Ett förslag från Jenny Nilsson (m) i Tekniska nämnden är att parkbänkar i Lidingös grönområden ska finansieras genom att enskilda medborgare får sponsra en parkbänk med en summa pengar. Anledningen uppges vara att parkbänkarna ska komma ut fortare och på fler platser.
Till Lidingösidan säger Jenny Nilsson:
Det finns alltid ett behov som är större än vad vi har i anslag. Vi behöver ha fler bänkar så att både äldre och rörelsehindrade kan komma ut på hälsosamma promenader och få sitta på ordentliga bänkar i natursköna omgivningar, säger Jenny Nilsson.
Är detta en tydlig trend som Nilsson beskriver, att behoven alltid är större än anslagen? Svaret på den frågan är att behoven aldrig täcks upp av de respektive nämndernas budget, detta trots att Tekniska nämnden i budgetdirektiven föreslås få sitt anslag uppjusterat med 2 %.
Nilssons förslag kritiseras också av Lidingöpolitikens medarbetare Jonas Lundgren som på sin blogg skriver om förslaget under rubriken ”Kollektiv stigmatisering av oss som inte har råd att tjacka en parkbänk”: Själv skulle jag också gärna sponsra en parkbänk på Lidingö, men som student har jag inte de pengarna, precis som så många andra Lidingöbor. Det är en kollektiv stigmatisering av oss som inte har råd att slänga upp en massa extrapengar. Om Nilssons parti hade haft vett att ta ut en kommunalskatt som inte resulterar i att taket kommer ramla i skallen på oss Lidingöbor när det nya skatteutjämningssystemet träder i kraft 2013, då hade vi kunnat finansiera fler parkbänkar i stadens grönområden tillsammans istället.
Lidingöpolitiken får säkert anledning att återkomma i frågan om hur stadens grönområden ska utrustas med parkbänkar finansierade av bidrag från privatpersoner.
/Redaktionen
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com
