På tal om rassamhället...

..rasideologier och hundar, så har jag börjat läsa en ny bok, Fult folk, av Linnea Nilsson och Emil Schön.

Den handlar om de sverigedemokratiska väljarna och författarna gör jämförelser med det liknande partiet i Danmark, Dansk Folkeparti. Den danska statsvetaren, och motsvarande vänsterpartisten, Marie Fugl menar att DF är den danska underklassens politiska projekt och att deras väljare inte främst röstar på partiet för att de vill minska invandringen utan för att de identifierar sig med Pia Kjaersgaard, för att hon uppfattas som en av de egna; en vanlig undersköterska som säger vad hon tycker och inte gör sig till för överklassen för att passa in. Det är ovanligt att människor från underklassen får synas så mycket i media, och därför verkar hon stärkande för de som aldrig får synas eller blir lyssnade till. Hon är underklassen som tar sig ton medan den elitistiska politiska överklassen och kulureliten trycker henne tillbaka. Hon är den organiserade underklassen som blir betrampad och utestängd från demokratiskt inflytande då hennes åsikter är för fula för eliten. Därför är stödet för DF så stort, därför växer det. Fugl menar att det var när hon såg detta klassmönster som hon insåg att utestängning inte var rätt väg för att minska DFs inflytande på politiken.
- Det handlar om människor som har väldigt lågt kapital, säger hon. Visar man upp det blir det också svårare att trampa på dem. (...) Socialistisk Folkeparti har alltid sett sig själva som ett parti för de svaga och för arbetare. Om man tar avstånd från DF trampar man på dem man säger sig företräda. Det håller inte att göra allt man kan för att hålla dem utanför, att göra det till ett primärt mål för politiken.

Helt klart en intressant analys. I Sverige, och för Vänsterpartiet är det mycket tankearbete, såväl som politiska ställningstaganden, som återstår i kampen för ett rättvist och antirasistiskt samhälle och i kampen mot de rasisitka partierna. I boxningsmatchens lindans. Första steget är kanske, att liksom Fult folk, försöka ta reda på vilka de är, de som tjänar på vår ekonomiska och sociala politik och som söker rättvisa, men väljer rättvisans största fienden; rasism, rasideologi och diskriminerande särbehandling genom sin röst på partier som Sverigedemokraterna. Vilka är de? Hur tänke de? Men framför allt, kan vi få dem att tänka annorlunda?

När det gäller rasförbud för vissa hundar som en rasistisk rasideolisk positionering skulle jag vilja tillägga det självklara: Precis som det faktum att vissa "invandrargrupper" är överrepresenterade i viss svensk brottsstatistik inte, som rasisterna tror, kan förklaras med etnisk eller kulturell tillhörighet utan med sociala orättvisor, bristande framtidstro och dåligt stöd av vuxenvärlden, vilket ger samma resultat oberoende av "människoras", så förklaras det fåtal allvarliga hundattacker mot människor som sker varje år genom bristande förmåga eller ambition hos den enskilde hundägaren. Precis som barn som växer upp hos krigstraumatiserade och/eller socialt svaga föräldrar som brottas med flykten från sitt hemland kan få en otrygg uppväxt utan tillräckligt vuxenstöd, vilket i sin tur kan leda till kriminalitet och social utsatthet kan hundar som misshanlas och missköts av sina ägare bli otrygga, opålitiliga och farliga, oavsett ras. Liksom hundar som sköts bra blir trygga, stabila och inte farliga, oavsett ras. Sedan kan man ju alltid hävda att en stark farlig hund gör mer skada än liten och klen farlig hund, men det löser man ju i så fall inte genom rasförbud utan genom att förbjuda alla hundar av en viss storlek.

Börja då gärna med golden retrivern, som enligt den svenska veterinärkåren är inblandad i flest skadeincidenter per år, tack. Inte för att vara rasist alltså, men just golden retriverhundarna gillar i alla fall inte jag.

/Ida Luther Näsholm