Sedan var det det här med parkbänkarna. Alltså stadens nya idé om att vi invånare ska köpa parkbänkar av och åt kommunen istället för att de köps ur kommunens budget. Tänk vad skojigt ändå! Om inte alltför lång tid kanske vi kan beskåda familjen Luther-Näsholms bänk, eller familjen Ehlins. Tänkt att kunna sms:a sin kompis och säga; här sitter jag och äter glass på vänsterpartisten Jonas Lundgrens bänk. Då kan hon eller han svara; nähä, vad spännande, var står den? Tänk att på det här sättet få göra ett verkligt avtryck i staden där man bor, att få synas med en egen bänk.
Det här måste vara det roligaste som hänt i kommen på evigheter. Vet någon var blanketterna finns att ladda ner? Hur mycket kommer en bänk att kosta? Är det möjligt att få sin yrkestitel tryckt framför sitt namn? Får man köpa flera bänkar samtidigt och ställa dem bredvid varandra? Det vore ju jättemysigt om alla i familjen kunde få varsin och man sedan kunde placera ut dem som en soffgrupp i Kappsta eller vid Kottlasjön. Så att de liksom stod färdiga och väntade när man skulle dit och ha pic nic. Får man be andra flytta på sig om det redan sitter någon på bänken, eller kommer det anses som oartigt? Kan män säga, ursäkta, men jag har faktiskt betalt för just den här bänken, ungefär som när man flyger eller går på bio?
Får man välja själv var de ska stå, eller i varje fall bifoga en önskan med inbetalningen? Jag kan känna en viss oro här. Tänk om man betalt dyrt för en bänk och kommunen placerar ut den i något område där man aldrig är, typ bredvid en papperskorg på andra sidan ön vid någon liten vändplan man aldrig sätt eftersom den ligger väldigt otillgängligt bakom en byggnad man aldrig har anledning att besöka. Det vore ju jättetråkigt. Eller om kommunen STÄLLER BÄNKEN BREDVID EN BÄNK SOM KÖPTS AV NÅGON MAN INTE GILLAR. Tänk om två personer som är riktigt rejält osams tvingas ha sina bänkar bredvid varandra, och så ska de gå dit och titta på sina bänkar och där bredvid varandra och mumla surt och titta på varandra utan och säga något. Alltså, alla människor måste ju ha någon som man inte vill ha sin bänk bredvid. Finns det en risk för eventuella mutor om man vill ha sin bänk på en särskild plats, eller bredvid en särskild persons?
Vad händer om ens egen bänk skulle gå sönder, förväntas man betala för reparationen själv, eller kan kommunen kassera ens bänk? Det skulle jag uppleva som en aning okänsligt när den nu en gång ändå stått där med ens namn på. Förresten, får man skriva något annat istället för namnet på sin bänk, typ have a nice day, eller håll ihop? Eller moderaterna suger? Strider det mot stadens bänkpolicy att köpa bänkar för propagandaändamål? Annars kunde ju de politiska partierna bekosta några.
Det är kanske en förbjuden fråga, men kommer en del bänkar att vara värda mer än andra, sådär lite i smyg. Kommer det anses finare att sitta på t ex en känd persons bänk en på en bänk som grannen köpt? Finns det en risk för smygtrakasserier av typen kladdiga tuggummin utkletade bara på vissa personers bänkar? Ska man känna sig personligt angripen om någon låter sin hund bajsa just under ens egen bänk eller är det bara en otrevlig slump?
Nu kanske jag är lite konspiratorisk, men vem kommer att vara utplaceringsgeneral och bestämma var de personliga bänkarna ska stå? Är det teoretiskt möjligt att bygga hemliga politiska maktspel och komma med antydningar med själva bänkarna, typ placera ut kända politikers bänkar i konstellationer som antyder att de samarbetar bakom väljarnas rygg och liknande? Och slutligen, den viktigaste frågan av alla, vad gör man om man är trött i benen och vill sitta ner och det bara är kända moderaters bänkar som är lediga? Kan det tolkas som en dold psykologisk underliggande vilja att byta parti om jag t ex skulle sätta mig på Paul Lindquists bänk när jag handlar i centrum och mina bekanta kan se det? Kommer det utvecklas en social sedvänja kring detta? Ska man t ex fortsätta stå för att markera sitt politiska avståndstagande om det inte finns en bänk som köpts av någon man gillar? Är det en sexuell invit att sätta sig och sola på någons personliga bänk? Eller betyder det bara att man vill markera social närhet rent familjärt?
/Ida Luther Näsholm
redaktionen.lidingopolitiken@gmail.com
