Recensioner av Jan Björklunds, Maud Olofssons, Håkan Juholts, Göran Hägglunds och Jimmie Åkessons tal i Almedalen

Jan Björklund

Ägnar de första fem minuterna av sitt tal åt att berätta att liberalism är bra och socialism är dåligt. Resterande talet handlar till stor del om utmaningar. Och de utmaningarna kan bara mötas av en borgerlig regering med skatteplanerare och ex. militärer i första ledet. Björklund berättar också om hur han vill göra Sverige till en nattväktarstat. Han berättar också att det inte är något fel alls på stora klassklyftor.

Stora Lidingöfrågan: Lidingö har drabbats av en del besvikelser på grund av den fria marknaden. Ska kommunala bostadsbolag få finnas kvar och utgöra en ansvarstagare eller är det lite för socialistiskt, lite som i Nordkorea?

Betyg: Tack för att du talat ur skägget igen, vi höll på att glömma att du är major.

Maud Olofsson

En essä över den nyliberala centerlinjen som i stort sett tjänar som riktlinje i det eftermäle som Olofsson önskar efter sin avgång i september. Entreprenörspartiet är vad det gamla Bondepartiet vill bli idag och vara imorgon. Och så lite invandring. Ett försök till antirasistiskt tal som egentligen blir tvärt om. Invandrare behövs i vården, vården och vården, i övrigt var det inte så mycket som invandrare var bra på, jo, entreprenörskap såklart. Om Olofsson fått en guldtia varje gång hon nämnt ordet entreprenörskap så skulle hon kunna finansiera lösningen på de afrikanska ländernas vattenproblem alldeles ensam.

Stora Lidingöfrågan: Centern har blivit ett enfrågeparti med entreprenörskap som enda ord i vokabulären. Men hur ser Olofsson på Lidingöcenterns enfrågeval med motstånd mot vägtunneln från Skärsätra till Mölna ängar som enda fråga på dagordningen?

Betyg: Detta är inte ett tal, det är en subjektiv biografi.

Håkan Juholt

Ett klassiskt socialdemokratiskt tal som i vissa avseenden till och med låter progressivt. Dock får vi inte glömma att Juholt fortfarande leder ett parti i starkt behov av en identitet att samlas under. Barnfattigdomen går som ett ledmotiv, något som Lars Ohly förde upp ordentligt redan i valrörelsen 2010. Frågan är om det ledmotivet räcker eller om det skulle behövas lite mer profil? Bombastiskt och trevligt är det emellertid och vissa drag av Palmes talekonst skymtar fram på ett sätt som tillfredställler åtminstone undertecknad.

Stora Lidingöfrågan: Hur blir det nu med RUT om ni får bestämma?

Betyg: Väl rutet, hälften vunnet.

Göran Hägglund

Hårdare tag mot ungdomsbrottslighet, för de humana värdenas skull. Vite för föräldrar som uteblir från sina barns rättegångar. Det handlar om barnen och det handlar om föräldrarna. Hägglund gillar också ordvitsar. Men när han pratar GPS:er blir skratten få och mest av medlidande. Ett klassiskt knastertorrt moraltal i kristdemokratisk stil.

Stora Lidingöfrågan: Hur tar kristdemokraterna tag i det uppenbara problemet att folk inte är intresserade av vårdnadsbidraget, något som är helt uppenbart exempelvis här på Lidingö?

Betyg: Häll upp ett glas vatten och gurgla, för den här moralkakan fastnar redan i gommen.

Jimmie Åkesson

Ett tal som utmärks av att dubbla led av fotfolket från ungdomsförbundet SDU sitter som vakter framför scenen, det säger kanske en del inte bara om antifascister av militant slag utan även om den rådande mentaliteten inom partiet? I praktiken ägnas femtio procent av talet åt att såga miljöpartiet och de andra femtio åt att kräva hårdare straff. Konstigt förresten att partiet lämnat kravet på dödsstraff, det hade rimmat väl med Åkessons hårdföra stil i kriminalvårdsfrågorna.

Stora Lidingöfrågan: Sverigedemokraterna attraherar väljare i områden där ingen har sett en invandrare och där det inte finns någon brottslighet. Hur ska ni göra för att attrahera dem som finns i områden som funkar precis tvärt emot Sjöbo?

Betyg: Like a rolling stone, eller i alla fall ungefär lika häftigt som en gråsten från det svenska folkhemmets dyiga mylla.

/Jonas Lundgren
jonas.l.lidingopolitiken@gmail.com