tisdag 27 juli 2010

Den homofoba religiösa lobbyn ursäktas av Kristdemokraternas agerande

Ett parti som vilar på kristna värderingar, det låter i och för sig rätt bra. Bibeln, Jesus, alla människors lika värde, alla människors rätt att vara individer. Fast kanske inte. Det finns något annat också… Det där andra kallas för kristdemokrati. Idag i Sverige. När Göran Hägglund nekar delta i Stockholm Pride så är det inte en slump. Man kunde ha deltagit för att visa sin acceptans för människors rätt att vara individer, människors rätt att leva ut sin sexualitet oavsett om man är homo, bi, transexuell eller queerperson. Men det gör man inte. Idag finns det i kristdemokraterna en sorts hävdande av kollektivism. Den sorts kollektivism kristdemokraterna hänvisar till har dock inte med klassamhället att göra. Den har med familjen att göra, ett mindre och mer sammansvetsat kollektiv.
2006 visade SVT en dokumentär med titeln “Bögfaktorn”. Den handlade om striden om ordförandeposten i KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund. De två kandidaterna som ställdes mot varandra var en homosexuell kille, Erik Slottner, och en högerkonservativ, Andreas Olofsson. Slottner vann kongressens förtroende med två rösters marginal men tvingades avgå efter intensivt kampanjande från homofoba krafter inom KDU.
Bevisat är också att kristdemokraternas förre partiordförande Alf Svensson deltog i en solidaritetsmanifestation för, mot homosexuella personer hetsande, Åke Green.

När man sedan hör att de religiösa ungdomsförbunden så som Pingstung och Unga Muslimer också dessa avråder homosexuella personer att gå med i organisationerna, enligt Sveriges Radio, blir man föga förvånad. När man hör att dessa ungdomsförbund ändå ska få bidrag av Ungdomsstyrelsen för sin verksamhet kan man inte heller bli förvånad. Homofobi är en mer accepterad del av samhället än vad vi kanske tror. Dessa hetsare finns i riksdagen, i regeringen, i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Deras väljare finns överallt. I Lidingö, i Täby, i Rinkeby och i Sollentuna. Ingenstans är det fritt från fördomar mot människor som bryter heteronormen.

Jag skulle kunna ironisera över att kristdemokraterna vill jaga människor som är original i de politiska partierna, vänsterpartistiska kommunister, moderaterna från nyliberaler, folkpartiet från riktiga liberaler, sverigedemokraterna från skinnskallar (vilket fortfarande är en betydande del av partiets aktivistkader) och så vidare. Men när ska Hägglund rensa upp sitt eget parti ifrån värdekonservativa och högerradikala homofober?

/Jonas Lundgren
Valombudsman och trogen arbetare i Vänsterpartiets tält på Stockholm Pride
Vänsterpartiet Lidingö