma med antydningar med själva bänkarna, typ placera ut kända politikers bänkar i konstellationer som antyder att de samarbetar bakom väljarnas rygg och liknande? Och slutligen, den viktigaste frågan av alla, vad gör man om man är trött i benen och vill sitta ner och det bara är kända moderaters bänkar som är lediga? Kan det tolkas som en dold psykologisk underliggande vilja att byta parti om jag t ex skulle sätta mig på Paul Lindquists bänk när jag handlar i centrum och mina bekanta kan se det? Kommer det utvecklas en social sedvänja kring detta? Ska man t ex fortsätta stå för att markera sitt politiska avståndstagande om det inte finns en bänk som köpts av någon man gillar? Är det en sexuell invit att sätta sig och sola på någons personliga bänk? Eller betyder det bara att man vill markera social närhet rent familjärt?

/Ida Luther Näsholm
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Tyckt och Tänkt med Ida Luther Näsholm, Lidingöpolitikens ansvarige utgivare: Om fullmäktige

Var och tittade på kommunfullmäktige i stadshuset igår. Efter förra månadens åthutning från presidiet angående att teet och kaffet i foajén endast var till för de folkvalda ledamöterna och inte för oss skattebetalare som bekostat kalaset hade jag denna gång med mig egen termos...

Sammanträdet var ungefär som det brukar vara; ett mish-mash av allmänt konsensus, totalt oförstående, konstruerade missförstånd, enstaka intressanta frågeställningar - och människor som njuter av att höra sin egen röst och därför säger samma sak elva gånger istället för en, trots att varken åhörare eller politiska motståndare förmår lyssna med större engagemang den elfte gången än vad man gjorde den första. (Jag har funderat länge på var denna böjelse kommer ifrån och hade till och med en gång en diskussion med en kollega från nämnden om detta beteende möjligen kunde ha sin grund i att sammanträdesarvodet för ordinarie ledamöter i kommunens nämnder och fullmäktige beräknas per timme.)

Men jag har sett det många gånger förut i fullmäktige, det verkar vara mer regel än undantag att man begär ordet flera gånger i samma fråga trots att man inte har något ytterligare att i sak tillföra diskussionen, använder sin replikrätt trots att man egentligen inte har något att svara, begär ordet för att gå fram till mikrofonen och ordagrant upprepa vad någon annan redan sagt. Eller svamlar ur sig långa osammanhängande haranger som lyssnaren har glömt början på när man väl slutar prata. Ibland är det nästan parodiskt när man ser ledamöterna sitta och skruva på sig och man nästan hör hur en del av dem tänker; det här måste jag också få säga, det där vill jag upprepa ännu en gång, nu har alla andra partier lovordat förslaget, det måste jag också göra trots att det inte tillför debatten något och trots att vi om några minuter ändå ska rösta ja till förslaget allihopa...

Den här typen av verbal geggamoja i beslutsfattande organ tar lätt fokus från det man faktiskt debatterar och från de ståndpunkter som väljarna, som väl är dem man främst vänder sig till eftersom man sällan övertygar någon motståndare i fullmäktigedebatten, är där för att få höra och har rätt att få en tydlig och lättföljd debatt om. Ibland undrar man om det är just det som är meningen. Att det snarare handlar om att mot bättre vetande strunta i att förbereda sina inlägg, släppa alla former av röd tråd i diskussionerna och enkla replikskiften där var sida tydligt, genom en representant ur partigruppen, framför sin ståndpunkt i en fråga för att sedan vara tysta och lyssna och endast bemöta nya uppkomna argument för att sedan öppet rösta i frågan - än en barnslig personlig strävan att gång på gång under sammanträdet höra sig själv säga samma sak som tre andra kollegor redan sagt. Det kanske är meningen att debatterna ska vara så svamliga och tråkiga att ingen orkar lyssna färdigt och komma ihåg vad partierna egentligen sa och tyckte? Det vore hur som helst enklare för väljarna om diskussionerna var något mer strukturerade och inläggen något mer förberedda, liksom rensade på onödigt svammel och onödiga upprepningar. Det vore även glädjande om klart&tydligt blev ledord hellre än egocentrism&rundgång.

Det finns ljuspunkter, dock, och ledamöter som ändå lyckats behålla något av den självdistans, humor och retorisk förmåga som behövs för att lyfta en diskussion och hålla debatten levande. Personligen skulle jag vilja ge en liten applåd till Inger Damberg. Inte bara för att hon med total politisk skärpa och detektivliknande(?) undersökningsmetoder och förberedelser är en utmärkt vakthund i den parlamentariska församlingen, som alltid krossar allt motstånd och dåliga ursäkter och inte tvekar att utmana maktmuren i kommunen och lyfta fram de misstankar alla ledamöter har (eller i vart fall borde ha) men inte vågar yttra, utan för att hon med uppriktiga frågor, klockren retorik, humor och vassa repliker både lyckas underhålla och engagera oss lyssnare OCH per rutin lyckas sopa banan med Paul Lindquist och moderaterna och deras dåligt underbyggda förslag eller otydliga argumentation.

En annan ljuspunkt var att flera partier har adopterat vänsterpartiets politik när vi inte längre finns i fullmäktige och till och med citerar oss utan att nämna att det är oss de citerar. Att andra partier nu har gjort våra frågor till sina egna hjärtefrågor är mycket glädjande - det är bara att tacka och ta emot och hoppas att de är lika sugna på att driva och samarbeta kring dessa viktiga frågor när vi är tillbaka i den parlamentariska gemenskapen igen.

