onsdag 24 mars 2010

Bara trygghet skapar frihet

Tror man på socialismen inser man också att det främsta målet är och måste vara att få med sig alla människor och hela samhället också på tankarna om långsiktigt hållbar ekonomisk, social och ekologiskt trygghet, oavsett vilka de är eller var de kommer ifrån. Att så många människor som möjligt på olika nivåer och med olika erfarenheter, livssituation och intressen tror på och vill förverkliga målen om rättvisa och frihet, för att man gemensamt ska kunna styra och påverka samhället till det bättre.

Socialismen handlar för mig om att man tror, och ideologiskt tycker, att alla människor tjänar på ett socialistiskt eller, om man så vill, socialt tryggt och civiliserat samhälle där alla människor lever under värdiga villkor och mår någorlunda bra, och inte behöver arbeta sig utslitna för att överleva på en lön som ändå inte ger den livskvalité man vill ha. Där det inte är tillåtet att plåga eller utnyttja andra människor bara för att man själv har lust eller kortsiktigt vinner på det, utan där man ser till att ingen hamnar ohjälpligt efter eller utanför.

Det handlar om att tro och anse att alla människor, oavsett hur mycket pengar de har eller tjänar idag, långsiktigt tjänar på att leva i ett samhälle där vi slipper våldsamma revolutioner och uppror, kriminalitet och utnyttjande eller de stora klassklyftor som är upphov till detta. Att även om den allra rikaste halvprocenten i Sverige under en övergångsperiod till ett mer rättvist system skulle få dela med sig och betala för allt det som vi andra inte har råd med, så tjänar även dem på ett lugnt och tryggt samhälle utan förtryck och hat mellan människor.

För inte ens människor med riktigt höga inkomster vill behöva arbeta tio-tolv timmar per dygn för att upprätthålla sitt livsrum. Alla människor vill vara fria att styra och leva sitt eget liv, ingen vill vara slav under någon annan, ingen vill vara beroende av en arbetsköpare för att överleva, vilket de allra flesta av oss är idag och i det kapitalistiska systemet. Bara socialismen har verktyg för att skapa det fria samhälle där varje människa är fri att forma sitt eget liv. Ett samhälle där ingen behöver vara slav åt eller ekonomiskt beroende av någon annan utan äger sig själv och sin egen förmåga och begåvning.

Därför är det lite sorgligt att man som vänsterpartist på Lidingö ofta får frågan om vi verkligen behövs eller gör någon nytta, om det är värt att lägga ner resurser och politiskt arbete i en kommun där ”nästan alla” ändå röstar blått, om det inte bara är ett spel utan någon publik, eftersom det är så få på Lidingö som ”behöver” vänsterpolitik. Inte bara för att de som frågar så uppenbart ignorerar alla människor som bor här som även på väldigt kort sikt skulle tjäna på att t ex storföretag med en del av sina vinster betalar deras dagisavgifter och kollektivtrafik, utan främst för att man så totalt saknar tro på ett långsiktigt och civiliserat samhälle. Att man genast utgår från att socialism bara är någon slags kamp där bara vissa grupper är vinnare medan andra måste förlora på systemet.

Tvärtom tror jag att de allra flesta människor, oavsett ekonomisk situation, vill leva i trygga samhällen, till och med om det kanske skulle kosta dem en del av deras ekonomiska övertag. Jag tror att det enda skyddet mot kriminalitet, oroligheter, krig, våld och förtryck av olika slag är att skapa ett tryggt samhälle där människor lever under förhållandevis bra och någorlunda lika villkor. Ett samhälle där människor upplever rättvisa och lika värde.

För hur rik man än är kommer man aldrig att kunna köpa sig skydd mot resten av världen, man kommer aldrig att kunna köpa sig trygghet, även om man kan betala för valfrihet. Därför tror jag på socialismen, och därför tror jag också att det är ett system hela mänskligheten på lång sikt tjänar på. För bara den som är trygg kan känna sig fri. Bara den som är trygg kan få valfrihet, och friheten att välja sitt eget liv. Det är ingenting som är intressant bara för människor i vissa kommuner eller valkretsar.

/Ida Luther Näsholm