Jämfört med förra sammanträdet jag besökte där huvudfrågan verkade vara om Lidingö behöver ytterligare ett systembolag och det på en del förtroendevalda verkade som om bilköerna i centrum på fredagseftermiddagarna var det största problemet i kommunen och Paul, som verkade måttligt intresserad och viftade undan diskussionen, verkade mena att det inte var någon större mening att lägga energi på fler systembolag när det långsiktiga målet för moderaterna (läs Paul) ändå är att man ska kunna köpa sina fredagsflaskor på bensinmacken medan man tankar, framstod gårdagens fullmäktige sammanfattningsvis i vart fall som lite påminde cirkus.

/Ida Luther Näsholm
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Hetskampanjen mot John Mattson Fastighet AB

I kommunfullmäktige den 20/6 ställdes en interpellation av Lidingöpartiet till kommunalrådet Paul Lindquist angående försäljningen av fastigheten Fyrvaktaren 1. Fastigheten äges av John Mattson Fastighet AB fram till för någon tid sedan då företaget beslutade sälja den. Över detta har kommunfullmäktigeförsamlingen på Lidingö varit samstämmigt upprörd sånär som på Mårten Dahlbergs (s) insinuation om att den fria marknaden, som han menar förespråkas av moderaterna, faktiskt bara hade haft sin gång, och Jonas Lundgren (v) som menar att försäljningen är helt i sin ordning.
- Jag har själv många kontakter på John Mattson Fastighet AB som berättat för mig hur det faktiskt gick till, kommunen erbjöds flera gånger ta över förvaltningen av Fyrvaktaren men valde att låtsas som om det regnade istället. Hela denna cirsus är faktiskt kommunens fel. Man har ingen utbyggd allmännytta att inhysa verksamheterna i istället för Fyrvaktaren, hade man haft det så hade detta aldrig varit ett problem, men majoriteten i fullmäktige har valt att slakta Lidingöhem AB, säger Jonas Lundgren.
Även Mårten Dahlberg (s) kritiserade hur Lidingöhem sålts ut och hur kommunen nu stod utan logi för sina verksamheter:
- Det går inte att förlita sig bara på privata bolag, sa han.

Bostadshotellet, som är en av de verksamheter Fyrvaktaren inhyst, ligger kvar trots att fastigheten nu bytt ägare. I kommunfullmäktige sa Paul Lindquist om bostadshotellet:
- Vårt primära intresse är att ha kvar bostadshotellet i någon form, det kommer jag att jobba för.

Även Jan Fjellander (mp) riktade under kvällen kritik mot John Mattson Fastighets AB:
- Vi litade på John Mattson och vi blev svikna och besvikna, sade han i ett av sina inlägg i diskussionen.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Rudboda skola rivs

Den nedgångna skolan i Rudboda kommer att rivas och ge plats åt en ny, det beslutet fattade idag Lidingö kommunfullmäktige. Den nya skolan kommer att stå klar 2014.

/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com

Stormigt meningsutbyte mellan (fp) och (mp) ikväll

I kvällens kommunfullmäktige kom folkpartisten Lisbeth Ringblom och miljöpartiets Jan Fjellander. En hetsig diskussion angående en interpellation ställd av miljöpartisten Anna Stensson utmynnade i att Ringblom anklagade miljöpartisterna i kommunfullmäktige för att, som hon uttryckte det, ”tala med kluvna tungor”.

Diskussionen handlade från början om deponier av giftigt avfall, något som Lidingö har tredje mest av av alla kommuner i hela landet, flest har Södertälje.

Övrigt noterat från kommunfullmäktigesammanträdet:
Kommunfullmäktiges ordförande Björn Samuelsson sträckte lite extra på sig när sonen John Samuelsson trädde in som ersättare.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com

Lyx och flärd som ingen har råd med

Idag kan Lidingöpolitiken berätta att Lidingös dyraste lägenhet, en våning i Foresta vid Millesgården har varit till salu i över 200 dagar. Våningen är 300 kvadratmeter stor och ligger ute till salu för 33 miljoner kronor. Det absurda priset motiveras bland annat med utsikten över vattnet utanför Torsvik och ut mot Värtahamnens gasklockor.

Enligt Booli, som sköter bostadsförsäljningsstatistik så finns det fler objekt på Lidingö som är till salu för över 15 miljoner kronor. Hela 12 lägenheter och fastigheter är till salu för ett pris som överstiger 15 miljoner kronor och detta är en prisutveckling som i någon mån motiveras just av läge och av Lidingös popularitet som bostadsort, något som under alla förhållanden måste betraktas som positivt, även om omvandlingen till ett gated community för rika människor blivit allt tydligare de senaste åren.

Just nu skenar inte prisutvecklingen eftersom det är svårt att få bolån i dagens oroliga finansiella läge, men att bo på Lidingö är över huvud taget dyrt, oavsett hyres- eller bostadsrätt eller villa. Detta beror bland annat på att den hyresledande allmännyttan i Lidingöhem, som visserligen bara utgör 7 procent av bostadsbeståndet på Lidingö är ett tydligt tecken på att Lidingös hyresgäster har hyreshöjningar att vänta under nästa år.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com